Jag är inte så mycket äldre

jag är äldre
men är jag så mycket äldre än då
du vet när jag talade om framtiden
och hur rent allt skulle vara
minns du mig då
eller så kanske du inte minns mig
fanns du där då
eller var vi båda yngre då
men jag är inte så mycket yngre längre
 
jag är inte tonårsångesten.
 
Och på något sätt känns det väldigt befriande att skriva så.
 
men det finns alltid tankar
duvet
tankarna om ondskan
den där ondskan
som vi skapar för
oss sjävla
oskyldiga vi
oskyldiga vi
 
vi.
 
kan vi hitta tillbaka till det vi hade
duvet
det där förhållandet
där du älskade mig
och jag älskade mig
 
snälla 
snälla
 
ta mig tillbaka
 
 
 
 
 
 
Jag lovar att försöka.

Och han sa till mig

så nu är vi här igen
en långsam process
men vi kommer alltid tillbaka
den finns alltid en pessimist
ja, men du vet han
han som alltid talar
han vars tystnad man hör
 
och ja, och ja, och ja
jag älskar att höra din röst
hur den formar mig
hur den skapar mig
ifrån ingenting
 
snälla.
 
snälla.
 
älska min röst
hör när jag talar
hör när han talar
igenom mig
hör hur han älskar mig
hur han älskar mig röst
 
han sa till mig
allt blir bra
du blir bra
de blir bra
för vi
vi är vi och vi kommer alltid att vara vi
 
och snälla
jag kommer alltid att återvända
alltid
men nu är jag är
 
Nu är jag här igen. För att stanna. I alla fall en tid framöver. Tipsa din kompis. Jag vill hitta tillbaka. Jag behöver inte bara dig, utan alla andra.  Behöver mer. Mer av, ja, vad? Encore. Mer. Mer. Mer. Snälla älskade lilla du.
 
Länge leve Logiken.

Eviga ögonblick

Ha. Kul. Hade glömt att den här bloggen fortfarande existerade. Borde verkligen börja skriva igen. Okej, har visserligen en rödvinsfylla nu, men vafan. Är bara nyfiken isånafall vilka ni två (en) person/er som läser min blogg. Vore kul ifall ni gjorde er sedda på något sätt och varför ni fortfarande besöker denna till synes kyrkogård

blyertsvals

först lyssnade jag inte på vad du sa
var det en slags sinnessvaghet
duvet när  bildkompositionen saknar kongruens
jag sa  till mig själv att du var unik
var det ännu en lögn
eller för första gången någonting äkta
för du vet jag är okränkbar martyr
jag tål inga slag mot en polerad självbild
eller kritik emot mina genomtänkta beslut
men när vi rimmade oss fram i en blyertsvals
då kände jag hur livslusten rycktes med
ett osynligt band av kreativitet
binder oss samman
förenar oss
eller är det bara en dekadent mans feberdrömmar
om något större och vackrare än honom själv
för när stjärnor sprängs som fyrverkerier
så regnar askan ned och smutsar ned ditt hår
jag ser mig själv i ögonen
och undrar vems fel är det här
för vem var det egentligen vem som närmade sig vem

det kanske inte spelar någon roll
inte för nedbrutna män utan hopp
de av kärlekens lustar förstörda
där åtrån alltid väger mest
de är inte män som för någon annans talan
de för endast sin egen talan
en talan somsnärjad av lögnens tentakler
och de ser varenda av dina svagheter
de bryter ned dig bit för bit
för att sedan återbygga dig efter deras egna behag
så därför undrar jag lilla blomma
är jag en av dessa män
känner jag inte längre igen kärlekens röst
när hon kallar mig hem
har min syn blivit så fördärvad
så att jag inte ser vad som är vackert
och har jag verkligen blivit så kall
så jag inte längre känner hennes livliga händer
 
så rikta din kritik
bryt ned mig till grunden
förslava mina tankar i en tankeprocess
smid bojor av begräsningar
och fjättra mig i min egen skam
slit upp mina ögon
tvinga mig att se förödelsen som följer i mina spår
viska med frostiga läppar om mina brott jag begått
låt mig kravla runt i min egen avföring
precis som jag låtit de andra gjort
och skratta åt mina misslyckanden
gör allt det där
för då är vi så lika du och jag
och trots hur vacker en blyertsvals är
så kränker ingen en okränkbar martyr

Pállando

jag har sett det komma
jag känner hur det närmar sig
fast är det trots allt
ännu än lögn som stärker sitt grepp
en iskall hand som hårdnar
om ett oskyldigt hjärta
om en vissnande blomma
eller är det istället
sanningens varsamma smekning
kan det göra att sinneskraven bleknar
att jag äntligen ser mig själv
utan att blekna i andras kontrast
att jag tar hennes händer
utan att känna hur såren går upp
 
men ännu en gång
när händelseförloppet står stilla
kan jag inte ett slut
ett realistiskt slut
på all smärta som jag förorsakat
en lidande värld
som om jag skulle falla ned på knä
be om guds bestraffning
när jag alltid
som så många gånger förut
alltid sluppit undan
för hans bestraffning är inte
att se över sina synder
utan han förbannar oss
att göra dem om och om igen
och vi förstår vi vet
vi ser dem tydligare än alla andra
 
men du
är du verkligen en av oss
det återstår att se
om du har samma sår i dina händer
om ditt samvetskval
väger lika mycket som mitt
 
titta bara inte bort
snälla
titta bara inte bort

nittonhundra

är det här verkligen vad vi ville
är det verkligen det
snälla

frostnätter

känns som om melodin förändras
någonting gammalt kommer på tal
hon växer sig längre och längre
och viljestyrkan rinner ut i ett hav
andningen hämmas
och knutna nävar
släppar sitt vitnande grepp
hon sa håll hårt
håll hårt om det du älskar
men moralen i sin egen person
han skiftar mellan åsikter
och gamla värderingar gäller ej mer
 
hon sa att jag inte längre var vacker
när sminket mitt runnit bort
men det var ju aldrig smink
det var blodet som rann
efter alla smällar jag tog
och det lidandet
tog jag tigande emot
där med mina slutna ögon
och en sinnesdjup suck
 
det är som när friheten begränsas
av fjättrande kedjor av gem
och ett finger punkterar ögat
i en kaskad av blod
synen fördärvas
och ingeting kan längre tolkas klart
en längtan efter en romantisk komedi
ja se där
vi dansar runt gravar
i en grekisk tragedi
vi håller händer
och det regnar skuld
skuld som smeker våra nakna kroppar
för här finns ingen trygghet
inte i kylan bakom gravstenarna
 
när frostnätternas grepp hårdnar
då är vi fastspikade på skammens vägg
oförmögna till handling
omedvetna om konsekvensens bittra eftersmak

när jag inte lyssnar hör jag som mest

när nattljusen blinkar
och gruset skrapar mot asfalten
när kylan trycker ihop ansiktet
och mörkret hämnar andningen
då ligger hennes röst kvar
som dammet på vinden
som besticken på tallriken
men jag ignorerar den
 
vid vattnet står människorna
ljuset speglar likgiltigheten
som präglar deras smutsiga ansikten
och som jag avundas dem
deras ovetskap om rösten jag hör
och självfallet kommer den igen
hennes fragila porslinsröst
men jag ignorerar den
 
dörren till mitt hem smäller igen
jag dras ned mot golvet
men gör inget motstånd
nattljusen kikar fram
emellan nedfällda persienner
och hennes röst börjar igen
hon viskar om sin skönhet
om hur hennes namn
hur det rimmar med mitt
hur vi är två spiraler
som bildar en perfekt symmetri
hur vi är svalorna i vinden
eller de svarta kängorna
som sparkar höstlöv
som sakta faller ned mot marken
och hur vi är dropparna på räcket
som håller sig kvar allt vad det går
eller röken i cigaretten
som 17-åringen hostar ut på en fest
 
och plötsligt försvinner hennes röst
istället börjar verkligheten tala
men jag ignorerar den

mön

varför har du övergivit mig
citronfjäril
varför då
förstår inte

?????
??

låda med sten

och hon sa till mig
förstår du inte vikten av vänskap
förstår du inte hur dina band
de som du knöt hårdast
inte kan brytas av tid
som trådarna i spindelns nät
som trädens rötter där under marken
eller som klipporna vid havet
som kvarstår efter år av erosion
förstår du inte
att de band du delar med dem
är starkare än någoting som vi
nånsin kan åstadkomma
för jag är ju egentligen
bara en önskan en dröm
nånting du hoppas så innerligt
ska existera
 

och jag sa till henne
den vänskap du pratar om
är det inte bara en romantiserad version
av en redan bitter verklighet
är inte kärlek och passion
de känslor som är starkast
är de inte dem som driver människan
till sitt yttersta
jag önskar att du faktiskt fanns
att du var mer verklig
än en redan bitter verklighet
trots de band som redan finns
så finns det inget
som jag värderar mer än vårt
 
och vi sa till varandra
att vi har ljugit
alldeles för många gånger nu
vi har fantiserat för mycket
kan vi inte bara
strunta i universums plan
och för en gångs skull
göra som vi vill
fast
 
 
(fast)
 
(universum kanske tvingar oss att kämpa)
(duvet kämpa för det vi faktiskt vill)
(universum kanske är trött på att servera oss allt)
(har du tänkt på det liten)
(ja)
(för du är)
(liten)

Vad vi sa till varandra

och hon sa till mig
min kära kära bildkompositör
jag har aldrig känt mig vacker
men genom dina melodier
genom din pulserade rytm
så är jag refrängen i din sång
se där jag slänger mitt silkesspunna hår
där finns spåren av dina penseldrag
eller se hur ljuset mina händer
blir till en lykta i ett rum
jag vet att du älskar att se
och jag älskar att du ser mig
att du valde mig
i din bildkomposition
 
och jag sa till henne
min kära kära bilddansös
hur kunde jag valt någon annan än dig
det fanns aldrig någon vackrare
och ingen har lättheten i stegen som du
hur ditt leende och dina ögon
kan frysa ögonblick i en bild
hur de kan göra känslan evig
för alla att nån gång ta del av
jag älskar att se
hur dina slutna ögonlock
bildar en mur av smärta
eller hur dina förvridna ansiktsdrag
förmedlar en smak av skam
men det är just ditt lidande
som är din stora skönhet
 
och vi sa till varandra
i en perfekt komposition
att vi bildar en sån fruktansvärt vacker
molnformation

det här

R
Jag hatar ensamhet. Jag hatar den här ensamheten.
Det är som allra värst på natten. Det går inte att fokusera tankarna.
Förstår du inte
vad jag menar?
 
L
Du måste lära dig att vara själv. Eller iallafall att inte känna dig ensam.
Jag vet inte. Men jag tycker iallafall att du överdriver.
Vad kommer det härifrån egentligen?

R
Inte vet jag. Jag hatar det bara.
Mår illa. Vill bara höra någons röst.
Se en film med någon. Allt för att slippa den här psykiska tortyren.
Jag förstår inte hur vissa vill "ha tid" för sig själva. Det är ju det värsta som finns.
 
L
Jag tror jag vet vad det här handlar om. Vad det handlar om egentligen.
När andra berättar om sin gemenskap så mår du illa.
Nu när jag tänker efter så har jag sett ett uttryck av avsmak i ditt ansikte.
Du hatar alla andras gemenskap, men värderar din egen högre.
Någonting som du måste lära dig, är att du är inte huvudpersonen i livet.
Låt andra leva sitt liv på sitt sätt och försök inte att leva upp till dem.
Du idoliserar dem och försöker efterlikna dem.
Det funkar inte riktigt så.
 
R
Jag vet inte vad du pratar om. Ska jag vara ärlig så skiter jag i det.
Allt jag vill är att aldrig mer vara ensam.
 
L
Lyssna på dig själv. Det där är så extremt löjligt.
 
R
Men det stämmer ju.
 
L
Det här är bara nån slags fas i ditt liv.
 
R
Kan den bara ta slut isåfall?
 
L
Det fungerar inte riktigt så. Faser har övergångar.
Dessa övergångar kallas FÖRÄNDRING och det är ju någonting som du uppenbarligen har svårt för.
Ifall du vill ha en annorlunda tillvaro så måste du börja ändra på dig själv.
 


(???????????????)
(går ju inte)
(älskar ju henne)

aer

två år har gått
dussintals människor som har passerat
trots det har en tanke om dig
fortfarande funnits kvar
ren vit och äkta
inte som de andra
som aldrig kommer vara mer än fläckar
fast jag är ju fortfarande så rädd
så rädd för att någon ska förstöra dig
för ingen får göra det förutom jag
och då kan vi förstöra varandra tillsammans
vi kan hata livet ur varandra
bara det finns ett högre mål
bara jag slipper se dig med någon annan
 
du är ju så rädd
rädd för att förändras
för att inte längre vara dig själv
men vem bryr sig om idag
att faktiskt vara sig själv
är vi inte bara billiga kopior
av våra bländade självideal
varför kan du inte se att förändring
hela tiden är någonting i rörelse
varför kan du inte lägga rädslan åt sidan
 
ibland när jag pratar med dig
känner jag mig så dum
då allt självförtroende blåser bort
och jag är 14 år igen
som att peta med foten i gruset
korsade armar och blicken i marken
varför kan du inte se
att det faktiskt finns något äkta
 
är det för hur jag beter mig
men du ska veta en sak
jag har mina sätt
för att inte tänka på dig
även om det innebär
att hela tiden ha svarta fläckar
svarta fläckar växande på kroppen
som inte går att tvätta bort i duschen
förlåt mig men jag ser inget annat sätt
 
 
 

(men vänta lite)
(nej)
(schhhhhhhhhhhh)




(det är äkta)
(det är rent)
(det är vitt)
(och det är det vackraste som finns i hela världen)
(fast det finns ju inte på riktigt)
(men hon finns på riktigt)
 


(jag skulle nästan kunna älska henne)

rök ur ögonen

F
...och svårare än så var det inte.
Haha. Älskar det här singellivet.
Inga krav
. Inga regler.
Jag skapar mina egna regler.
Nu kan ju du passa på också!
Hon har ju dragit och kommer hem om hundra år.
 
G
Fast jag vet inte riktigt om jag vill det.
 
F
Vadå, vad menar du?
Nu kommer det ju bli som förut!
Du och jag, de mest fria människorna i världen.
 
G
Jag har gjort så mycket dumma saker redan.
Sedan när jag tänker på det såhär i efterhand så vet jag inte om det var värt det.
Eller förresten kanske inte dumma saker.
Men onödiga. Onödiga saker som fan.
 
F
Alltså jag fattar inte.
Att vara singel och träffa tjejer hit och det är ju mycket enklare.
 
G
Men varför ska det vara så enkelt då?
Och är det egentligen så man vill ha det?
Jag känner att jag börjar växa ifrån det där.
 
F
Men...
 
G
Vet du vad det bästa med henne som jag nästan varit tillsammans nu är?
Alla sidor som jag älskar med mig själv har hon plockat fram.
På samma sätt som jag tycker om henne så tycker jag även om mig själv.
Jag tycker om mig själv mer nu än förut.
 
Och en annan sak. Förut när jag rent ut sagt låg runt en massa så var det tvärtom.
Då plockade de tjejerna fram mina negativa sidor.
Då kunde jag inte uppskatta mig själv utan jag såg bara allt det negativa.
Det där finns inte längre nu och jag tycker det är så skönt.
 
F
Ja,okej det kanske stämmer, men hon ska ju ändå åka bort.
 
G
Det spelar ingen roll.
Det känns som det är värt att vänta på.
 
F
Du kommer dö av ensamt.
Häng med ut istället som vi gjorde förut.
 
G
Vill du veta en sak F?
Jag tror nästan att du är mer ensam eftersom du måste träffa olika människor hela tiden.
Allt det gör du för att ignorera hur ensam du faktiskt är.
Du pratar om frihet och kravlösa förhållanden.
Det är bara skit.
Kan du inte se det?
 
F
Jag vet inte.
Alltså det finns ju en men hon...nä. Det är bara en massa problem.
Lite anledningen till att jag gillar henne är också att jag vet att det aldrig kommer bli vi.
 
G
Det där är det dummaste jag hört
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
(fast samtidigt så är det kanske det vackraste jag hört)
(fast)
 
(fast)
(sånt existerar ju inte riktigt)
 
 

se dig själv

det är när förutsättningarna förändras
när allt du nånsin värderat
inte längre spelar någon roll
som att stå vid ett vägskäl
bara för vända tillbaka i skam
när nederlaget är som störst
och en nymfoman som hungrar efter törst
det enda som finns kvar av en gammal moral
är kaffefläckar på ditt favoritplagg
 
när du ser dig själv i spegeln
och observerar alla förändringar på dig själv
falskhet som skåror i ditt ansikte
ett hånleende skapat av begär
dina vassa käklinjer som är redo
för att borra in sig i axeln till nån du påstår älska
din panna så blek och kall
som aldrig ger någon fotfäste
ögonen dina så fyllda av lidande
men som ändå innehåller spår av likgiltighet
håret ditt som så lätt faller över ögonen
för att dölja dina avsikter och mål
 
det här är den du har blivit
nu har du en formad identitet
men blev den egentligen så bra som du trott
vad gick fel i identitetsskapandet
varför gick det inte så bra som vi sa
och frågan som ligger tung i luften
vad är det du egentligen vill uppnå
där du strövar fram med ansiktet högt i skyn
när en av dina talar om sina angelägenheter
så lägger du det döva örat till
men när det väl handlar om dig
då flödar orden och sorgerna
och i dig är hela världens lidande samlat
 
en dag kommer du falla
falla för din egen vikt
falla för den ondska du har fött
och det sista du sa
"alla känslor för dig har dött"

RSS 2.0