det finns tre saker jag har att säga

Två tankar satt vid en brunn och förde en helt vanlig konversation


- Det finns så mycket smärta i världen.
- Den största smärtan finns inom oss själva och när vi vägrar visa den för omvärlden så sprider den sig till alla delar i kroppen och lever på oss. Därmed är smärtan i världen en illusion, ett sätt att dölja den sanna smärtan. Förstår du?
- Hur ska jag göra då? Hur ska jag göra för att bli hel?
- Du är bara en tanke, det spelar ingen roll för dig.
- Jo men snälla berätta hur jag ska göra. Jag kanske kan föra det vidare.
- Jag tror faktiskt inte det...
- Jo snälla säg.
- Öppna upp dig. När du skriker eller gråter så är det smärta som lämnar kroppen. Sätt dig ned och gråt, patetiska tanke. Du borde lämna sådant där till tänkarna. Vi tankar är så små jämfört med dem.
- Jag förstår inte. Förlåt.



(JAG FÖRSTÅR INTE RIKTIGT HELLER, FÖRKLARA VARFÖR VI INTE KAN)


(kan kan göra vaaaaaadåååååå)

(tala)

(prata)

(konversera)

(diskutera)

(förklara)

(ifrågasätta)

(du har blivit så frånvarande, liten)


minns du vad hon sa


"Men det är väl litet så, inte sant?"


ppppppppppppppppppppppppppppppppp

(nej det var någon annan som sa det)

(någon som jag inte minns längre)


(tack Glömskan)


(tack för att jag fick se ditt ansikte)

..................a
sd.a
s+do.kjnbjn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0