i din närvaro så vågar jag inte
förlåt mig
jag är feg
men jag vågar inte
tänk om jag blir förödmjukad
en förödmjukad konstnär
jag vill inte att du ska se ned på mig
jag vill att du beundrar mig
på samma sätt som jag beundrar dig
jag håller i den igen nu
det du gav
sedan kom en vacker illusion
om hur vi satt där och skrattade
skrattade åt gamla minnen
och då var vi mycket äldre än nu
mycket klokare
mycket vackrare tillsammans
och vi såg tillbaka på när vi träffades för första gången
när jag satt ensam på en altan i regnet
jag minns inte längre vad vi sa till varandra
kanske det inte spelar någon roll
nu snurrar mitt huvud
vet inte vad som är fel

förlåt för att jag tycker om dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0