2023-10-15
Söndagen den 15 oktober 2023 avled den siste Konstnären, även känd som Parasiten.
Detta var vad han skrev innan han avlossade skottet.
"Jag möter döden till sist. Detta är min sista hälsning.
Till min kvinna: Jag hoppas du förstår att det inte var ditt fel. Saker var bortom kontroll redan när vi träffades och jag var aldrig den mannen som kunde ta hand om dig. Jag skäms över det. Det blev ett ansvar som jag inte hade kraften att ta. Eller rättare sagt, det blev för mycket på samma gång. Det var idiotiskt av mig att försöka kombinera konstnärskapet med vårt förhållande. Jag offrade både dig och mig för Kreativiteten. Vår smärta gav upphov till mina texter. Det var det som drev mig vidare. Jag sökte efter mer smärta i livet, och till slut fanns det bara lidande. Därför förlorade mina texter deras värde, eftersom i det i slutändan aldrig skulle kunna mäta sig med den totala smärtan i livet. Jag ber om ursäkt. Vi hade våra vackra stunder i början, men de var få. Jag skulle ha gjort mer för dig och givit dig mer tid. Det är så mycket jag borde ha gjort. Jag tror dock att jag alltid älskade Kreativiteten mer än dig. Jag hatar mig själv för det. Och jag hatar Kreativiteten, men jag tror det är så. Förlåt, jag hoppas att du finner någon ny som kan ge dig en bättre relation, en relation du förtjänar.
Till min äldsta vän: Jag minns när vi sågs första gången. Det var i ett klassrum. Vi började diskutera litteratur och jag kunde inte låta bli att anmärka till din fantastiska smak. Saker och ting har dock förändrats nu. Vi har växt åt två helt olika håll, du lärde ut istället för att skapa. En lärare kommer aldrig att kunna mäta sig med en konstnär, och det tror jag du visste hela tiden. Var det avundsjuka? Ibland kunde jag se dina blickar, hur de avundades min smärta. Trots mitt tal om smärta och dess essentiella betydelse så försökte du hela tiden efterlikna min. Som om min smärta var den idealsmärtan du strävade efter. Om du ändå inte varit så trångsynt. Trots att du försökte efterlikna smärtan så såg du aldrig dess skönhet. För dig var smärta bara ett sätt att försöka attrahera kvinnor och skapa ett slags ideal. Trots dina höga krav på dig själv så blev du bara en lärare. Till skillnad från mitt konstnärskap så är ditt lärande inte något som kommer ha en avgörande betydelse. Du må kanske utbilda unga kreativa människor, men du hade aldrig någon kreativ förmåga själv. Så hur ska en okreativ man utbilda unga kreativa män till konstnärer? Detta är ytterst löjligt. Jag misstänker även nu efter min död att du försöker göra dig stor i media, som mannen som kände den avlidne bäst. Jag hoppas du misslyckas grovt i ditt försök att slå igenom. Därmed har jag inget mer att säga dig.
Till min närmaste vän: Som närmaste vän är du med största säkerhet, men knappast den mest pålitlige av vänner. Som alla andra människor i min omgivning så har du på något sätt försökt att utnyttja mig eller vinna något av mig. Visst har vi haft våra trevliga stunder och djupa samtal, men det som redan från början strävade emot vår vänskap var din kärlek för min kvinna. O ja, låtsas inte vara förvånad. Tror du inte att jag har sett dina blickar? Dina ögon, hur de dröjer kring henne och hur ditt tal förändras i hennes närvaro. Jag vet ännu inte ifall ni någonsin hade samlag, men det bekommer mig inte längre. Ifall min kvinna nu var så deprimerad att hon lät dig utnyttja henne så antar jag att det är bra för er båda. Ett gemensamt utbyte kanske. Nu på senare tid så undrar jag vad du någonsin såg hos henne. Hon var visserligen vacker, men ni hade ytterst lite gemensamt, och hela tiden så grät hon för mig. Varför sökte du någon annans gemenskap? Varför sökte du inte din egen? Nu när jag är död så vet jag vad som kommer hända. Du kommer ta henne i din famn och trösta henne och allt du någonsin önskat blir sant. Efter det kommer du gå till sängs med henne, men efter det kommer du upptäcka, att när du har nått allt du någonsin strävat efter, så blir livet meningslöst. Jag hoppas att du inser det stora misstaget i det.
Till er andra: Eftersom jag inte litar på människor så utgår jag ifrån att ni läst samtliga meddelanden. Därför vill jag bara upplysa er om att ni bara är en minimal del i ett stort konstverk. Självaste anledningen till att jag begick självmord var för att ta mig ut ifrån tankeprocessen. Ifall ni bara väntar på döden och låter den ta er, så kommer ni fortfaranded att finnas kvar i tankeprocessen och återfödas miljontals gånger om. Men att istället ta livet av sig, innebär att man kommer till Essensen, den eviga Evigheten.
Det var detta som min kvinna och mina vänner inte förstod. De var trångsynta och dåraktiga. Därför riktar jag mig till er andra som har läst mina tidigare verk. Valet är ert. Att leva i tankeprocessen, att existera och icke-existera, eller att leva i Evigheten, i Essensen.
Timmen börjar bli sen och jag är ivrig. Med min bläckpenna har jag nu skrivit en text som ska sammanfatta mitt liv på 30 år. Det är inte meningen att någon ska finna mening i detta, utan det är bara en förklaring till min död. Därför bjuder jag nu er farväl. Därför lämnar den sista Konstnären världen."
2023-10-15
Kommentar efter hans död:
"Ja, han var alltid väldigt självupptagen. Han trodde att hans idéer var gudomliga och att han själv var Jesus eller någon liknande."
- Annika Stenström, 42 år, regissör
"Jag hatade honom. Över allt annat. Han var en fruktansvärt påfrestande människa och otroligt självupptagen. Allt som betydde någonting för honom var hans texter och dessa värderade han mer än sitt eget liv. Det visade sig senare också eftersom han tog livet av sig, den fege jäveln."
- Olof Wiik, 50 år, författare
"Jag ville nästan tycka synd om honom, men han var bara för mycket. Just för att han ville ha allas medlidande, han ville ju att alla skulle tycka synd om honom. Han spikade sig själv på korset. Utsåg sig själv till martyr. Det fungerar inte riktigt. Inte inom vårt område."
- Liam Strandberg, 35 år, musiker
"Det är tråkigt att se hur en människa kan falla för sin egen självgodhet. Dessutom så utnyttjade han andras smärta i sina verk. Det är tråkigt att se hur en kreativ människa utnyttjar andra för sin egen vinnings skull."
- Cecilia Lilja, 29 år, konstnär
..............
(vad vill du berätta)
(var är budskapet)
(att smärta är dåligt)
(???????????????)
(konstnärer behöver smärta)
(fast de behöver knappast vara så arroganta)
(hihihihihihihihih)
Detta var vad han skrev innan han avlossade skottet.
"Jag möter döden till sist. Detta är min sista hälsning.
Till min kvinna: Jag hoppas du förstår att det inte var ditt fel. Saker var bortom kontroll redan när vi träffades och jag var aldrig den mannen som kunde ta hand om dig. Jag skäms över det. Det blev ett ansvar som jag inte hade kraften att ta. Eller rättare sagt, det blev för mycket på samma gång. Det var idiotiskt av mig att försöka kombinera konstnärskapet med vårt förhållande. Jag offrade både dig och mig för Kreativiteten. Vår smärta gav upphov till mina texter. Det var det som drev mig vidare. Jag sökte efter mer smärta i livet, och till slut fanns det bara lidande. Därför förlorade mina texter deras värde, eftersom i det i slutändan aldrig skulle kunna mäta sig med den totala smärtan i livet. Jag ber om ursäkt. Vi hade våra vackra stunder i början, men de var få. Jag skulle ha gjort mer för dig och givit dig mer tid. Det är så mycket jag borde ha gjort. Jag tror dock att jag alltid älskade Kreativiteten mer än dig. Jag hatar mig själv för det. Och jag hatar Kreativiteten, men jag tror det är så. Förlåt, jag hoppas att du finner någon ny som kan ge dig en bättre relation, en relation du förtjänar.
Till min äldsta vän: Jag minns när vi sågs första gången. Det var i ett klassrum. Vi började diskutera litteratur och jag kunde inte låta bli att anmärka till din fantastiska smak. Saker och ting har dock förändrats nu. Vi har växt åt två helt olika håll, du lärde ut istället för att skapa. En lärare kommer aldrig att kunna mäta sig med en konstnär, och det tror jag du visste hela tiden. Var det avundsjuka? Ibland kunde jag se dina blickar, hur de avundades min smärta. Trots mitt tal om smärta och dess essentiella betydelse så försökte du hela tiden efterlikna min. Som om min smärta var den idealsmärtan du strävade efter. Om du ändå inte varit så trångsynt. Trots att du försökte efterlikna smärtan så såg du aldrig dess skönhet. För dig var smärta bara ett sätt att försöka attrahera kvinnor och skapa ett slags ideal. Trots dina höga krav på dig själv så blev du bara en lärare. Till skillnad från mitt konstnärskap så är ditt lärande inte något som kommer ha en avgörande betydelse. Du må kanske utbilda unga kreativa människor, men du hade aldrig någon kreativ förmåga själv. Så hur ska en okreativ man utbilda unga kreativa män till konstnärer? Detta är ytterst löjligt. Jag misstänker även nu efter min död att du försöker göra dig stor i media, som mannen som kände den avlidne bäst. Jag hoppas du misslyckas grovt i ditt försök att slå igenom. Därmed har jag inget mer att säga dig.
Till min närmaste vän: Som närmaste vän är du med största säkerhet, men knappast den mest pålitlige av vänner. Som alla andra människor i min omgivning så har du på något sätt försökt att utnyttja mig eller vinna något av mig. Visst har vi haft våra trevliga stunder och djupa samtal, men det som redan från början strävade emot vår vänskap var din kärlek för min kvinna. O ja, låtsas inte vara förvånad. Tror du inte att jag har sett dina blickar? Dina ögon, hur de dröjer kring henne och hur ditt tal förändras i hennes närvaro. Jag vet ännu inte ifall ni någonsin hade samlag, men det bekommer mig inte längre. Ifall min kvinna nu var så deprimerad att hon lät dig utnyttja henne så antar jag att det är bra för er båda. Ett gemensamt utbyte kanske. Nu på senare tid så undrar jag vad du någonsin såg hos henne. Hon var visserligen vacker, men ni hade ytterst lite gemensamt, och hela tiden så grät hon för mig. Varför sökte du någon annans gemenskap? Varför sökte du inte din egen? Nu när jag är död så vet jag vad som kommer hända. Du kommer ta henne i din famn och trösta henne och allt du någonsin önskat blir sant. Efter det kommer du gå till sängs med henne, men efter det kommer du upptäcka, att när du har nått allt du någonsin strävat efter, så blir livet meningslöst. Jag hoppas att du inser det stora misstaget i det.
Till er andra: Eftersom jag inte litar på människor så utgår jag ifrån att ni läst samtliga meddelanden. Därför vill jag bara upplysa er om att ni bara är en minimal del i ett stort konstverk. Självaste anledningen till att jag begick självmord var för att ta mig ut ifrån tankeprocessen. Ifall ni bara väntar på döden och låter den ta er, så kommer ni fortfaranded att finnas kvar i tankeprocessen och återfödas miljontals gånger om. Men att istället ta livet av sig, innebär att man kommer till Essensen, den eviga Evigheten.
Det var detta som min kvinna och mina vänner inte förstod. De var trångsynta och dåraktiga. Därför riktar jag mig till er andra som har läst mina tidigare verk. Valet är ert. Att leva i tankeprocessen, att existera och icke-existera, eller att leva i Evigheten, i Essensen.
Timmen börjar bli sen och jag är ivrig. Med min bläckpenna har jag nu skrivit en text som ska sammanfatta mitt liv på 30 år. Det är inte meningen att någon ska finna mening i detta, utan det är bara en förklaring till min död. Därför bjuder jag nu er farväl. Därför lämnar den sista Konstnären världen."
2023-10-15
Kommentar efter hans död:
"Ja, han var alltid väldigt självupptagen. Han trodde att hans idéer var gudomliga och att han själv var Jesus eller någon liknande."
- Annika Stenström, 42 år, regissör
"Jag hatade honom. Över allt annat. Han var en fruktansvärt påfrestande människa och otroligt självupptagen. Allt som betydde någonting för honom var hans texter och dessa värderade han mer än sitt eget liv. Det visade sig senare också eftersom han tog livet av sig, den fege jäveln."
- Olof Wiik, 50 år, författare
"Jag ville nästan tycka synd om honom, men han var bara för mycket. Just för att han ville ha allas medlidande, han ville ju att alla skulle tycka synd om honom. Han spikade sig själv på korset. Utsåg sig själv till martyr. Det fungerar inte riktigt. Inte inom vårt område."
- Liam Strandberg, 35 år, musiker
"Det är tråkigt att se hur en människa kan falla för sin egen självgodhet. Dessutom så utnyttjade han andras smärta i sina verk. Det är tråkigt att se hur en kreativ människa utnyttjar andra för sin egen vinnings skull."
- Cecilia Lilja, 29 år, konstnär
..............
(vad vill du berätta)
(var är budskapet)
(att smärta är dåligt)
(???????????????)
(konstnärer behöver smärta)
(fast de behöver knappast vara så arroganta)
(hihihihihihihihih)
Kommentarer
Postat av: L.V
Fint.
Trackback
