en speciell infallsvinkel

röster
röster som skriker och sliter sönder oss
vi som alltid tyckte att vi förtjänade bättre
men vad finns kvar att kritisera
vad är det som finns kvar att se
jag tänker inte springa runt längre
utan mål och utan riktning
vad är det egentligen vi förväntar oss att se
ibland är det så svårt att acceptera sin tillvaro
vad är det som finns kvar

HÖR DU DET VAD ÄR DET SOM FINNS KVAR
VAD ÄR DET SOM FAKTISKT FINNS KVAR
VARFÖR STÅR DU HÄR OCH TROR ATT
VARFÖR

OCH DEN


den känslomässiga gränsen
jag tror jag just
iallafall då
bara klev över den
utan att se över konsekvenserna
utan att någonsin se hur livet faktiskt gick till
men lilla lilla känsla
jag tror jag vet att
ja jag tror faktiskt
jag tror jag kan påverka dig till det yttersta
och när alla skriker
då springer vi iväg och gömmer oss
när alla röster skriker och letar efter oss
då sitter vi där och inser att
ja
det här är mer än vad jag någonsin förväntat
för nu vill jag inte ens se dig
trots attvi har så mycket med varandra
vissa säger att jag inte kan se
men nej


NEJ HÖR DU DET


KAN DU INTE BARA LÄGGA DIG NED OCH GE UPP
HÖR DU DET
GE UPP GE UPP GE UPP GE UPP

jag saknar ingenting
men jag längtar efter allt
allt det där som jag aldrig saknade

och drömmen som jag drömde
där sa du förlåt
och jag kunde faktiskt urskilja ånger i dig
vi kramade varandra och sedan var allt bra
du förstod nog inte men jag tror jag gjorde det
för att kunna gå vidare
vi ska gå vidare
vi klarar det här
jag älskade aldrig dig bara känslan
förlåt
men de första människorna är till för att utnyttjas
förlåt men jag förstår inte riktigt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0