koja
jag vet att världen förändras
och att vi är för svaga för att stå emot
men jag önskar ändå
jag önskar att vi kunde gå tillbaka
minns du den där kojan vi byggde
fast det kanske var i ett annat liv
jag saknar den dock och dess trygghet
under ett bord med filt kuddar och ficklampa
där fanns det inga faror
där kunde ingen skada oss
lilla lilla älskade jag saknar det så mycket
det band av tillförlit som hållt oss samman
det går inte att bryta går inte att förstöra
när vi satt där i kojan så förstod vi inte
vi förstod inte livets förvandling
och alla yttre krafter som skulle hacka på oss
vi förstod inte världen och dess skrämmande uppbyggnad
allt vi någonsin såg var insidan av en koja
och nu när den tryggheten inte längre finns
så är slöjan av trygghet för länge sedan bortblåst
nu är det bara du och jag nakna i en tyst värld
där inga lampor lyser där inga röster tröstar
i den här världen finns ingen helhet nej inte alls
klockan tickar fortfarande och snart kommer undergången
kom vi springer vi flyr ifrån ödet själv
en tid fanns det en plats där vi kunde gömma oss
ett filtpalats, ett kuddparadis
men inte längre nej nej nej
nu finns det inga gömställen var
nu kan vi bara fly ifrån ödet
och hoppas att vi kommer undan
min älskade känsla förstår du inte allvaret
att aldrig kunna sätta sig ned i livet
utan bara fortsätta och fortsätta
förstår du inte att det tempot är för mycket
vi kommer aldrig kunna leva när vi kämpar för att överleva
snälla snälla lilla se världen som den är menad att bli sedd
genom att sticka ut dina ögon
genom att spränga trumhinnorna
genom att skära av nerverna
genom att hugga av tungan
genom att slita bort näsan
endast då kommer du uppfatta världen som den är
och sanningen är att den då är ingenting
du är ingenting du lever men världen lever inte
ingenting har någonsin existerat
det var bara en av de många illusionerna
och du vet väl att den största illusionen
är illusionen om en illusion
lilla älskade den här världen är ingen plats för oss
och vi kan inte återvända till kojan
bara för att du var tvungen att gå vidare
(förlåt förlåt förlåt förlåt)
och att vi är för svaga för att stå emot
men jag önskar ändå
jag önskar att vi kunde gå tillbaka
minns du den där kojan vi byggde
fast det kanske var i ett annat liv
jag saknar den dock och dess trygghet
under ett bord med filt kuddar och ficklampa
där fanns det inga faror
där kunde ingen skada oss
lilla lilla älskade jag saknar det så mycket
det band av tillförlit som hållt oss samman
det går inte att bryta går inte att förstöra
när vi satt där i kojan så förstod vi inte
vi förstod inte livets förvandling
och alla yttre krafter som skulle hacka på oss
vi förstod inte världen och dess skrämmande uppbyggnad
allt vi någonsin såg var insidan av en koja
och nu när den tryggheten inte längre finns
så är slöjan av trygghet för länge sedan bortblåst
nu är det bara du och jag nakna i en tyst värld
där inga lampor lyser där inga röster tröstar
i den här världen finns ingen helhet nej inte alls
klockan tickar fortfarande och snart kommer undergången
kom vi springer vi flyr ifrån ödet själv
en tid fanns det en plats där vi kunde gömma oss
ett filtpalats, ett kuddparadis
men inte längre nej nej nej
nu finns det inga gömställen var
nu kan vi bara fly ifrån ödet
och hoppas att vi kommer undan
min älskade känsla förstår du inte allvaret
att aldrig kunna sätta sig ned i livet
utan bara fortsätta och fortsätta
förstår du inte att det tempot är för mycket
vi kommer aldrig kunna leva när vi kämpar för att överleva
snälla snälla lilla se världen som den är menad att bli sedd
genom att sticka ut dina ögon
genom att spränga trumhinnorna
genom att skära av nerverna
genom att hugga av tungan
genom att slita bort näsan
endast då kommer du uppfatta världen som den är
och sanningen är att den då är ingenting
du är ingenting du lever men världen lever inte
ingenting har någonsin existerat
det var bara en av de många illusionerna
och du vet väl att den största illusionen
är illusionen om en illusion
lilla älskade den här världen är ingen plats för oss
och vi kan inte återvända till kojan
bara för att du var tvungen att gå vidare
(förlåt förlåt förlåt förlåt)
Kommentarer
Trackback
