noll:punkt
nuet finns inte kvar
ingenting händer ingenting sker
allt som vi har kvar
är massa fotografier som säger vad vi gjort
alla upplevelser allting som hänt
jag minns det inte längre varför är det så
för vad betyder nu ett litet fotografi
nu när vi sitter här på kanten av livet
så varför vi inte varför vi är kvar
vem är det som tvingar oss att leva
vem är det som tvingar oss att älska
vem är det kom igen visa dig
nu när vi gått tomhänta genom livet
då vill vi ju ha svar
så ryck bort din slöja och berätta för oss
hur kan du tvinga oss till allt vi inte vill
det är först nu som jag har börjat tvivla
jag tvivlar på din förmåga på din kraft
jag vill inte längre ha med dig att göra
kärleken är din vackraste illusionen
men varför tvingar du oss att ständigt se den
trots jag sticker ut mina ögon så ser jag den ändå
inbränd på ögonlocken där den alltid finns
trots att jag blir berövad mina sinnen
så finns den där hela tiden alltid
inga sinnen behövs för att uppfatta den
den perfekta illusionen är den vi alla vill uppleva
för tänk dig en värld av sådan gemenskap
men nu när jag ser på dig
så inser jag att du aldrig någonsin fanns
jag gick alltid tomhänt genom livet
tvingad till att leva
tvingad till att älska
kära illusioner det fanns aldrig något alternativ
inte till det här livets regler och bestämmelser
vi är tidens slavar och anpassar oss efter den
nu finns det ingenting kvar
hör du mig lilla fina
det finns ingenting kvar
ingenting händer ingenting sker
allt som vi har kvar
är massa fotografier som säger vad vi gjort
alla upplevelser allting som hänt
jag minns det inte längre varför är det så
för vad betyder nu ett litet fotografi
nu när vi sitter här på kanten av livet
så varför vi inte varför vi är kvar
vem är det som tvingar oss att leva
vem är det som tvingar oss att älska
vem är det kom igen visa dig
nu när vi gått tomhänta genom livet
då vill vi ju ha svar
så ryck bort din slöja och berätta för oss
hur kan du tvinga oss till allt vi inte vill
det är först nu som jag har börjat tvivla
jag tvivlar på din förmåga på din kraft
jag vill inte längre ha med dig att göra
kärleken är din vackraste illusionen
men varför tvingar du oss att ständigt se den
trots jag sticker ut mina ögon så ser jag den ändå
inbränd på ögonlocken där den alltid finns
trots att jag blir berövad mina sinnen
så finns den där hela tiden alltid
inga sinnen behövs för att uppfatta den
den perfekta illusionen är den vi alla vill uppleva
för tänk dig en värld av sådan gemenskap
men nu när jag ser på dig
så inser jag att du aldrig någonsin fanns
jag gick alltid tomhänt genom livet
tvingad till att leva
tvingad till att älska
kära illusioner det fanns aldrig något alternativ
inte till det här livets regler och bestämmelser
vi är tidens slavar och anpassar oss efter den
nu finns det ingenting kvar
hör du mig lilla fina
det finns ingenting kvar
Kommentarer
Trackback
