vita band av tillförlit
och hon sa åt mig att skapa något vackert
men jag förstod inte då
för allt det vackra fanns inte på den tiden
vart fanns den källan där vi skulle dricka oss otörstiga
jag försökte tala om för henne
att de stunder vi har och det stunder vi aldrig haft
är också det stunder jag håller fast vid
men hon skakade på huvudet och sa nej
vad annat hade jag dock förväntat mig
som om att hon skulle värdera de stunderna
på samma sätt som jag har förevigat dem
nej hon är bortom min räckvidd
och när jag strövar runt i livet
så ser jag henne och inser min egen otillräcklighet
varför kan inte kreativa människor vara tillsammans
och bygga en odödlig gemenskap
varför kan vi inte sätt oss ned i livet
kanske med en kopp kaffe och en cigarett
sitta där och inte behöva gå någonstans
en minnesvärd stund
en minnesvärt ögonblick
men det finns andra människor som kommer emellan
och det är inte människor jag hatar
nej det är det inte utan snarare tvärtom
människor som jag beundrar
jag önskar att jag vore lite mer som dem
men ibland räcker inte tiden till
ibland räcker inte ens självaste livet till
för att kunna rama in dessa ögonblick
och skapa något vackert utifrån en odödlig tanke
någon gång hoppas jag att vi kan knyta band
du vet sådana där band av tillförlit
åh snälla lilla känsla
hur ska jag få dig att förstå
men jag minns ett samtal ifrån en sen lördagskväll
och den människan sa att allting tar slut
(allting)
(allting tar slut)
och plötsligt
plötsligt
plötsligt insåg jag att deras namn inte står inskrivna i evigheten
och då
då kände jag värmen
(vita band av tillförlit)
men jag förstod inte då
för allt det vackra fanns inte på den tiden
vart fanns den källan där vi skulle dricka oss otörstiga
jag försökte tala om för henne
att de stunder vi har och det stunder vi aldrig haft
är också det stunder jag håller fast vid
men hon skakade på huvudet och sa nej
vad annat hade jag dock förväntat mig
som om att hon skulle värdera de stunderna
på samma sätt som jag har förevigat dem
nej hon är bortom min räckvidd
och när jag strövar runt i livet
så ser jag henne och inser min egen otillräcklighet
varför kan inte kreativa människor vara tillsammans
och bygga en odödlig gemenskap
varför kan vi inte sätt oss ned i livet
kanske med en kopp kaffe och en cigarett
sitta där och inte behöva gå någonstans
en minnesvärd stund
en minnesvärt ögonblick
men det finns andra människor som kommer emellan
och det är inte människor jag hatar
nej det är det inte utan snarare tvärtom
människor som jag beundrar
jag önskar att jag vore lite mer som dem
men ibland räcker inte tiden till
ibland räcker inte ens självaste livet till
för att kunna rama in dessa ögonblick
och skapa något vackert utifrån en odödlig tanke
någon gång hoppas jag att vi kan knyta band
du vet sådana där band av tillförlit
åh snälla lilla känsla
hur ska jag få dig att förstå
men jag minns ett samtal ifrån en sen lördagskväll
och den människan sa att allting tar slut
(allting)
(allting tar slut)
och plötsligt
plötsligt
plötsligt insåg jag att deras namn inte står inskrivna i evigheten
och då
då kände jag värmen
(vita band av tillförlit)
Kommentarer
Trackback
