åh du eländige
älskling
det går inte att ignorera Kreativiteten
känner du inte hur den stryper oss långsamt
så väldigt
väldigt
långsamt
OKEJ DU VET INTE SÅ JAG FÖRSTÅR FÖRSTÅR
DET FINNS INGEN KÄRLEK BARA GEMENSKAP
VARJE INDIVID SOM VISAR MIG UPPMÄRKSAMHET
GER JAG UPPMÄRKSAMHET TILLBAKA TILL
DET FINNS INGEN KÄRLEK
INGENTING INGENTING INGENTING
FÖRSTÅR DU INTE
INGEN ÄR SPECIELL DET ÄR BARA JAG SOM ÄR SPECIELL
(och jag behöver någon som mig själv, och det viktigaste är att jag skulle aldrig säga nej till mig själv, därför behöver jag hitta mig själv för att kunna bli hel)
MEN HALLÅ VEM ÄR DET SOM TALAR OM HELHET
helhet
vem talar om helhet
allt blir så
så
så destruktivt
det handlar inte längre om vita band av tillförlit
nu är det en maktkamp
nu handlar det bara om mig
inte dig
det handlade aldrig om dig
varför trodde du att det gjorde det
MEN SITT INTE DÄR SÅ HÖGDRAGEN, SITT INTE DÄR SÅ UPPLYST FÖR DU VET EGENTLIGEN INGENTING
TROR DU VERKLIGEN ATT DU FÖRSTÅR MIG SOM MÄNNISKA
TROR DU
TROR DU
(det skulle vara så mycket enklare ifall jag fick se)
(se en slags motsvarighet till min värld)
VEM ÄR DU VEM ÄR KREATIVITETEN VISA DIG
VISA DIG VISA DIG VISA DIG
snälla Kreativiteten
visa dig
sedan kan vi skapa världen
om och om och om igen
du sa att du inte brukade närma dig alla människor
var det en antydan
en antydan till att jag var speciell
varför säger du sådana saker
varför
varför
varför
förstår du inte
att din existens
är så otydlig
varför kan du inte bara komma till mig
älskade Kreativitet
fyll mig med färger
så vi kan måla världen
snälla
snälla
(jag älskar mig själv och sedan människor som är som mig och därefter människor som påminner om mig)
(en självförälskelse där jag ständigt avvisar mig själv och alla de känslorna därtill)
(är det inte patetiskt älskade, hur en tankeprocess kan pågå så länge utan att man ser något viktigt)
(jag klarar inte längre av att fungera som människa)
(ta ett vackert avsked nu)
NEJ FÖR NU TÄNKER JAG FÖRNEKA DIG OCH ALL VÅR GEMENSKAP, ALLA SAKER SOM FÅR OSS ATT HAMNA I SAMMA KATEGORI, ALLA SAKER SOM GÖR ATT DU PÅMINNER OM MIG SJÄLV, ALLA SAKER SOM FÅR MIG ATT KÄNNA MIG VACKER, ALLA SAKER SOM FÅR MIG ATT KÄNNA MIG SPECIELL
DIG SOM TANKE OCH MÄNNISKA SAMT ALLA DESSA SAKER TÄNKER JAG NU FÖRNEKA FÖR ATT JAG SKA KUNNA KLARA AV ATT LEVA
(livet ur den döda synvinkeln)
(känner du pressen känner du pressen känner du pressen känner du pressen känner du pressen)
det går inte att ignorera Kreativiteten
känner du inte hur den stryper oss långsamt
så väldigt
väldigt
långsamt
OKEJ DU VET INTE SÅ JAG FÖRSTÅR FÖRSTÅR
DET FINNS INGEN KÄRLEK BARA GEMENSKAP
VARJE INDIVID SOM VISAR MIG UPPMÄRKSAMHET
GER JAG UPPMÄRKSAMHET TILLBAKA TILL
DET FINNS INGEN KÄRLEK
INGENTING INGENTING INGENTING
FÖRSTÅR DU INTE
INGEN ÄR SPECIELL DET ÄR BARA JAG SOM ÄR SPECIELL
(och jag behöver någon som mig själv, och det viktigaste är att jag skulle aldrig säga nej till mig själv, därför behöver jag hitta mig själv för att kunna bli hel)
MEN HALLÅ VEM ÄR DET SOM TALAR OM HELHET
helhet
vem talar om helhet
allt blir så
så
så destruktivt
det handlar inte längre om vita band av tillförlit
nu är det en maktkamp
nu handlar det bara om mig
inte dig
det handlade aldrig om dig
varför trodde du att det gjorde det
MEN SITT INTE DÄR SÅ HÖGDRAGEN, SITT INTE DÄR SÅ UPPLYST FÖR DU VET EGENTLIGEN INGENTING
TROR DU VERKLIGEN ATT DU FÖRSTÅR MIG SOM MÄNNISKA
TROR DU
TROR DU
(det skulle vara så mycket enklare ifall jag fick se)
(se en slags motsvarighet till min värld)
VEM ÄR DU VEM ÄR KREATIVITETEN VISA DIG
VISA DIG VISA DIG VISA DIG
snälla Kreativiteten
visa dig
sedan kan vi skapa världen
om och om och om igen
du sa att du inte brukade närma dig alla människor
var det en antydan
en antydan till att jag var speciell
varför säger du sådana saker
varför
varför
varför
förstår du inte
att din existens
är så otydlig
varför kan du inte bara komma till mig
älskade Kreativitet
fyll mig med färger
så vi kan måla världen
snälla
snälla
(jag älskar mig själv och sedan människor som är som mig och därefter människor som påminner om mig)
(en självförälskelse där jag ständigt avvisar mig själv och alla de känslorna därtill)
(är det inte patetiskt älskade, hur en tankeprocess kan pågå så länge utan att man ser något viktigt)
(jag klarar inte längre av att fungera som människa)
(ta ett vackert avsked nu)
NEJ FÖR NU TÄNKER JAG FÖRNEKA DIG OCH ALL VÅR GEMENSKAP, ALLA SAKER SOM FÅR OSS ATT HAMNA I SAMMA KATEGORI, ALLA SAKER SOM GÖR ATT DU PÅMINNER OM MIG SJÄLV, ALLA SAKER SOM FÅR MIG ATT KÄNNA MIG VACKER, ALLA SAKER SOM FÅR MIG ATT KÄNNA MIG SPECIELL
DIG SOM TANKE OCH MÄNNISKA SAMT ALLA DESSA SAKER TÄNKER JAG NU FÖRNEKA FÖR ATT JAG SKA KUNNA KLARA AV ATT LEVA
(livet ur den döda synvinkeln)
(känner du pressen känner du pressen känner du pressen känner du pressen känner du pressen)
Kommentarer
Trackback
