alltings intighet
du dör sakta inom mig
sakta sakta kvävs du till döds
jag håller din hand och gråter
för vad annat kan jag göra
du valde att dö du ville inte leva
du valde att stanna inom mig
trots att det inte fanns någon luft
det fanns aldrig något levnadsutrymme
var du inte rädd för alltings intighet
varför valde du att stanna
jag älskar dig för att du valde att stanna
men jag klarar inte av att se dig såhär
nej inte såhär
du valde en långsam plågsam död
framför ett långt utdraget liv
hur kunde du välja mig istället för lyckan
förklara hur kunde du
kan du inte höra
höra den svarta vinden vråla i fjärran
den vill sluka dig
men den når dig inte i din tomhet
din hand skakar nu
jag tror att du lämnar mig snart
men snälla snälla snälla inte än
din blick talar om något annat
om en annan värld jag inte känner till
vilken är denna värld
varför kan jag inte få följa med
är du påväg mot evigheten
hörru är du det
jag vill så gärna följa med
din hand skakar ännu mer
det här kan inte vara slutet får inte vara slutet
min lilla lilla lilla tanke
ge inte upp än
för då återföds du i verkligheten
en värld jag inte känner igen
där kommer du att förkasta mig
där kommer du ignorera mig
där kommer du inte älska mig
vi blir som främlingar igen
som att vandra omkring i livet
utan att känna närheten av varandras gemenskap
kan vi inte knyta dessa vita band av tillförlit
kan vi inte skapa något vackert
kan vi inte skapa en parallell verklighet
jag är så trött på dessa personifieringar
dessa främmande känslor och tankar
kan vi inte dö och sedan leva
vi kan isolera oss ifrån de andra
din hand skakar mindre nu
jag känner hur livskraften sugs ur dig
du tittar lugnt på mig och säger att allt blir bra
men varför ljuger du
ingenting blir bra
ingenting kommer vara bra när du är borta
alltings intighet kommer att sluka mitt sinne
nu försvinner du och alla minnen bleknar
skuggorna dansar på en strand
och du har en massa sand i halsen
tala till mig finaste
hallå
HALLÅ?
sakta sakta kvävs du till döds
jag håller din hand och gråter
för vad annat kan jag göra
du valde att dö du ville inte leva
du valde att stanna inom mig
trots att det inte fanns någon luft
det fanns aldrig något levnadsutrymme
var du inte rädd för alltings intighet
varför valde du att stanna
jag älskar dig för att du valde att stanna
men jag klarar inte av att se dig såhär
nej inte såhär
du valde en långsam plågsam död
framför ett långt utdraget liv
hur kunde du välja mig istället för lyckan
förklara hur kunde du
kan du inte höra
höra den svarta vinden vråla i fjärran
den vill sluka dig
men den når dig inte i din tomhet
din hand skakar nu
jag tror att du lämnar mig snart
men snälla snälla snälla inte än
din blick talar om något annat
om en annan värld jag inte känner till
vilken är denna värld
varför kan jag inte få följa med
är du påväg mot evigheten
hörru är du det
jag vill så gärna följa med
din hand skakar ännu mer
det här kan inte vara slutet får inte vara slutet
min lilla lilla lilla tanke
ge inte upp än
för då återföds du i verkligheten
en värld jag inte känner igen
där kommer du att förkasta mig
där kommer du ignorera mig
där kommer du inte älska mig
vi blir som främlingar igen
som att vandra omkring i livet
utan att känna närheten av varandras gemenskap
kan vi inte knyta dessa vita band av tillförlit
kan vi inte skapa något vackert
kan vi inte skapa en parallell verklighet
jag är så trött på dessa personifieringar
dessa främmande känslor och tankar
kan vi inte dö och sedan leva
vi kan isolera oss ifrån de andra
din hand skakar mindre nu
jag känner hur livskraften sugs ur dig
du tittar lugnt på mig och säger att allt blir bra
men varför ljuger du
ingenting blir bra
ingenting kommer vara bra när du är borta
alltings intighet kommer att sluka mitt sinne
nu försvinner du och alla minnen bleknar
skuggorna dansar på en strand
och du har en massa sand i halsen
tala till mig finaste
hallå
HALLÅ?
Kommentarer
Trackback
