Hängivenhet har dödat många män
jag säger något roligt
jag säger det medvetet
allt för att du senare ska vrida dig av skratt
förlåt men jag ville verkligen att du skulle skratta
det var så vackert så fint
vi satt på en terrass någonstans
jag minns egentligen inte vart
fast vad spelade det för roll
vi sitter där och har trevligt
och tanken slår mig att jag inte vet vem du är
det enda som jag egentligen vet
är hur jag gillar ditt sällskap
vi känner ju inte varandra
vi vet inte vilka vi är
kanske vi kan känna varandra någon dag
inte som tysta främlingar
utan mer som två sammanslutna tankar
men ifall jag känner ödet rätt
för han och jag har ofta dispyter
så kommer ingenting att hända mellan oss
det kommer dö ut innan något någonsin hänt
det beror på att jag överdramatiserar
överdramatiserar
överanalyserar
och att jag känner en längtan
en längtan efter gemenskap
snälla gemenskap
snälla
inte det där andra
det som gör att jag inte kan sova på nätterna
den där känslan som håller mig vaken
den där känslan som jag försöker få bort
få bort genom musik, film och böcker
han står där i hörnet av mitt rum
ensamheten kallas han och han är total
han håller mig sällskap i livet
men det är på nätterna han är som starkast
han viskar om saker
om saker som aldrig kommer hända
han viskar om gemenskapens lögner
han viskar om fängelset inom mig
ett fängelse jag stängt in mig själv i
och där vandrar han och jag i korridorerna
oförmögen att agera
oförmögen att se en helhet
men allt det här vet du inget om
du kommer aldrig att läsa det här
jag kanske kommer att nämna det nån gång
ifall vi fortfarande har en ytlig relation till varandra
då kanske jag nämner en plats där tankar lever
fast varför skulle det intressera dig
det här är bara destruktivt
det finns ingenting fint att dela med sig av
tidigare brände jag upp allt det vackra inom mig
de vackraste tankarna skrek
de skrek för vad annat kunde de göra
det finns inget vackert här
det kanske aldrig fanns något vackert
kanske det bara var en annan illusion
vad bryr du dig
du kommer aldrig att läsa det här
jag tror jag kommer att se dig igen snart
men kommer du se mig i ögonen då
kommer du ge mig ett leende då
var försiktig bara
jag vill inte bli fäst vid dig
jag hoppas att du är en hemsk människa
så jag slipper bli fäst vid dig
jag hoppas att du hatar mig
så jag slipper tänka vackra tankar om dig
jag vill verkligen träffa dig utan någon annan
men vad för rätt har jag till det
vi känner inte varandra
och jag tänker inte fråga dig om det heller
det är för att jag är så rädd
så fruktansvärt rädd
så rädd för att höra tveksamheten i din röst
att du har för mycket att göra
som egentligen betyder att du inte vill
därför vågar jag inte fråga dig
det är därför jag tänker lämna dig ifred
även om du är fruktansvärt vacker
så står jag inte ut med att bli bortvald
jag vet inte hur jag ska avsluta det här
för jag vill egentligen inte sluta
det känns befriande att prata med dig nu
det känns som om du faktiskt lyssnar
det bästa vore om jag glömde dig
innan man börjar prata och kanske gilla varandra
innan man skapar ett händelseförlopp av smärta
jag vill bara skapa något vackert emellan oss
fast vad har jag för rätt att säga så
vi känner inte ens varandra
jag har inte ens rätt att tänka så
det är så svårt att se på dig utan att tänka såhär
jag vet att jag inte har någon rätt till det
men samtidigt känns det så bra
det här är vad jag pratar om
hängivenhet har dödat många män
och det kommer ta livet av mig
jag kommer sitta där på kanten av livet
och dingla med benen
bara för att sedan kasta mig ned i döden
med ett hårt grepp om minnet av dig och de andra
människor som jag önskar jag känt bättre
vackra människor jag aldrig knöt band till
visst är det lite sorgligt
allt för att jag var för feg för att fråga
fråga om vi kunde få en stund för oss själva
förlåt men det spelar ändå ingen roll för dig
jag hoppas jag träffar dig snart
(bleknar bort)
(hängivenhet)
(missförstå mig inte nu)
(jag hade jättetrevligt med dig)
(men jag är rädd för att bli lycklig)
(jätterädd)
(jag hoppas jag inte träffar dig snart)
jag säger det medvetet
allt för att du senare ska vrida dig av skratt
förlåt men jag ville verkligen att du skulle skratta
det var så vackert så fint
vi satt på en terrass någonstans
jag minns egentligen inte vart
fast vad spelade det för roll
vi sitter där och har trevligt
och tanken slår mig att jag inte vet vem du är
det enda som jag egentligen vet
är hur jag gillar ditt sällskap
vi känner ju inte varandra
vi vet inte vilka vi är
kanske vi kan känna varandra någon dag
inte som tysta främlingar
utan mer som två sammanslutna tankar
men ifall jag känner ödet rätt
för han och jag har ofta dispyter
så kommer ingenting att hända mellan oss
det kommer dö ut innan något någonsin hänt
det beror på att jag överdramatiserar
överdramatiserar
överanalyserar
och att jag känner en längtan
en längtan efter gemenskap
snälla gemenskap
snälla
inte det där andra
det som gör att jag inte kan sova på nätterna
den där känslan som håller mig vaken
den där känslan som jag försöker få bort
få bort genom musik, film och böcker
han står där i hörnet av mitt rum
ensamheten kallas han och han är total
han håller mig sällskap i livet
men det är på nätterna han är som starkast
han viskar om saker
om saker som aldrig kommer hända
han viskar om gemenskapens lögner
han viskar om fängelset inom mig
ett fängelse jag stängt in mig själv i
och där vandrar han och jag i korridorerna
oförmögen att agera
oförmögen att se en helhet
men allt det här vet du inget om
du kommer aldrig att läsa det här
jag kanske kommer att nämna det nån gång
ifall vi fortfarande har en ytlig relation till varandra
då kanske jag nämner en plats där tankar lever
fast varför skulle det intressera dig
det här är bara destruktivt
det finns ingenting fint att dela med sig av
tidigare brände jag upp allt det vackra inom mig
de vackraste tankarna skrek
de skrek för vad annat kunde de göra
det finns inget vackert här
det kanske aldrig fanns något vackert
kanske det bara var en annan illusion
vad bryr du dig
du kommer aldrig att läsa det här
jag tror jag kommer att se dig igen snart
men kommer du se mig i ögonen då
kommer du ge mig ett leende då
var försiktig bara
jag vill inte bli fäst vid dig
jag hoppas att du är en hemsk människa
så jag slipper bli fäst vid dig
jag hoppas att du hatar mig
så jag slipper tänka vackra tankar om dig
jag vill verkligen träffa dig utan någon annan
men vad för rätt har jag till det
vi känner inte varandra
och jag tänker inte fråga dig om det heller
det är för att jag är så rädd
så fruktansvärt rädd
så rädd för att höra tveksamheten i din röst
att du har för mycket att göra
som egentligen betyder att du inte vill
därför vågar jag inte fråga dig
det är därför jag tänker lämna dig ifred
även om du är fruktansvärt vacker
så står jag inte ut med att bli bortvald
jag vet inte hur jag ska avsluta det här
för jag vill egentligen inte sluta
det känns befriande att prata med dig nu
det känns som om du faktiskt lyssnar
det bästa vore om jag glömde dig
innan man börjar prata och kanske gilla varandra
innan man skapar ett händelseförlopp av smärta
jag vill bara skapa något vackert emellan oss
fast vad har jag för rätt att säga så
vi känner inte ens varandra
jag har inte ens rätt att tänka så
det är så svårt att se på dig utan att tänka såhär
jag vet att jag inte har någon rätt till det
men samtidigt känns det så bra
det här är vad jag pratar om
hängivenhet har dödat många män
och det kommer ta livet av mig
jag kommer sitta där på kanten av livet
och dingla med benen
bara för att sedan kasta mig ned i döden
med ett hårt grepp om minnet av dig och de andra
människor som jag önskar jag känt bättre
vackra människor jag aldrig knöt band till
visst är det lite sorgligt
allt för att jag var för feg för att fråga
fråga om vi kunde få en stund för oss själva
förlåt men det spelar ändå ingen roll för dig
jag hoppas jag träffar dig snart
(bleknar bort)
(hängivenhet)
(missförstå mig inte nu)
(jag hade jättetrevligt med dig)
(men jag är rädd för att bli lycklig)
(jätterädd)
(jag hoppas jag inte träffar dig snart)
Kommentarer
Trackback
