gräv djupare du patetiska människa
åh jag har sett dig så många gånger
och jag har sett dina svagheter
hur klarar du egentligen av din tillvaro
hur klarar du av att fungera som människa
du lämnar svarta fotspår efter dig
och den där svarta vätskan är gift
du lämnar gift efter dig
så många gånger som du har gått
gått på mina som mest intima platser
där har du lämnat dina svarta fotspår
och de tynger ned mig
de får tankarna att förruttna
och du gräver alla gravar åt mig
och där begraver du mina minnen
där reser du gravstenar
som ett minne för alla minnen
och jag frågar mig själv
vad är det du vill uppnå
vad är det du egentligen vill åstadkomma
tror du inte att jag har sett dig och dina misslyckanden
tror du inte att jag har räknat alla dina fel
det finns ingenting du kan göra längre
men så ihärdigt så fortsätter du
och marken du gräver i blir allt hårdare
men du gräver vidare
för du vet väl
att marken i en mans hjärta är stenigare
och där försöker du plantera dina blommor
men för dem finns det ingen sol och inget syre
det är bortom min förståelse nu
hur du orkar hålla igång din strävan
och alla röster skriker åt dig att sluta
sluta gräva för marken blir bara stenigare
snart har du nått botten
alla gravstenar börjar förvittna
för den svarta vinden äter upp dem långsamt
gnager biter tuggar river klöser
förstår du inte att eviga ögonblick inte existerar
varför försöker du föreviga dem
förstår du inte att allting är förlorat
för när du dansar mot de mörka landen
så kommer ingen att se dig försvinna
ingen kommer se när du gråter i regnet
alla dessa ögonblick är förlorade i tiden
ingen kommer höra din röst
när du skriker i den svarta vindens dån
kära älskade lilla tanke
i tankeprocessen finns det inga eviga ögonblick
all din meningslöshet
all din tomhet
kommer bli fulländad när du dansar där i regnet
hälsa honom från mig
han med de kalla ögonen
han med det vita ansiktet
han med den bistra uppsynen
hälsa honom
för trots att han besöker mig dagligen
så förnekar jag honom allt jag kan
allt för att upprätthålla självbevarelsedriften
men du
du är bortom mig nu
jag kan höra den svarta vindens dån
och den hungrar
den hungrar efter människan och hennes betydelselöshet
efter dig och din oförmåga att leva
hör du det
du är bortom mig nu
snart kommer alla fanor hissas
snart kommer alla körer sjunga
snart kommer alla basuner låta
och då kan du inte gräva djupare
då finns det bara sten kvar
för marken i mitt hjärta är stenigare
det finns inget här för dig lilla tanke
det finns inget mer för dig att hämta
gråt i regnet och skrik i tomheten
för ingen kommer se eller höra dig
och jag har sett dina svagheter
hur klarar du egentligen av din tillvaro
hur klarar du av att fungera som människa
du lämnar svarta fotspår efter dig
och den där svarta vätskan är gift
du lämnar gift efter dig
så många gånger som du har gått
gått på mina som mest intima platser
där har du lämnat dina svarta fotspår
och de tynger ned mig
de får tankarna att förruttna
och du gräver alla gravar åt mig
och där begraver du mina minnen
där reser du gravstenar
som ett minne för alla minnen
och jag frågar mig själv
vad är det du vill uppnå
vad är det du egentligen vill åstadkomma
tror du inte att jag har sett dig och dina misslyckanden
tror du inte att jag har räknat alla dina fel
det finns ingenting du kan göra längre
men så ihärdigt så fortsätter du
och marken du gräver i blir allt hårdare
men du gräver vidare
för du vet väl
att marken i en mans hjärta är stenigare
och där försöker du plantera dina blommor
men för dem finns det ingen sol och inget syre
det är bortom min förståelse nu
hur du orkar hålla igång din strävan
och alla röster skriker åt dig att sluta
sluta gräva för marken blir bara stenigare
snart har du nått botten
alla gravstenar börjar förvittna
för den svarta vinden äter upp dem långsamt
gnager biter tuggar river klöser
förstår du inte att eviga ögonblick inte existerar
varför försöker du föreviga dem
förstår du inte att allting är förlorat
för när du dansar mot de mörka landen
så kommer ingen att se dig försvinna
ingen kommer se när du gråter i regnet
alla dessa ögonblick är förlorade i tiden
ingen kommer höra din röst
när du skriker i den svarta vindens dån
kära älskade lilla tanke
i tankeprocessen finns det inga eviga ögonblick
all din meningslöshet
all din tomhet
kommer bli fulländad när du dansar där i regnet
hälsa honom från mig
han med de kalla ögonen
han med det vita ansiktet
han med den bistra uppsynen
hälsa honom
för trots att han besöker mig dagligen
så förnekar jag honom allt jag kan
allt för att upprätthålla självbevarelsedriften
men du
du är bortom mig nu
jag kan höra den svarta vindens dån
och den hungrar
den hungrar efter människan och hennes betydelselöshet
efter dig och din oförmåga att leva
hör du det
du är bortom mig nu
snart kommer alla fanor hissas
snart kommer alla körer sjunga
snart kommer alla basuner låta
och då kan du inte gräva djupare
då finns det bara sten kvar
för marken i mitt hjärta är stenigare
det finns inget här för dig lilla tanke
det finns inget mer för dig att hämta
gråt i regnet och skrik i tomheten
för ingen kommer se eller höra dig
Kommentarer
Trackback
