kan inte
när allting samlas på samma plats
när hela världens smärta koncentreras
då ser jag dig
och jag ser ditt lidande
och jag förundras över hur du överlever
du har ställt dig utanför människornas gemenskap
du har isolerat dig
i din ensamhet sjunger du dina sånger
sånger om misslyckanden
sånger om besvikelse
och hur ska vi leva
kan du berätta det för mig
hur ska vi leva
hur ska vi sätta upp mål för oss själva
hur ska vi se sambandet i det vackra
hur ska vi någonsin kunna älska oss själva
jag vänder upp ditt ansikte
men du vänder bort blicken
förkastelsen
jag älskar dig men du förkastar mig
besvikelsen i ögonen
de tunga ögonlocken som stänger ut mig
armarna som beskyddar
du vill inte veta av mig
som du suckar åt mina kommentarer
när jag försöker förmedla någonting sant
hur du ignorerar min vilja
du har överigivit mig
och jag har övergivit dig
och tillsammans övergav vi gemenskapen
och som jag hatar den ibland
hur den formar oss
hur den styr oss
och jag hatar hur jag längtar efter den
jag hatar musiken av kärlek
för den skär sig
alla toner går fel
jag vill att de ska gå såhär
men de går istället sådär
och ingenting
ingenting jag någonsin önskat
blir som jag vill
och meningslöstheten är den spegel jag har
och jag ser den varje dag
och jag ser allting som jag någonsin undvikit
jag ser mig själv och grips av rädsla
för det här är inte alls som jag velat
du
du förstör mig
(och oss)
(???????????)
Kommentarer
Trackback
