viskningar och rop

nu

jag vet nu
du har sett min smärta
jag har sett din förtvivlan
och allting förvrids i en spiral
som förenar oss
under en längre tid nu
så har jag stått ut med din likgiltighet
dina tomma ögon
dina veck under ögonen
dina kalla händer
din hånleende mun
ditt slitna hår
dina djupa suckar
jag har sett allt det där
och du försöker dölja det i förtvivlan
du vill ha medlidande
du vill ha trygghet
du vill ha värmen som du aldrig fick
hela ditt liv har varit en intighet
och nu skriker du i tomrummet
men vem tror du ska höra dig
det är ingen som lyssnar på den skrikande rösten
först när du viskar så hör vi
när du viskar om din smärta
din förtvivlan
dina dåliga dagar
din kroniska ångest
dina misslyckanden
vi hör dig
men det är ingen som lyssnar
och då kryper du ihop i mörkret
dina blanka ögon speglar din likgiltighet
din likgiltighet inför oss andra
för här i din värld finns bara ditt lidande
varför kan du inte se mitt lidande likväl
varför tror du att bördan bara är din egen
när viskningarna övergår till rop
det är då jag känner din förtvivlan
din oförmåga att förändra din tillvaro
din ovilja att se det goda inom dig själv
din misslyckande med att uppnå helhet

och jag undrar varför jag älskar dig
ibland undrar jag det
jag undrar hur jag orkar genomlida det
och jag undrar om jag får ut något av det
jag kan dö för dina synder
jag kan vara martyren
men jag klarar inte av
att långsamt se mig själv dö
du är gift
hör du det

du är gift

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0