subtans
gemenskap
alternativet
är ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
varför kan ingen se konstnären
varför älskar ingen kreativiteten
jag förstår inte
jag älskar kreativiteten
varför gör ingen annan det
jag förstår inte
ingen älskar konstnärerna
ingen
...
finns inget
alternativet
är ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
varför kan ingen se konstnären
varför älskar ingen kreativiteten
jag förstår inte
jag älskar kreativiteten
varför gör ingen annan det
jag förstår inte
ingen älskar konstnärerna
ingen
...
finns inget
PERVERSION
fall tillbaka
hör du det
fall tillbaka
just nu finns det inga glädjepunkter
samtidigt som det har skapats något förfärligt
en perverterad tolkning av kreativiteten
där han är splittrad i två viljor
åh den är så hemsk
hur kan en konstnär skapa något sådant
hur kan en konstnär vara så dum
varför
jag förstår inte
jag mår bara illa
hur kunde jag
hur kunde jag
hör du det
fall tillbaka
just nu finns det inga glädjepunkter
samtidigt som det har skapats något förfärligt
en perverterad tolkning av kreativiteten
där han är splittrad i två viljor
åh den är så hemsk
hur kan en konstnär skapa något sådant
hur kan en konstnär vara så dum
varför
jag förstår inte
jag mår bara illa
hur kunde jag
hur kunde jag
jag tror på det här
vad är värt att kämpa för
och varför är det värt
att blunda för kreativiteten
kreativiteten som dagligen bländar oss
men snälla lilla tänkare
förklara en sak för mig
vad är det som är värt att kämpa för
när jag ser henne med alla sina tankar
så undrar jag ibland käre kreativitet
är det något som är riktat åt mig
eller har jag bara fastnat igen
fastnat i dessa hemska illusioner
jag trodde ett tag på övertygelsen själv
men nu är det bara du och jag min käre
vi kan isolera oss
de andra behöver oss inte
tillsammans kan vi blunda för kritiken
vi behöver den inte
nej
inte en konstnär och hans kreativitet
inte en kreativitet och hans konstnär
vi är bortom kritikerna
haha
glas som spricker
nu börjar det hända något
JA JAG TROR FAKTISKT ATT JAG HÖR NÅGONTING
DET ÄR SANNINGEN TROR JAG
OCH ÄNTLIGEN HAR HAN VALT ATT BERÄTTA MIN HISTORIA
OCH ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG FUNDERA
ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG GÖRA BORT MIG
ÄNTLIGEN
äntligen
så slipper jag tro på något som inte finns
jag vill tro att det finns något
jag vill verkligen det
(och han)
(han tror på illusionerna)
(åh den dåren)
(han föll för dem igen)
(och han ska göra det många gånger igen)
(stackars dåre)
(stackars.................)
och varför är det värt
att blunda för kreativiteten
kreativiteten som dagligen bländar oss
men snälla lilla tänkare
förklara en sak för mig
vad är det som är värt att kämpa för
när jag ser henne med alla sina tankar
så undrar jag ibland käre kreativitet
är det något som är riktat åt mig
eller har jag bara fastnat igen
fastnat i dessa hemska illusioner
jag trodde ett tag på övertygelsen själv
men nu är det bara du och jag min käre
vi kan isolera oss
de andra behöver oss inte
tillsammans kan vi blunda för kritiken
vi behöver den inte
nej
inte en konstnär och hans kreativitet
inte en kreativitet och hans konstnär
vi är bortom kritikerna
haha
glas som spricker
nu börjar det hända något
JA JAG TROR FAKTISKT ATT JAG HÖR NÅGONTING
DET ÄR SANNINGEN TROR JAG
OCH ÄNTLIGEN HAR HAN VALT ATT BERÄTTA MIN HISTORIA
OCH ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG FUNDERA
ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG GÖRA BORT MIG
ÄNTLIGEN
äntligen
så slipper jag tro på något som inte finns
jag vill tro att det finns något
jag vill verkligen det
(och han)
(han tror på illusionerna)
(åh den dåren)
(han föll för dem igen)
(och han ska göra det många gånger igen)
(stackars dåre)
(stackars.................)
nederlag (bemöt mig)
det är synd
för jag är inte bättre än honom
och inte han som går där
eller han som står där
jag är inte bättre än dem
och jag hatar det
för jag vill vara bra
varför ständigt bli undanträngd
av viktigare personer
av större personligheter
jag kan inte vara så
jag kan inte vara som dem
jag har försökt
men jag gör mig till åtlöje
jag vill inte vara en skådespelare
det har jag sagt till dig
eller så låtsades jag att jag sa det
ibland vet jag inte om du bryr dig
ibland vet jag inte vad du tänker
och det är så svårt
så svårt att kunna replikerna utantill
allt du förväntar dig att jag ska säga
du kan dem alla utantill
hos dig finns ingen oro
åh
oro
fruktan
förtvivlan
jag känner hur de kryper närmare
och inte ger mig andningsrum
snälla
befria mig ifrån scenen
jag måste stå vid sidan och bedöma
JAG KAN INTE BLI BEDÖMD
JAG VILL INTE BLI BEDÖMD
SLUTA KRITISERA SÄGER JAG JU
jag vågar inte längre
jag vågar inte prestera
förlåt
men jag vågar inte längre
om jag ändå bara
bara
bara kunde vara tyst
snälla
jag är rädd för tystnad
men jag önskar att du hade sytt igen min mun
lilla fina vackra tanke
du som gör så ont att tänka
för jag är inte bättre än honom
och inte han som går där
eller han som står där
jag är inte bättre än dem
och jag hatar det
för jag vill vara bra
varför ständigt bli undanträngd
av viktigare personer
av större personligheter
jag kan inte vara så
jag kan inte vara som dem
jag har försökt
men jag gör mig till åtlöje
jag vill inte vara en skådespelare
det har jag sagt till dig
eller så låtsades jag att jag sa det
ibland vet jag inte om du bryr dig
ibland vet jag inte vad du tänker
och det är så svårt
så svårt att kunna replikerna utantill
allt du förväntar dig att jag ska säga
du kan dem alla utantill
hos dig finns ingen oro
åh
oro
fruktan
förtvivlan
jag känner hur de kryper närmare
och inte ger mig andningsrum
snälla
befria mig ifrån scenen
jag måste stå vid sidan och bedöma
JAG KAN INTE BLI BEDÖMD
JAG VILL INTE BLI BEDÖMD
SLUTA KRITISERA SÄGER JAG JU
jag vågar inte längre
jag vågar inte prestera
förlåt
men jag vågar inte längre
om jag ändå bara
bara
bara kunde vara tyst
snälla
jag är rädd för tystnad
men jag önskar att du hade sytt igen min mun
lilla fina vackra tanke
du som gör så ont att tänka
vs
han flydde till konsten
som så många andra
åh den fege stackaren
en förödmjukad konstnär
svarta och vita svanar
jag orkar inte mer
flyfllyflyflyfllfyflyffyl
fly nu skynda
som så många andra
åh den fege stackaren
en förödmjukad konstnär
svarta och vita svanar
jag orkar inte mer
flyfllyflyflyfllfyflyffyl
fly nu skynda
jag kan väl vänta tills imorgon
inlåst i ett fängelse av glas
måste vänta tålmodigt
på ett besked
eller vänta för evigt
på inget besked alls
det ligger en sten i närheten
men jag vill inte förstöra
jag vill inte bryta mig ut
och på andra sidan vandrar du i friheten
och jag önskar
jag önskar att dessa glasväggar inte fanns
som att inga begränsningar någonsin höll oss fast
kan du inte ge mig glasnyckeln
så jag kan ta mig härifrån
snälla någon gång ska det väl gå
måste vänta tålmodigt
på ett besked
eller vänta för evigt
på inget besked alls
det ligger en sten i närheten
men jag vill inte förstöra
jag vill inte bryta mig ut
och på andra sidan vandrar du i friheten
och jag önskar
jag önskar att dessa glasväggar inte fanns
som att inga begränsningar någonsin höll oss fast
kan du inte ge mig glasnyckeln
så jag kan ta mig härifrån
snälla någon gång ska det väl gå
inte igen
är du en illusion som vanligt
jag vill inte vara en man med illusioner
vill inte
jag vill inte vara en man med illusioner
vill inte
nej inte mer
vill inte längre vara skådespelaren
är så trött på den rollen
att aldrig få visa vad jag egentligen känner
och att hela tiden vara någon annan
att hitta på falska reaktioner
att hitta på en massa känslor
det är bara en klåpare
allt jag gör blir plöstligt fel
och jag orkar inte längre låtsas
jag vill vara regissören i mitt liv
inte regissören av livet
jag vill kunna bestämma vad som sker
jag vill kunna visa mina känslor
det enda jag inte begär
är att få vara regissören i ditt liv
den rollen kan du gott spela själv
kan vi inte regissera ett gemensamt liv
du och jag
för jag klarar inte av skådespelaren
jag vill vara regissören för dig
jag har ju kontroll
kom igen nu
nu regisserar vi en film
är så trött på den rollen
att aldrig få visa vad jag egentligen känner
och att hela tiden vara någon annan
att hitta på falska reaktioner
att hitta på en massa känslor
det är bara en klåpare
allt jag gör blir plöstligt fel
och jag orkar inte längre låtsas
jag vill vara regissören i mitt liv
inte regissören av livet
jag vill kunna bestämma vad som sker
jag vill kunna visa mina känslor
det enda jag inte begär
är att få vara regissören i ditt liv
den rollen kan du gott spela själv
kan vi inte regissera ett gemensamt liv
du och jag
för jag klarar inte av skådespelaren
jag vill vara regissören för dig
jag har ju kontroll
kom igen nu
nu regisserar vi en film
du vet inte
ärlighet
jag vet
jag vet
konstnärskapet faller bort
en förödmjukad konstnär
en parasiterande konstnär
och en
en sann konstnär
vill inte bli bedömd
vill inte bli kritiserad
vill inte bli analyserad
vill inte utnyttja de andra
vill inte utnyttja mig själv
vill inte bli utnyttjad
vill inte skapa
vill inte lyssna på kreativiteten
vill inte se verket bli färdigt
jag vill vara med dig
bara med dig
bara
en parasiterande konstnär
och en
en sann konstnär
vill inte bli bedömd
vill inte bli kritiserad
vill inte bli analyserad
vill inte utnyttja de andra
vill inte utnyttja mig själv
vill inte bli utnyttjad
vill inte skapa
vill inte lyssna på kreativiteten
vill inte se verket bli färdigt
jag vill vara med dig
bara med dig
bara
självförbråelse
två tankar en känsla
"vem är det som sitter där?" frågade de.
"åh men det är mannen som inte älskar. ska vi prata med honom?"
"vi gör väl det."
"hej du man som inte älskar. varför kan du inte älska?" frågade tanken.
tankarna stirrade länge på den bortbleknade känslan som satt där i all sin ensamhet och tänkte över de saker som hade inträffat.
"därför jag vågar inte älska mig själv. förstår ni inte? all kärlek som har riktats mot mig har jag slagit bort, för jag förstod inte varför de skulle älska mig. därför har jag nu blivit ensam, för det är inte längre någon som riktar sin uppmärksamhet åt mig. jag önskar att jag kunde återgå till min ungdom och göra allt bra. jag kunde ha levt ett bra liv. det är bara tråkigt att jag inte förstod det tidigare. och fortfarande kan jag inte förmå mig att älska mig själv, för alla de misstag och missbedömningar jag gjort. det är så fruktansvärt jobbigt att blicka tillbaka. ni är unga tankar, förmedla mitt budskap. snart ska jag dö och bada i glömska, och då kommer det inte längre vara någon som minns mina ord. detta vore synd." den gamle känslan tystnade.
.
de unga tankarna stod alldeles tysta och betraktade den gamle känslan. aldrig tidigare hade de skämts så mycket över sig själva, och för att de inte hade älskat sig själva tillräckligt. och istället hade de betraktat den gamle känslan som en gammal dåre. trots all uppståndelse
så kom en annan känsla.
"hej mitt namn är förtvivlan och nu ska jag sätta oro och osäkerhet inom er. passa er, för mina armar sträcker sig långt. hahahahhahaha!"
de unga tankarna flydde
den gamle känslan dog
och förtvivlan regerade
(för ett tag)
(snart skulle han dö)
(precis som alla de andra)
"vem är det som sitter där?" frågade de.
"åh men det är mannen som inte älskar. ska vi prata med honom?"
"vi gör väl det."
"hej du man som inte älskar. varför kan du inte älska?" frågade tanken.
tankarna stirrade länge på den bortbleknade känslan som satt där i all sin ensamhet och tänkte över de saker som hade inträffat.
"därför jag vågar inte älska mig själv. förstår ni inte? all kärlek som har riktats mot mig har jag slagit bort, för jag förstod inte varför de skulle älska mig. därför har jag nu blivit ensam, för det är inte längre någon som riktar sin uppmärksamhet åt mig. jag önskar att jag kunde återgå till min ungdom och göra allt bra. jag kunde ha levt ett bra liv. det är bara tråkigt att jag inte förstod det tidigare. och fortfarande kan jag inte förmå mig att älska mig själv, för alla de misstag och missbedömningar jag gjort. det är så fruktansvärt jobbigt att blicka tillbaka. ni är unga tankar, förmedla mitt budskap. snart ska jag dö och bada i glömska, och då kommer det inte längre vara någon som minns mina ord. detta vore synd." den gamle känslan tystnade.
.
de unga tankarna stod alldeles tysta och betraktade den gamle känslan. aldrig tidigare hade de skämts så mycket över sig själva, och för att de inte hade älskat sig själva tillräckligt. och istället hade de betraktat den gamle känslan som en gammal dåre. trots all uppståndelse
så kom en annan känsla.
"hej mitt namn är förtvivlan och nu ska jag sätta oro och osäkerhet inom er. passa er, för mina armar sträcker sig långt. hahahahhahaha!"
de unga tankarna flydde
den gamle känslan dog
och förtvivlan regerade
(för ett tag)
(snart skulle han dö)
(precis som alla de andra)
ingenting duger
en kvinna som alla andra
en kvinna som sökte självständighet
en kvinna som sökte gemenskap
det fanns visserligen män
men de kom och gick
ingen stannade för att stanna
hon kände sig färglös
hon kände sig vanlig och tråkig
och det var hennes största rädsla
att smälta in i någons vardag
att smälta in i tapeterna i någons rum
att bli en del av benen som håller upp borden
eller att bli ljuset i fönstret som man släcker om kvällen
eller kanske matresterna man slänger i soporna
den lilla flickan var så rädd
vardagsångest kallades det tydligen för
en dag skulle hon dock inse
att frihet ligger i tänkandet
och via tänkandet
via det skulle hon befria sig själv
så hon satt sig ned en dag
skar av alla känslomässiga band
alla slags olika kontakter av något slag
och lät sig själv befrias genom tanken
för tanken om befrielse är stor
självständigheten ropade hennes namn
men en man stod på sidan och iakttog
och han yttrade dessa ord
"se! kvinnan som saknar trygghet
se hur hon låtsas vara lycklig
men hennes falska leenden bekommer inte mig
för jag kan se kvinnan inunder
där gömmer sig en sårbar individ
så rädd för att tycka
så rädd för att
att......"
(?????????????)
(den levande)
(tanken som)
(gör den fri fri fri fri fri fr ifirrfrfv)
en kvinna som sökte självständighet
en kvinna som sökte gemenskap
det fanns visserligen män
men de kom och gick
ingen stannade för att stanna
hon kände sig färglös
hon kände sig vanlig och tråkig
och det var hennes största rädsla
att smälta in i någons vardag
att smälta in i tapeterna i någons rum
att bli en del av benen som håller upp borden
eller att bli ljuset i fönstret som man släcker om kvällen
eller kanske matresterna man slänger i soporna
den lilla flickan var så rädd
vardagsångest kallades det tydligen för
en dag skulle hon dock inse
att frihet ligger i tänkandet
och via tänkandet
via det skulle hon befria sig själv
så hon satt sig ned en dag
skar av alla känslomässiga band
alla slags olika kontakter av något slag
och lät sig själv befrias genom tanken
för tanken om befrielse är stor
självständigheten ropade hennes namn
men en man stod på sidan och iakttog
och han yttrade dessa ord
"se! kvinnan som saknar trygghet
se hur hon låtsas vara lycklig
men hennes falska leenden bekommer inte mig
för jag kan se kvinnan inunder
där gömmer sig en sårbar individ
så rädd för att tycka
så rädd för att
att......"
(?????????????)
(den levande)
(tanken som)
(gör den fri fri fri fri fri fr ifirrfrfv)
förnekelse (eller bara bortträngning)
vänta
ta en paus ifrån konstnärer
känner ett känsla just nu
vi möts igen kära förtvivlan
och jag kan inte annat än berömma dig
för hur du lyckas kasta om min värld
och hur du får mig att må illa
älskade förtvivlan
jag ska aldrig mer underskatta din makt
jag ska aldrig mer försöka förtränga dig
utan nu känner jag dig
vi smälter in i varandra
och du målar upp skräckscenarion på väggarna
och du tvingar mig att se dem
eftersom du har skurit bort mina ögonlock
tråkigt men så sant så sant
så därför tvingas jag se allting
se hur allting faller samman
se mig själv krypa ihop i ett hörn
älskade förtvivlan
jag undrar ibland varför du gör det du gör
är det för att underlätta avviselen
tro mig jag har blivit avvisad förut
varför finns du älskade förtvivlan
och varför förföljer du mig
trots att jag försöker förneka dig
trots den glädje som har bubblat i min kropp
så finns du där för att förgifta mig
berätta för mig istället'
varför ska du förgöra mig
varför älskade förtvivlan
varför ska du bryta ned mig
den ende som kan bekämpa dig
det är hoppet själv
och till honom har jag satt all min tillförlit
i hans trygghet försöker jag vila
vila ifrån din illvilja ifrån din grymhet
kära förtvivlan jag kommer besegra dig
trots att du härjar vilt i mitt sinne
så kommer jag att besegra dig med min vilja
hör du det förtvivlan
JAG KOMMER BESEGRA DIG
SNART FINNS DET INGEN PLATS FÖR DIG I MITT BRÖST
SNART HAR DU INGA MINNEN ELLER ILLUSIONER ATT LEVA PÅ
kära förtvivlan
snart är du borta
ta en paus ifrån konstnärer
känner ett känsla just nu
vi möts igen kära förtvivlan
och jag kan inte annat än berömma dig
för hur du lyckas kasta om min värld
och hur du får mig att må illa
älskade förtvivlan
jag ska aldrig mer underskatta din makt
jag ska aldrig mer försöka förtränga dig
utan nu känner jag dig
vi smälter in i varandra
och du målar upp skräckscenarion på väggarna
och du tvingar mig att se dem
eftersom du har skurit bort mina ögonlock
tråkigt men så sant så sant
så därför tvingas jag se allting
se hur allting faller samman
se mig själv krypa ihop i ett hörn
älskade förtvivlan
jag undrar ibland varför du gör det du gör
är det för att underlätta avviselen
tro mig jag har blivit avvisad förut
varför finns du älskade förtvivlan
och varför förföljer du mig
trots att jag försöker förneka dig
trots den glädje som har bubblat i min kropp
så finns du där för att förgifta mig
berätta för mig istället'
varför ska du förgöra mig
varför älskade förtvivlan
varför ska du bryta ned mig
den ende som kan bekämpa dig
det är hoppet själv
och till honom har jag satt all min tillförlit
i hans trygghet försöker jag vila
vila ifrån din illvilja ifrån din grymhet
kära förtvivlan jag kommer besegra dig
trots att du härjar vilt i mitt sinne
så kommer jag att besegra dig med min vilja
hör du det förtvivlan
JAG KOMMER BESEGRA DIG
SNART FINNS DET INGEN PLATS FÖR DIG I MITT BRÖST
SNART HAR DU INGA MINNEN ELLER ILLUSIONER ATT LEVA PÅ
kära förtvivlan
snart är du borta
2023-10-15
Söndagen den 15 oktober 2023 avled den siste Konstnären, även känd som Parasiten.
Detta var vad han skrev innan han avlossade skottet.
"Jag möter döden till sist. Detta är min sista hälsning.
Till min kvinna: Jag hoppas du förstår att det inte var ditt fel. Saker var bortom kontroll redan när vi träffades och jag var aldrig den mannen som kunde ta hand om dig. Jag skäms över det. Det blev ett ansvar som jag inte hade kraften att ta. Eller rättare sagt, det blev för mycket på samma gång. Det var idiotiskt av mig att försöka kombinera konstnärskapet med vårt förhållande. Jag offrade både dig och mig för Kreativiteten. Vår smärta gav upphov till mina texter. Det var det som drev mig vidare. Jag sökte efter mer smärta i livet, och till slut fanns det bara lidande. Därför förlorade mina texter deras värde, eftersom i det i slutändan aldrig skulle kunna mäta sig med den totala smärtan i livet. Jag ber om ursäkt. Vi hade våra vackra stunder i början, men de var få. Jag skulle ha gjort mer för dig och givit dig mer tid. Det är så mycket jag borde ha gjort. Jag tror dock att jag alltid älskade Kreativiteten mer än dig. Jag hatar mig själv för det. Och jag hatar Kreativiteten, men jag tror det är så. Förlåt, jag hoppas att du finner någon ny som kan ge dig en bättre relation, en relation du förtjänar.
Till min äldsta vän: Jag minns när vi sågs första gången. Det var i ett klassrum. Vi började diskutera litteratur och jag kunde inte låta bli att anmärka till din fantastiska smak. Saker och ting har dock förändrats nu. Vi har växt åt två helt olika håll, du lärde ut istället för att skapa. En lärare kommer aldrig att kunna mäta sig med en konstnär, och det tror jag du visste hela tiden. Var det avundsjuka? Ibland kunde jag se dina blickar, hur de avundades min smärta. Trots mitt tal om smärta och dess essentiella betydelse så försökte du hela tiden efterlikna min. Som om min smärta var den idealsmärtan du strävade efter. Om du ändå inte varit så trångsynt. Trots att du försökte efterlikna smärtan så såg du aldrig dess skönhet. För dig var smärta bara ett sätt att försöka attrahera kvinnor och skapa ett slags ideal. Trots dina höga krav på dig själv så blev du bara en lärare. Till skillnad från mitt konstnärskap så är ditt lärande inte något som kommer ha en avgörande betydelse. Du må kanske utbilda unga kreativa människor, men du hade aldrig någon kreativ förmåga själv. Så hur ska en okreativ man utbilda unga kreativa män till konstnärer? Detta är ytterst löjligt. Jag misstänker även nu efter min död att du försöker göra dig stor i media, som mannen som kände den avlidne bäst. Jag hoppas du misslyckas grovt i ditt försök att slå igenom. Därmed har jag inget mer att säga dig.
Till min närmaste vän: Som närmaste vän är du med största säkerhet, men knappast den mest pålitlige av vänner. Som alla andra människor i min omgivning så har du på något sätt försökt att utnyttja mig eller vinna något av mig. Visst har vi haft våra trevliga stunder och djupa samtal, men det som redan från början strävade emot vår vänskap var din kärlek för min kvinna. O ja, låtsas inte vara förvånad. Tror du inte att jag har sett dina blickar? Dina ögon, hur de dröjer kring henne och hur ditt tal förändras i hennes närvaro. Jag vet ännu inte ifall ni någonsin hade samlag, men det bekommer mig inte längre. Ifall min kvinna nu var så deprimerad att hon lät dig utnyttja henne så antar jag att det är bra för er båda. Ett gemensamt utbyte kanske. Nu på senare tid så undrar jag vad du någonsin såg hos henne. Hon var visserligen vacker, men ni hade ytterst lite gemensamt, och hela tiden så grät hon för mig. Varför sökte du någon annans gemenskap? Varför sökte du inte din egen? Nu när jag är död så vet jag vad som kommer hända. Du kommer ta henne i din famn och trösta henne och allt du någonsin önskat blir sant. Efter det kommer du gå till sängs med henne, men efter det kommer du upptäcka, att när du har nått allt du någonsin strävat efter, så blir livet meningslöst. Jag hoppas att du inser det stora misstaget i det.
Till er andra: Eftersom jag inte litar på människor så utgår jag ifrån att ni läst samtliga meddelanden. Därför vill jag bara upplysa er om att ni bara är en minimal del i ett stort konstverk. Självaste anledningen till att jag begick självmord var för att ta mig ut ifrån tankeprocessen. Ifall ni bara väntar på döden och låter den ta er, så kommer ni fortfaranded att finnas kvar i tankeprocessen och återfödas miljontals gånger om. Men att istället ta livet av sig, innebär att man kommer till Essensen, den eviga Evigheten.
Det var detta som min kvinna och mina vänner inte förstod. De var trångsynta och dåraktiga. Därför riktar jag mig till er andra som har läst mina tidigare verk. Valet är ert. Att leva i tankeprocessen, att existera och icke-existera, eller att leva i Evigheten, i Essensen.
Timmen börjar bli sen och jag är ivrig. Med min bläckpenna har jag nu skrivit en text som ska sammanfatta mitt liv på 30 år. Det är inte meningen att någon ska finna mening i detta, utan det är bara en förklaring till min död. Därför bjuder jag nu er farväl. Därför lämnar den sista Konstnären världen."
2023-10-15
Kommentar efter hans död:
"Ja, han var alltid väldigt självupptagen. Han trodde att hans idéer var gudomliga och att han själv var Jesus eller någon liknande."
- Annika Stenström, 42 år, regissör
"Jag hatade honom. Över allt annat. Han var en fruktansvärt påfrestande människa och otroligt självupptagen. Allt som betydde någonting för honom var hans texter och dessa värderade han mer än sitt eget liv. Det visade sig senare också eftersom han tog livet av sig, den fege jäveln."
- Olof Wiik, 50 år, författare
"Jag ville nästan tycka synd om honom, men han var bara för mycket. Just för att han ville ha allas medlidande, han ville ju att alla skulle tycka synd om honom. Han spikade sig själv på korset. Utsåg sig själv till martyr. Det fungerar inte riktigt. Inte inom vårt område."
- Liam Strandberg, 35 år, musiker
"Det är tråkigt att se hur en människa kan falla för sin egen självgodhet. Dessutom så utnyttjade han andras smärta i sina verk. Det är tråkigt att se hur en kreativ människa utnyttjar andra för sin egen vinnings skull."
- Cecilia Lilja, 29 år, konstnär
..............
(vad vill du berätta)
(var är budskapet)
(att smärta är dåligt)
(???????????????)
(konstnärer behöver smärta)
(fast de behöver knappast vara så arroganta)
(hihihihihihihihih)
Detta var vad han skrev innan han avlossade skottet.
"Jag möter döden till sist. Detta är min sista hälsning.
Till min kvinna: Jag hoppas du förstår att det inte var ditt fel. Saker var bortom kontroll redan när vi träffades och jag var aldrig den mannen som kunde ta hand om dig. Jag skäms över det. Det blev ett ansvar som jag inte hade kraften att ta. Eller rättare sagt, det blev för mycket på samma gång. Det var idiotiskt av mig att försöka kombinera konstnärskapet med vårt förhållande. Jag offrade både dig och mig för Kreativiteten. Vår smärta gav upphov till mina texter. Det var det som drev mig vidare. Jag sökte efter mer smärta i livet, och till slut fanns det bara lidande. Därför förlorade mina texter deras värde, eftersom i det i slutändan aldrig skulle kunna mäta sig med den totala smärtan i livet. Jag ber om ursäkt. Vi hade våra vackra stunder i början, men de var få. Jag skulle ha gjort mer för dig och givit dig mer tid. Det är så mycket jag borde ha gjort. Jag tror dock att jag alltid älskade Kreativiteten mer än dig. Jag hatar mig själv för det. Och jag hatar Kreativiteten, men jag tror det är så. Förlåt, jag hoppas att du finner någon ny som kan ge dig en bättre relation, en relation du förtjänar.
Till min äldsta vän: Jag minns när vi sågs första gången. Det var i ett klassrum. Vi började diskutera litteratur och jag kunde inte låta bli att anmärka till din fantastiska smak. Saker och ting har dock förändrats nu. Vi har växt åt två helt olika håll, du lärde ut istället för att skapa. En lärare kommer aldrig att kunna mäta sig med en konstnär, och det tror jag du visste hela tiden. Var det avundsjuka? Ibland kunde jag se dina blickar, hur de avundades min smärta. Trots mitt tal om smärta och dess essentiella betydelse så försökte du hela tiden efterlikna min. Som om min smärta var den idealsmärtan du strävade efter. Om du ändå inte varit så trångsynt. Trots att du försökte efterlikna smärtan så såg du aldrig dess skönhet. För dig var smärta bara ett sätt att försöka attrahera kvinnor och skapa ett slags ideal. Trots dina höga krav på dig själv så blev du bara en lärare. Till skillnad från mitt konstnärskap så är ditt lärande inte något som kommer ha en avgörande betydelse. Du må kanske utbilda unga kreativa människor, men du hade aldrig någon kreativ förmåga själv. Så hur ska en okreativ man utbilda unga kreativa män till konstnärer? Detta är ytterst löjligt. Jag misstänker även nu efter min död att du försöker göra dig stor i media, som mannen som kände den avlidne bäst. Jag hoppas du misslyckas grovt i ditt försök att slå igenom. Därmed har jag inget mer att säga dig.
Till min närmaste vän: Som närmaste vän är du med största säkerhet, men knappast den mest pålitlige av vänner. Som alla andra människor i min omgivning så har du på något sätt försökt att utnyttja mig eller vinna något av mig. Visst har vi haft våra trevliga stunder och djupa samtal, men det som redan från början strävade emot vår vänskap var din kärlek för min kvinna. O ja, låtsas inte vara förvånad. Tror du inte att jag har sett dina blickar? Dina ögon, hur de dröjer kring henne och hur ditt tal förändras i hennes närvaro. Jag vet ännu inte ifall ni någonsin hade samlag, men det bekommer mig inte längre. Ifall min kvinna nu var så deprimerad att hon lät dig utnyttja henne så antar jag att det är bra för er båda. Ett gemensamt utbyte kanske. Nu på senare tid så undrar jag vad du någonsin såg hos henne. Hon var visserligen vacker, men ni hade ytterst lite gemensamt, och hela tiden så grät hon för mig. Varför sökte du någon annans gemenskap? Varför sökte du inte din egen? Nu när jag är död så vet jag vad som kommer hända. Du kommer ta henne i din famn och trösta henne och allt du någonsin önskat blir sant. Efter det kommer du gå till sängs med henne, men efter det kommer du upptäcka, att när du har nått allt du någonsin strävat efter, så blir livet meningslöst. Jag hoppas att du inser det stora misstaget i det.
Till er andra: Eftersom jag inte litar på människor så utgår jag ifrån att ni läst samtliga meddelanden. Därför vill jag bara upplysa er om att ni bara är en minimal del i ett stort konstverk. Självaste anledningen till att jag begick självmord var för att ta mig ut ifrån tankeprocessen. Ifall ni bara väntar på döden och låter den ta er, så kommer ni fortfaranded att finnas kvar i tankeprocessen och återfödas miljontals gånger om. Men att istället ta livet av sig, innebär att man kommer till Essensen, den eviga Evigheten.
Det var detta som min kvinna och mina vänner inte förstod. De var trångsynta och dåraktiga. Därför riktar jag mig till er andra som har läst mina tidigare verk. Valet är ert. Att leva i tankeprocessen, att existera och icke-existera, eller att leva i Evigheten, i Essensen.
Timmen börjar bli sen och jag är ivrig. Med min bläckpenna har jag nu skrivit en text som ska sammanfatta mitt liv på 30 år. Det är inte meningen att någon ska finna mening i detta, utan det är bara en förklaring till min död. Därför bjuder jag nu er farväl. Därför lämnar den sista Konstnären världen."
2023-10-15
Kommentar efter hans död:
"Ja, han var alltid väldigt självupptagen. Han trodde att hans idéer var gudomliga och att han själv var Jesus eller någon liknande."
- Annika Stenström, 42 år, regissör
"Jag hatade honom. Över allt annat. Han var en fruktansvärt påfrestande människa och otroligt självupptagen. Allt som betydde någonting för honom var hans texter och dessa värderade han mer än sitt eget liv. Det visade sig senare också eftersom han tog livet av sig, den fege jäveln."
- Olof Wiik, 50 år, författare
"Jag ville nästan tycka synd om honom, men han var bara för mycket. Just för att han ville ha allas medlidande, han ville ju att alla skulle tycka synd om honom. Han spikade sig själv på korset. Utsåg sig själv till martyr. Det fungerar inte riktigt. Inte inom vårt område."
- Liam Strandberg, 35 år, musiker
"Det är tråkigt att se hur en människa kan falla för sin egen självgodhet. Dessutom så utnyttjade han andras smärta i sina verk. Det är tråkigt att se hur en kreativ människa utnyttjar andra för sin egen vinnings skull."
- Cecilia Lilja, 29 år, konstnär
..............
(vad vill du berätta)
(var är budskapet)
(att smärta är dåligt)
(???????????????)
(konstnärer behöver smärta)
(fast de behöver knappast vara så arroganta)
(hihihihihihihihih)
beskydda dig själv
jag är så rädd
så rädd för isoleringen
på en djup gömd plats finns den
med sina stängda dörrar och nakna väggar
förutom på en klocka vars visare står stilla
på väggarna finns rivmärken
och texter skrivna med en penna
är det här jag ska tvingas vänta
tvingas vänta på en förändring
herregud vart tog världen vägen
vill inte vara isolerad
vill vara ute och vara glad
bada i gemenskap och hålla händer
nu kanske det inte går
men jo jag vill
jag vill
jag vill förändra
hör ni det destruktiva tankar
jag vill förändra
(viljan kan vara stark)
jag vill vara med henne
(henne henne henne henne henne henne)
(?????????????????????)
den där människan som jag träffade
hon som dröjde kvar
(hon som du aldrig slutade se)
vart är hon
jo jag tror jag vet
men tanken av henne börjar förlora sin färg och form
måste förnya den
skapa mer
mer färger
mer utrymme för kreativitet
som om
som att
som om att
som att måla en tavla
som om jag kunde göra det
haha
kreativitet, jag vet
och världen
andas
ta mig
använd mig
använd mig till helheten
så rädd för isoleringen
på en djup gömd plats finns den
med sina stängda dörrar och nakna väggar
förutom på en klocka vars visare står stilla
på väggarna finns rivmärken
och texter skrivna med en penna
är det här jag ska tvingas vänta
tvingas vänta på en förändring
herregud vart tog världen vägen
vill inte vara isolerad
vill vara ute och vara glad
bada i gemenskap och hålla händer
nu kanske det inte går
men jo jag vill
jag vill
jag vill förändra
hör ni det destruktiva tankar
jag vill förändra
(viljan kan vara stark)
jag vill vara med henne
(henne henne henne henne henne henne)
(?????????????????????)
den där människan som jag träffade
hon som dröjde kvar
(hon som du aldrig slutade se)
vart är hon
jo jag tror jag vet
men tanken av henne börjar förlora sin färg och form
måste förnya den
skapa mer
mer färger
mer utrymme för kreativitet
som om
som att
som om att
som att måla en tavla
som om jag kunde göra det
haha
kreativitet, jag vet
och världen
andas
ta mig
använd mig
använd mig till helheten
den lilla tanken (en utav många) (???)
en kör som sjunger
lyssna på deras dystra melodier
det är till det här världen faller samman
stackars stackars stackars lilla tanke
en sådan liten tanke måste också dö
nu när allt försvinner in i tomrummet
då måste den lilla tanken följa med
och trots att den lilla tanken
den hjälper till att hålla världen samman
för den kallas hoppet
den är så liten liten liten
men så betydelsefull för oss
ibland överger vi den
och ibland överger den oss
en sådan liten tanke
som få vågar tänka
en tanke som många döljer
för de är rädda för dess makt
fast allt jag hör just nu
är den dystra körens stämma
den lilla tanken har gömt sig
så rädd för att upphöra
så rädd för att förstöra existensen
lilla lilla tanke
du håller ihop världen
och just nu i detta ögonblick
så hoppas jag att du håller ihop mig
annars får jag sjunga med i kören
och se hur världen förfaller
så
så ska det vara
så det blivit sagt
(nej nej nej)
(den tanken är för liten den går inte den fungerar inte den kan inte existera den går inte går inte går inte går inte)
(du har övergivit den för länge sedan)
lyssna på deras dystra melodier
det är till det här världen faller samman
stackars stackars stackars lilla tanke
en sådan liten tanke måste också dö
nu när allt försvinner in i tomrummet
då måste den lilla tanken följa med
och trots att den lilla tanken
den hjälper till att hålla världen samman
för den kallas hoppet
den är så liten liten liten
men så betydelsefull för oss
ibland överger vi den
och ibland överger den oss
en sådan liten tanke
som få vågar tänka
en tanke som många döljer
för de är rädda för dess makt
fast allt jag hör just nu
är den dystra körens stämma
den lilla tanken har gömt sig
så rädd för att upphöra
så rädd för att förstöra existensen
lilla lilla tanke
du håller ihop världen
och just nu i detta ögonblick
så hoppas jag att du håller ihop mig
annars får jag sjunga med i kören
och se hur världen förfaller
så
så ska det vara
så det blivit sagt
(nej nej nej)
(den tanken är för liten den går inte den fungerar inte den kan inte existera den går inte går inte går inte går inte)
(du har övergivit den för länge sedan)
ah
men om
om det nu är dags för glädje
och en massa skratt
varför är jag då inte glad
varför väljer jag att gå iväg
när alla de andra trivs
vad är det som är fel
jag kan inte se problemet själv
men ändå så känner jag skammen
vad är det som är så jobbigt
från vad är det jag flyr
förstår inte riktigt
något
något är ju bara fel
hallå
hör du det
någon sitter i skuggorna
något är fel
eller hur
(????????????????????)
---flelr
flerktla som nmöstan nte förästår vzad somi faktisjkt skerrr
aaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaaaah aaaaahaaaaahaaaa
(Och där stod han så ståtlig, så odödlig, men snart skulle han falla)
om det nu är dags för glädje
och en massa skratt
varför är jag då inte glad
varför väljer jag att gå iväg
när alla de andra trivs
vad är det som är fel
jag kan inte se problemet själv
men ändå så känner jag skammen
vad är det som är så jobbigt
från vad är det jag flyr
förstår inte riktigt
något
något är ju bara fel
hallå
hör du det
någon sitter i skuggorna
något är fel
eller hur
(????????????????????)
---flelr
flerktla som nmöstan nte förästår vzad somi faktisjkt skerrr
aaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaaaah aaaaahaaaaahaaaa
(Och där stod han så ståtlig, så odödlig, men snart skulle han falla)
qerwtyjkiuytre
"här ta min smärta" sa kvinnan och lade försiktigt ned den i hans händer. mannen som mottog smärtan stirrade likgiltigt på den och hoppades på att den skulle rinna ur hans händer som sand, men den låg kvar. därefter slöt han ögonen och förde kvinnans smärta emot sitt bröst och när den smälte samman med honom så började han skrika allt han kunde. han slängde sig ned på marken i fosterställning och där låg han och snyftade hejdlöst.
"hur kan människan leva med sån här smärta?" klämde han fram mellan snyftningarna. "hur kan människan tvingas leva?"
kvinnan som nu hade blivit av med sin smärta tittade ned på mannen och log. i all den smärta hon hade givit till mannen hade hon även givit sitt medlidande, så det fanns ingen empati kvar inom henne. nu var hon bara glad. inga fler ångesttankar, inga fler sömnlösa nätter och längtande efter någon att dela livets smärta med. hon hade gjort det ultimata. hon hade gjort sig av med sin smärta. nu var hon fri. hon dansade iväg i natten och såg aldrig mannen något mer.
mannen hade nu börjat resa sig långsamt och till slut så stod han upp. han höll båda händerna om sig själv, som om han fryste, som om all kyla i världen hade kommit till honom. och plötsligt så såg han all smärta i världen, han såg allt lidande och alla människor som knappt klarade av tillvaron. det var lidande och det fanns inget annat än lidande. ingen människa klarar av att se allt lidande och fortfarande fungera som människa. och allt
allt
allt försvann
och allt
allt var så
(inte)
(det finns ingen man med lidande)
(han är död)
"hur kan människan leva med sån här smärta?" klämde han fram mellan snyftningarna. "hur kan människan tvingas leva?"
kvinnan som nu hade blivit av med sin smärta tittade ned på mannen och log. i all den smärta hon hade givit till mannen hade hon även givit sitt medlidande, så det fanns ingen empati kvar inom henne. nu var hon bara glad. inga fler ångesttankar, inga fler sömnlösa nätter och längtande efter någon att dela livets smärta med. hon hade gjort det ultimata. hon hade gjort sig av med sin smärta. nu var hon fri. hon dansade iväg i natten och såg aldrig mannen något mer.
mannen hade nu börjat resa sig långsamt och till slut så stod han upp. han höll båda händerna om sig själv, som om han fryste, som om all kyla i världen hade kommit till honom. och plötsligt så såg han all smärta i världen, han såg allt lidande och alla människor som knappt klarade av tillvaron. det var lidande och det fanns inget annat än lidande. ingen människa klarar av att se allt lidande och fortfarande fungera som människa. och allt
allt
allt försvann
och allt
allt var så
(inte)
(det finns ingen man med lidande)
(han är död)
vänta jag tror du glömde något hemma hos mig (fast nä)
det finns en balans
och nu blir den tydligare
istället för glädje kommer fruktan
allt för att det ska väga upp
och jag hoppas
hoppas så innerligt
vill inget mer
och om det nu faller samman
så ska jag bära det med stolthet
om allting faller samman
då ska smärtan få lida själv
jag ska uppmuntra smärtan och låta den växa
till slut så självdör den
för hur kan en människa rymma så mycket smärta
men samtidigt
så finns det en liten röst
en liten röst ifrån en liten tanke
och denna tanke är så fruktansvärt liten
så liten och obetydlig
men jag hör den likväl
och den säger åt mig att vänta
och att allt kommer bli vackert
och jag vill tro på den tanken
jag vill älska den tanken
men den blir överröstad
överröstad av alla de dåliga rösterna
de elaka rösterna
de destruktiva tankarna
fast den lilla tanken
den lilla vackra tanken
den växer sig allt större
trots de andra tankarna
den växer i mitt bröst
och tränger ut all förtvivlan och fruktan
där dväljer den
där trivs den
där kommer den finnas tills världen faller samman
eller tills tankeprocessen börjar om
varför känner jag såhär
vad är det för liten tanke
som kan stänga ut självaste förtvivlan
eller den stora fruktan
jo
den är en gammal tanke
en tanke som håller många vid liv
så konstig
jag trodde den hade övergivit mig
eller så var det jag
som hade övergivit den
herregud
det var så längesen nu
hoppas det går bra
(hahahahhahahahahahha)
(hahahahahahhahahaha)
(åh vad löjligt)
(en man som håller fast vid hoppet)
(en man som kommer falla)
(en man som kommer använda sin egen och andras smärta till sina konstverk)
(en parasit)
(en parasiterande konstnär)
och nu blir den tydligare
istället för glädje kommer fruktan
allt för att det ska väga upp
och jag hoppas
hoppas så innerligt
vill inget mer
och om det nu faller samman
så ska jag bära det med stolthet
om allting faller samman
då ska smärtan få lida själv
jag ska uppmuntra smärtan och låta den växa
till slut så självdör den
för hur kan en människa rymma så mycket smärta
men samtidigt
så finns det en liten röst
en liten röst ifrån en liten tanke
och denna tanke är så fruktansvärt liten
så liten och obetydlig
men jag hör den likväl
och den säger åt mig att vänta
och att allt kommer bli vackert
och jag vill tro på den tanken
jag vill älska den tanken
men den blir överröstad
överröstad av alla de dåliga rösterna
de elaka rösterna
de destruktiva tankarna
fast den lilla tanken
den lilla vackra tanken
den växer sig allt större
trots de andra tankarna
den växer i mitt bröst
och tränger ut all förtvivlan och fruktan
där dväljer den
där trivs den
där kommer den finnas tills världen faller samman
eller tills tankeprocessen börjar om
varför känner jag såhär
vad är det för liten tanke
som kan stänga ut självaste förtvivlan
eller den stora fruktan
jo
den är en gammal tanke
en tanke som håller många vid liv
så konstig
jag trodde den hade övergivit mig
eller så var det jag
som hade övergivit den
herregud
det var så längesen nu
hoppas det går bra
(hahahahhahahahahahha)
(hahahahahahhahahaha)
(åh vad löjligt)
(en man som håller fast vid hoppet)
(en man som kommer falla)
(en man som kommer använda sin egen och andras smärta till sina konstverk)
(en parasit)
(en parasiterande konstnär)
jag ser dig
fjärilar i magen
minns inte förra gången
jag vill se det lite som ett utbyte
det finns redan fina saker att minnas
saker som jag inte brukar göra
och när jag läste den där texten
så fick min röst en speciell ton
och för en gångs skull
så var det skönt att höra brummandet
brummandet av min egen röst
och alla dessa vackra ord
dessa fantastiska formuleringar
och att se dig sitta där som ett ljus
nästan som om mina ord var ditt syre
och på något sätt var det så gemensamt
jag hoppas vi träffas något mer
det finns så många tankar att dela
för jag tror det är väldigt viktigt
ibland ser jag ditt sken
det dröjer kring dig likt en dimma
och jag undrar vad du tycker
jag undrar vad du tänker
och jag är så glad
så
glad
det var
så längesen
lilla
fina
tanke
fast du är mer än en tanke
därför är jag glad
glad
minns inte förra gången
jag vill se det lite som ett utbyte
det finns redan fina saker att minnas
saker som jag inte brukar göra
och när jag läste den där texten
så fick min röst en speciell ton
och för en gångs skull
så var det skönt att höra brummandet
brummandet av min egen röst
och alla dessa vackra ord
dessa fantastiska formuleringar
och att se dig sitta där som ett ljus
nästan som om mina ord var ditt syre
och på något sätt var det så gemensamt
jag hoppas vi träffas något mer
det finns så många tankar att dela
för jag tror det är väldigt viktigt
ibland ser jag ditt sken
det dröjer kring dig likt en dimma
och jag undrar vad du tycker
jag undrar vad du tänker
och jag är så glad
så
glad
det var
så längesen
lilla
fina
tanke
fast du är mer än en tanke
därför är jag glad
glad
