en man med drömmar
- kan du inte stanna ett tag till?
- jo ett litet tag kanske.
- tack. jag tycker om dig. gå inte.
- lugn, det blir bra
- tack du är så fin
- schhhhh, sov nu
(mot din axel axel axel axel axel axel)
(nej fel fel fel fel fel)
(vart tog jag vägen vägen vägen vägen)
(varför är det så tyst)
(hallå hallå hallå hallå)
- jo ett litet tag kanske.
- tack. jag tycker om dig. gå inte.
- lugn, det blir bra
- tack du är så fin
- schhhhh, sov nu
(mot din axel axel axel axel axel axel)
(nej fel fel fel fel fel)
(vart tog jag vägen vägen vägen vägen)
(varför är det så tyst)
(hallå hallå hallå hallå)
klockan står inte stilla trots att tiden har stannat?
inte fler vakna nätter
lilla
fina
snälla
inga fler vakna nätter
jag kan inte sova när du skriker i mitt huvud
jag kan inte sova när du vill att jag ska trösta dig
jag kan inte sova när du vill att jag ska älska dig
jag kan inte sova när du vill att jag ska stå ut med dig
lilla fina snälla
låt det gå
släpp taget om det
allt kommer gå bra
men du måste släppa taget om det
snart måste du välja
det är du själv som gjort det till ett val
jag vill bara att du ska må bra
så snälla släpp det bara
tänk inte mer på det
då kommer allt bli bra
lilla fina tanke
ibland önskar jag att du var en människa
allting vore så mycket enklare då
för det vore ju helt absurt
ifall en människa blev förälskad i en tanke
förlorad i en annan värld
det skulle inte gå det vet du
trots att du är en tanke
så älskar jag dig
det finns ingen vackrare tanke än dig
men snälla snälla jag ber dig igen
inga fler vakna nätter
på nätterna är det som jobbigast
på nätterna är det som värst
lilla lilla tanke
du som är så liten
varför betyder du så mycket
lilla
fina
snälla
inga fler vakna nätter
jag kan inte sova när du skriker i mitt huvud
jag kan inte sova när du vill att jag ska trösta dig
jag kan inte sova när du vill att jag ska älska dig
jag kan inte sova när du vill att jag ska stå ut med dig
lilla fina snälla
låt det gå
släpp taget om det
allt kommer gå bra
men du måste släppa taget om det
snart måste du välja
det är du själv som gjort det till ett val
jag vill bara att du ska må bra
så snälla släpp det bara
tänk inte mer på det
då kommer allt bli bra
lilla fina tanke
ibland önskar jag att du var en människa
allting vore så mycket enklare då
för det vore ju helt absurt
ifall en människa blev förälskad i en tanke
förlorad i en annan värld
det skulle inte gå det vet du
trots att du är en tanke
så älskar jag dig
det finns ingen vackrare tanke än dig
men snälla snälla jag ber dig igen
inga fler vakna nätter
på nätterna är det som jobbigast
på nätterna är det som värst
lilla lilla tanke
du som är så liten
varför betyder du så mycket
men. det här. det här betyder ju ingenting!
(Två varelse som aldrig existerat skrek åt varandra och deras skrik ekade i korridorerna)
"MEN JAG HAR SETT KREATIVITETEN! KREATIVITETEN HAR TALAT TILL MIG! ÄNTLIGEN KAN JAG KÄNNA MIG HEL SOM MÄNNISKA, ÄNTLIGEN KAN JAG FÅ UTLOPP FÖR KREATIVITETENS KLAGOMÅL INOM MIG!" skrek kvinnan. Ja, det var faktiskt en kvinna. Eller en varelse som såg sig själv som en kvinna. Ingen visste egentligen vem hon var.
"Du kan inte hålla på såhär!" skrek den andra kvinnan. "DET FINNS INTE LÄNGRE NÅGOT ATT HÄMTA I KREATIVITETEN! DU HAR ÖVERGIVIT GEMENSKAPEN FÖR KREATIVITETEN!
(jo det kan hon faktiskt eftersom hon inte existerar och det är därför det här beteendet tillåts, även fast det inte accepteras av många tankar)
"Jag är. Jag är inte hel. Jag vill ha helhet. Nu skiter jag fullständigt i gemenskapen och kreativiteten. snälla ge mig helhet. ge mig helhet. snälla älskade tvillingsystersjäl." den första kvinnan rev sönder sina kläder och sjönk ihop på marken.
"Ja jag kanske är din tvillingsystersjäl, men jag måste inte hjälpa dig. Du måste lära dig av det här." sa den andra kvinnan och satte sig bredvid sin syster.
(varför tillåts det här beteendet? varför ingriper ingen? varför ser ni bara på? varför fortsätter ni att ge den här tanken liv? det här är ingen vacker tanke, det är en destruktiv tanke som inte förtjänar någon uppmärksamhet)
"Ser du publiken? De granskar oss nu. De skapar bilder av oss i deras huvudet och de föreställer sig hur vi ska vara, våra ansiktsuttryck." Den andra kvinnan vinkade åt den vita väggen. Ingenting hände.
(skapa egna minnen, du hör inte hemma här. hör du det älskade åskådare du hör inte hemma här försvinn försvinn försvinn)
"Nu dör vi."
"NEJ JAG VILL INTE DÖ JAG KAN INTE DÖ JAG FÅR INTE DÖ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!"
....::::............
???????+
??
????????
???????
????????
?????????
(älskade syster, älskade tvillingsjäl, fanns det någonsin något som vi kunde förstå tillsammans?)
(älskade syster, älskade tvllingsjäl, kommer vi någon dag träffas och smälta in i varandra?)
(älskade syster, älskade tvillingsjäl, jag tror inte att du existerar utanför mina tankar)
(jag hoppas att du dör avskilt)
(dör dör dör dör dör dör dör dör)
"MEN JAG HAR SETT KREATIVITETEN! KREATIVITETEN HAR TALAT TILL MIG! ÄNTLIGEN KAN JAG KÄNNA MIG HEL SOM MÄNNISKA, ÄNTLIGEN KAN JAG FÅ UTLOPP FÖR KREATIVITETENS KLAGOMÅL INOM MIG!" skrek kvinnan. Ja, det var faktiskt en kvinna. Eller en varelse som såg sig själv som en kvinna. Ingen visste egentligen vem hon var.
"Du kan inte hålla på såhär!" skrek den andra kvinnan. "DET FINNS INTE LÄNGRE NÅGOT ATT HÄMTA I KREATIVITETEN! DU HAR ÖVERGIVIT GEMENSKAPEN FÖR KREATIVITETEN!
(jo det kan hon faktiskt eftersom hon inte existerar och det är därför det här beteendet tillåts, även fast det inte accepteras av många tankar)
"Jag är. Jag är inte hel. Jag vill ha helhet. Nu skiter jag fullständigt i gemenskapen och kreativiteten. snälla ge mig helhet. ge mig helhet. snälla älskade tvillingsystersjäl." den första kvinnan rev sönder sina kläder och sjönk ihop på marken.
"Ja jag kanske är din tvillingsystersjäl, men jag måste inte hjälpa dig. Du måste lära dig av det här." sa den andra kvinnan och satte sig bredvid sin syster.
(varför tillåts det här beteendet? varför ingriper ingen? varför ser ni bara på? varför fortsätter ni att ge den här tanken liv? det här är ingen vacker tanke, det är en destruktiv tanke som inte förtjänar någon uppmärksamhet)
"Ser du publiken? De granskar oss nu. De skapar bilder av oss i deras huvudet och de föreställer sig hur vi ska vara, våra ansiktsuttryck." Den andra kvinnan vinkade åt den vita väggen. Ingenting hände.
(skapa egna minnen, du hör inte hemma här. hör du det älskade åskådare du hör inte hemma här försvinn försvinn försvinn)
"Nu dör vi."
"NEJ JAG VILL INTE DÖ JAG KAN INTE DÖ JAG FÅR INTE DÖ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!"
....::::............
???????+
??
????????
???????
????????
?????????
(älskade syster, älskade tvillingsjäl, fanns det någonsin något som vi kunde förstå tillsammans?)
(älskade syster, älskade tvllingsjäl, kommer vi någon dag träffas och smälta in i varandra?)
(älskade syster, älskade tvillingsjäl, jag tror inte att du existerar utanför mina tankar)
(jag hoppas att du dör avskilt)
(dör dör dör dör dör dör dör dör)
samtidigt som världen vill rasa
SAMVETSKVAL JAG VET JAG HAR INGET VAL
minus ett minus ett minus ett minus ett
nu ser jag någonting annorlunda
ja det här är någonting nytt
bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
(vänta nu jag vad varfär jag är blind titta nu ja nuser jag nu)
SAMVETSKVAL IGEN HUR SKA JAG GÖRA SAKER SÅ DE FORTGÅR
löper.
löper.
brinnande sandslott
minutvisare? visa dig? HALLÅ??????????????
skapa skapa skapa skapa skapa skapa
heligt krig?
VARFÖR GAV DU MIG ETT VAL JAG KAN INTE VÄLJA KAN INTE KAN INTE KAN INTE
(du är intressant jag borde borde jag borde tala med dig om saker som de andra inte förstår)
men förstå
förstå vad
HALLÅ VAD FINNS DET ATT FÖRSTÅ
HALLÅ HALLÅ HALLÅ
se mannen och hans reflektioner vilken känsla representerar han vem är han varför är han vad tror han om sig själv hallå
vänta det här
det här
ja det här
det här fungerar inte längre
(kaosartat kaosartat kaosartat)
konsten
(kreativiteten skriker snälla be kreativiteten sluta)
(du är ingen konstnär du är ingen ingen länk till kjreativiteten)
du är falsk
hör du det
du är falsk
det finns inga band som knyter oss samman
MEN DÄRFÖR MÅSTE ETT BAND KNYTAS ETT VIND BATT
(vita band av tillförlit minns du det minns du det minns du det)
(nej såklart nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej)
hahahhahahaha
så fel
SÅ FÖRSTÖRD
OCH JAG VILL INTE FÖRSTÖRA DIG
SAMTIDIGT SOM JAG VILL DET
EFTERSOM DÅ KAN VI VARA FÖRSTÖRDA TILLSAMMANS
(gemenskap)
(?????????????????)
minus ett minus ett minus ett minus ett
nu ser jag någonting annorlunda
ja det här är någonting nytt
bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
(vänta nu jag vad varfär jag är blind titta nu ja nuser jag nu)
SAMVETSKVAL IGEN HUR SKA JAG GÖRA SAKER SÅ DE FORTGÅR
löper.
löper.
brinnande sandslott
minutvisare? visa dig? HALLÅ??????????????
skapa skapa skapa skapa skapa skapa
heligt krig?
VARFÖR GAV DU MIG ETT VAL JAG KAN INTE VÄLJA KAN INTE KAN INTE KAN INTE
(du är intressant jag borde borde jag borde tala med dig om saker som de andra inte förstår)
men förstå
förstå vad
HALLÅ VAD FINNS DET ATT FÖRSTÅ
HALLÅ HALLÅ HALLÅ
se mannen och hans reflektioner vilken känsla representerar han vem är han varför är han vad tror han om sig själv hallå
vänta det här
det här
ja det här
det här fungerar inte längre
(kaosartat kaosartat kaosartat)
konsten
(kreativiteten skriker snälla be kreativiteten sluta)
(du är ingen konstnär du är ingen ingen länk till kjreativiteten)
du är falsk
hör du det
du är falsk
det finns inga band som knyter oss samman
MEN DÄRFÖR MÅSTE ETT BAND KNYTAS ETT VIND BATT
(vita band av tillförlit minns du det minns du det minns du det)
(nej såklart nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej)
hahahhahahaha
så fel
SÅ FÖRSTÖRD
OCH JAG VILL INTE FÖRSTÖRA DIG
SAMTIDIGT SOM JAG VILL DET
EFTERSOM DÅ KAN VI VARA FÖRSTÖRDA TILLSAMMANS
(gemenskap)
(?????????????????)
ett av de äldsta minnena
Vi är ute på ett hav i en gammal båt. Jag vet inte vad havet kallas, men för mig spelar det föga roll. Ingenstans i horisonten kan vi skymta land och himlen är täckt av grå moln. Vi kan inte erinra oss hur vi hamnade här, inte heller vad det var meningen att vi skulle göra. Jag känner mig granskad av din klentrogna blick. Jag försöker förklara för dig att ifall du tvivlar på mig så tvivlar du även på vår gemensamma förmåga. Men du bara skakar på huvudet, bara för att vända ned blicken mot vattnet. Det mörka vattnet, med dess kyla och totala avsaknad av ljus. Vad du finner för tröst i att stirra där, är bortom min förmåga att förstå. Är vattnet en spegel som reflekterar våra inre väsen? Vart tog alla de lyckliga stunderna vägen? Vart tog alla de älskvärda känslorna vägen? För jag kan inte minnas dem när jag bemöts av denna dystra tomhet.
Du sliter blicken ifrån det mörka vattnet och ägnar åter din blick åt mig, bara för att sedan slå bort blicken igen. Du söker med ögonen och det slår mig plötsligt vad du letar efter. Jag säger åt dig att det inte finns några åror. Inte till den här båten. Det finns inga åror. Därmed överger du ditt sökande efter årorna och istället börjar du hissa och spänna seglet. Jag säger åt dig att det inte finns någon vind, inte ens den minsta vindpust. Hoppet i ditt ansikte flagnar bort och ersätts av likgiltigheten. Du möter min blick och där sitter vi en lång stund utan att vända bort ansiktena. Plötsligt känner jag en avlägsen känsla vakna inom mig, kanske det enda som kan hålla oss vid liv. Hoppet brinner i mitt bröst och jag säger åt dig att vi kan ro utan åror. Men du bara skakar på huvudet. Jag ger mig dock inte, jag säger åt dig att vi kan segla förutan vind. Återigen skakar du på ditt huvud. Det går inte säger du. Du säger att det är omöjligt.
Efter dina ord reser du dig sakta och ställer dig upp. Jag ber dig inte att sätta dig, jag ifrågasätter inte ditt beteende, utan jag sitter bara och betraktar dig. Därefter tar du ett steg,tar tag vid båtens sida och sjunker ned i den svarta tomheten. Det sista jag ser är din likgiltiga blick som skär i mitt samvete. Därefter förenar du dig med tomheten och glöden i dina ögon släcks i det iskalla vattnet. Du sjunker långsamt ned mot botten och livet lämnar dig.
Jag vänder bort blicken och ser ut över horisonten. Varför har jag försatt mig i denna grå tomhet? Varför har jag övergivit hoppet för förtvivlan? I denna stund, i denna grå likgiltighet så förbarmar jag mig över människornas strävan efter fullkomlighet, efter som den fullkomligheten är ofullkomlig. Jag lyssnar efter vinden tjut, men där finns ingenting. Där finns bara tystnad. Rör sig båten någonting? Jag vet inte. Finns det något hopp om att ta sig ifrån denna tomhet?
Du och jag kunde inte ro utan åror.
Du och jag kunte inte segla förutan vind.
Jag lutar mig tillbaka i den väderbitna båten och känner en fruktansvärd avsaknad.
Utan att fälla tårar.
Du sliter blicken ifrån det mörka vattnet och ägnar åter din blick åt mig, bara för att sedan slå bort blicken igen. Du söker med ögonen och det slår mig plötsligt vad du letar efter. Jag säger åt dig att det inte finns några åror. Inte till den här båten. Det finns inga åror. Därmed överger du ditt sökande efter årorna och istället börjar du hissa och spänna seglet. Jag säger åt dig att det inte finns någon vind, inte ens den minsta vindpust. Hoppet i ditt ansikte flagnar bort och ersätts av likgiltigheten. Du möter min blick och där sitter vi en lång stund utan att vända bort ansiktena. Plötsligt känner jag en avlägsen känsla vakna inom mig, kanske det enda som kan hålla oss vid liv. Hoppet brinner i mitt bröst och jag säger åt dig att vi kan ro utan åror. Men du bara skakar på huvudet. Jag ger mig dock inte, jag säger åt dig att vi kan segla förutan vind. Återigen skakar du på ditt huvud. Det går inte säger du. Du säger att det är omöjligt.
Efter dina ord reser du dig sakta och ställer dig upp. Jag ber dig inte att sätta dig, jag ifrågasätter inte ditt beteende, utan jag sitter bara och betraktar dig. Därefter tar du ett steg,tar tag vid båtens sida och sjunker ned i den svarta tomheten. Det sista jag ser är din likgiltiga blick som skär i mitt samvete. Därefter förenar du dig med tomheten och glöden i dina ögon släcks i det iskalla vattnet. Du sjunker långsamt ned mot botten och livet lämnar dig.
Jag vänder bort blicken och ser ut över horisonten. Varför har jag försatt mig i denna grå tomhet? Varför har jag övergivit hoppet för förtvivlan? I denna stund, i denna grå likgiltighet så förbarmar jag mig över människornas strävan efter fullkomlighet, efter som den fullkomligheten är ofullkomlig. Jag lyssnar efter vinden tjut, men där finns ingenting. Där finns bara tystnad. Rör sig båten någonting? Jag vet inte. Finns det något hopp om att ta sig ifrån denna tomhet?
Du och jag kunde inte ro utan åror.
Du och jag kunte inte segla förutan vind.
Jag lutar mig tillbaka i den väderbitna båten och känner en fruktansvärd avsaknad.
Utan att fälla tårar.
fatn (ur ett y? ETT Y?)
vi lägger det förflutna åt sidan nu
hör du det
hör ud et
hör du det
hör ud et
????+-----asD
- Hej! Jag är Realisten och nu tänker jag ge dig en lektion i Verkligheten.
- Vad ska det betyda? Jag är en fri tanke och jag vill inte ha något att göra med dig.
- Jag vet det! Men lyssna! Dödens fyra springer runt i tankevärlden och vi har inte mycket tid. Jag måste berätta några saker för dig angående det som händer utanför det här rummet.
- Jag förstår inte riktigt...
- Det vet jag att du inte gör och det är inte heller meningen att du ska förstå! Men, för att komma till saken. Det du måste övertyga jaget om att göra är att ta det lugnt och inte ge efter för paniken. Den här kvinnan som denna man talar om, hon är ovetande om den risk hon utsätter sig för genom att umgås med denna man.
- Vadå risk? Den här mannen är en av de vettigaste män jag har träffat. Han ska vara ganska trevlig också har jag hört från äldre och mer erfarna tankar.
- Ja absolut! Men grejen är att han har skapat världen och han kommer förstöra den också. Precis som han kan skapa en människa så vacker, bara för att sedan förstöra den när den är som vackrast. Det är det som är risken med den här kvinnan. Denna man kommer göra denna kvinna så vacker och hon kommer låta honom forma henne, bara för att sedan låta sig förgöras av denna man. Detta får inte inträffa. Det är min uppgift som Realisten att tala om dessa saker för att förhindra olyckliga situationer.
- Men vadå. Varför ska inte denna man få uppleva det goda i livet?
- Unga tankar. De är så naiva. Du förstår att denna man är inte som andra män, utan denna man är en man med illusioner. Han skiljer sig därmed ifrån majoriteten, eftersom majoriteten av män är män med minnen. Män med minnen är mer verkliga, eftersom de baserar sina erfarenheter på saker som faktiskt har inträffat. En man med illusioner är en svag man, som parasiterar på sin omgivning för att överleva och sedan sitter han dagarna ut och in i sin soffa och skapar dessa illusioner för att göra sig själv lycklig. Han träffar inga människor, han går aldrig ut, han sitter endast ensam och skapar dessa illusioner eftersom han är olycklig.
- Jag tror dig inte.
(hahahahahhahahahahahha)
(det är få som gör det)
(det är få som låter sig bli ytnyttjade)
(men ännu färre de som erkänner för sig själva att de har blivit utnyttjade)
(åh snälla döda parasiten som parasiterar på sig själv)
(snälla döda mannen med illusioner)
(han klarar inte av att hantera livets tillvaro)
MEN DET ÄR INTE HANS EGET FEL
HUR KAN MAN BESKYLLA EN MAN SOM STÄNDIGT SER SIG ÖVER AXELN
I FRUKTAN FÖR DE FYRA
HUR KAN MAN BESKYLLA EN MAN FÖR ATT VARA PATETISK
NÄR HAN ISOLERAR SIG SJÄLV FÖR ATT INTE SKADA ANDRA
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
(utnyttjad av sig själv och sin egen fantasi)
- Vad ska det betyda? Jag är en fri tanke och jag vill inte ha något att göra med dig.
- Jag vet det! Men lyssna! Dödens fyra springer runt i tankevärlden och vi har inte mycket tid. Jag måste berätta några saker för dig angående det som händer utanför det här rummet.
- Jag förstår inte riktigt...
- Det vet jag att du inte gör och det är inte heller meningen att du ska förstå! Men, för att komma till saken. Det du måste övertyga jaget om att göra är att ta det lugnt och inte ge efter för paniken. Den här kvinnan som denna man talar om, hon är ovetande om den risk hon utsätter sig för genom att umgås med denna man.
- Vadå risk? Den här mannen är en av de vettigaste män jag har träffat. Han ska vara ganska trevlig också har jag hört från äldre och mer erfarna tankar.
- Ja absolut! Men grejen är att han har skapat världen och han kommer förstöra den också. Precis som han kan skapa en människa så vacker, bara för att sedan förstöra den när den är som vackrast. Det är det som är risken med den här kvinnan. Denna man kommer göra denna kvinna så vacker och hon kommer låta honom forma henne, bara för att sedan låta sig förgöras av denna man. Detta får inte inträffa. Det är min uppgift som Realisten att tala om dessa saker för att förhindra olyckliga situationer.
- Men vadå. Varför ska inte denna man få uppleva det goda i livet?
- Unga tankar. De är så naiva. Du förstår att denna man är inte som andra män, utan denna man är en man med illusioner. Han skiljer sig därmed ifrån majoriteten, eftersom majoriteten av män är män med minnen. Män med minnen är mer verkliga, eftersom de baserar sina erfarenheter på saker som faktiskt har inträffat. En man med illusioner är en svag man, som parasiterar på sin omgivning för att överleva och sedan sitter han dagarna ut och in i sin soffa och skapar dessa illusioner för att göra sig själv lycklig. Han träffar inga människor, han går aldrig ut, han sitter endast ensam och skapar dessa illusioner eftersom han är olycklig.
- Jag tror dig inte.
(hahahahahhahahahahahha)
(det är få som gör det)
(det är få som låter sig bli ytnyttjade)
(men ännu färre de som erkänner för sig själva att de har blivit utnyttjade)
(åh snälla döda parasiten som parasiterar på sig själv)
(snälla döda mannen med illusioner)
(han klarar inte av att hantera livets tillvaro)
MEN DET ÄR INTE HANS EGET FEL
HUR KAN MAN BESKYLLA EN MAN SOM STÄNDIGT SER SIG ÖVER AXELN
I FRUKTAN FÖR DE FYRA
HUR KAN MAN BESKYLLA EN MAN FÖR ATT VARA PATETISK
NÄR HAN ISOLERAR SIG SJÄLV FÖR ATT INTE SKADA ANDRA
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
HAN ÄR INGEN PARASIT
(utnyttjad av sig själv och sin egen fantasi)
Jag vill inte vara en man med illusioner
"Är det här vad jag vill åstadkomma? Är det här lycka? Jag lutar mig framåt för att dricka upp det sista av vattnet. Du ligger i soffan med huvudet i mitt knä. Du hade haft mycket att göra och du sa att vi skulle titta på en film. Haha. Jag visste exakt hur det skulle sluta. Fast den lilla detaljen gjorde det inte sämre, nej inte alls. Det här är fint på sitt sätt också. Någon dag ska jag berätta för dig om alla minnen jag har med oss. Jag vill kalla dem minnen, fast de egentligen är någonting helt annat, men jag tänker låtsas att de är minnen. Det kommer dessutom ta lång tid att förklara alla saker. När jag väl gör det så vill jag att vi ligger insvepta i filtar under en kall natt, samtidigt som vi hör vinden som tjuter utanför. Det finns så mycket jag kan berätta. Alla tankar, alla känslor, alla platser. Tidigare så tvivlade jag och försökte reducera din roll i mitt liv, men jag kan inte blunda längre. Det band som knyts mellan Konstnären och Kreativiteten är bland de starkaste band jag känner till. Starkare än livets grundpelare. Starkare än gemenskap. Bandet som knöts i skapelseprocessen är det starkaste band som finns. Det kanske är mycket att ta in i början, men jag tänker lära dig allt om dessa saker jag har kommit fram till under de senaste tre åren. Allting började med ett hav. Jag visste inte då hur långt det skulle hålla, i början var det bara en metafor, för att nu bli en del av den värld som jag så ofta befinner mig i. Vi befinner oss faktiskt där nu, där du ligger i mitt knä på en soffa. Utanför väggarna i det rummet vi sitter så finns bara tomhet. En omålad värld, eftersom Konstnären inte ännu har hunnit beröra det och göra det till en del av världen.
Du vrider på dig och mumlar någonting. Jag leker med ditt hår och drar fingrarna i hårbottnen och ner på halsen. Du ser så trygg ut. Vad drömmer du om nu? Är det mig du ser innanför ögonlocken? Eller är det minnen som aldrig har existerat, tavlor som hänger i de röda salarna och flagnar bort inför tiden. Jag vet inte ifall jag har sagt det förut, men det enda som Konstnären aldrig skapade var just Evigheten. Den fanns innan skapelsen och den kommer finnas efter förintelsen. Förintelsen vet jag inte mycket om, eftersom den ännu ligger så långt borta. Tänk dig hur avlägset det faktiskt är och tänk dig att vi kanske hinner dö innan det. Bara för att sedan återfödas igen igen och igen. Kände jag dig i tankevärlden? Jag har inga minnen av dig, men jag minns en känsla som jag förknippar med dig. Jag kan inte riktigt sätta namn på den, men jag tror att det är mindre viktigt. Med ord kan man ljuga och manipulera sin omgivning, men det är mycket svårare att skapa en konstgjord känsla. Nu när jag ser ned på dig och dina slutna ögon så fylls jag av ångest, för jag minns inte hur det här började. Det börjar bara med att du och jag befinner oss i en soffa, men vart var vi innan? Existerade vi som tankar innan vi tänktes? Åh jag vet inte längre. För några sekunder börjar du tyna bort, innan jag tänker tillbaka dig och fokuserar på minnet av dig. Nu är du klar och tydlig igen. Jag letar efter din hand och hittar den. Den är varm. Levande. Plötsligt grips jag av rädslan att du kanske aldrig kommer få ta del av dessa tankar. Det vore så fruktansvärt.
Klockan på väggen har stannat och jag tror det har att göra med tidlösheten som vi befinner oss i. Egentligen har jag inte tid att tänka på dig, eftersom jag har ett samhällsprov imorgon. Varför skulle du komma hit just idag? Det går inte att fokusera på arbetet, jag tänker bara på dig. Du mumlar någonting. Det lät som "jag stannar". Jag ler för mig själv och suckar lite lätt. Ifall jag fick välja så skulle jag isolera oss i den här tanken förevigt. Visserligen så har klockan stannat, men det finns ingenting utanför det här rummet. Där finns bara tomheten och den trycker hårt emot väggarna och jag använder all min koncentration och fokus för att hålla ihop rummet. Jag vet dock att närsomhelst så kommer rummet kollapsa och du kommer försvinna ifrån mig. Men det här känns så verkligt. Det känns så fruktansvärt verkligt. Hur skulle jag kunna fejka det här? Minnet kanske inte existerar men detaljerna är så tydliga och KÄNSLAN. Känslan är det som nästan övertygar mig om att det här är verkligt. Det går inte att fejka en sån här känsla. Det går bara inte.
Plötsligt hör jag hur det börjar knaka i väggarna. Bokhyllan skakar. Lamporna blinkar. Måste bibehålla koncentrationen. Jag gör det här för vår skull. Plötsligt börjar du röra på dig och du öppnar ögonen. Blå ögon. Dina blå ögon. Jag ser hur din mun vrids till ett leende. Du ser så nöjd ut. Jag frågar dig om du känner att du hör hemma här. Du säger ingenting, istället sträcker du upp dina armar och börjar pilla med mitt hår. Sedan sträcker du på dig och låter händerna vila på magen. Du frågar hur länge du har sovit och jag svarar att jag inte minns att du var vaken tidigare. Du skrattar och jag ler och stirrar ut genom fönstret. Hela tiden slås jag av rädslan för att det här ska ta slut, men jag känner att koncentrationen fortfarande håller. Plötsligt ser jag en bild av morgondagen när jag sitter och skriver ett prov. Väggarna börjar skaka igen och lamporna blinkar. Jag suddar ut bilden snabbt och allt blir stilla igen. Du sätter dig upp i soffan och lutar huvudet mot min axel. Jag lutar huvudet emot ditt huvud och jag önskar att vi kunde bli fastlåsta i den positionen förevigt. Dina fingrar vandrar längs min arm och plötsligt brister du ut i gråt. Jag vänder ditt ansikte mot mitt och frågar vad som är fel. Du snyftar och säger att du tycker synd om mig eftersom att du inte existerar. Att det är fel att göra såhär emot mig. Jag skakar på huvudet även fast jag vet att det du säger är sant. Det här händer faktiskt inte. Det här är bara en scen i mitt huvud. Varför? Varför måste alla illusioner sluta så dramatiskt? Varför kan de inte bara få vara eviga och opåverkbara som minnen är? Varför måste det ta slut? Nu gråter jag också och rummet börjar skaka lite lätt. lamporna börjar blinka och du börjar blekna bort. Jag ser ditt förvridna ansikte, alldeles fuktig av tårar och dina händer som försöker gripa tag om mig, men de glider bara igenom min kropp. Jag ser hur du öppnar munnen för att försöka skrika, men inga ljud lämnar din mun. Varför kunde inte Konstnären måla dig evig? Varför kunde han inte måla en tavla i de röda salarna som är evig, som inte påverkas av hur världen förändras.
Det är också då som jag ser den första budbäraren göra entré i rummet. Han står där med sin huva och han lägger en hand på din axel. Du skriker och kastar dig runt, men det bekommer inte Tystnaden. Han står bara där och inväntar de andra tre. Väggarna skakar våldsamt nu och klockan på väggen har börjat ticka igen. Plötsligt känner jag hur värmen lämnar min kropp och in i rummet gör Kylan entré. Han ställer sig bakom dig och lägger en hand på din axel. Du försöker skaka av dig de två händerna som nu finns på din ena axel, men dina försök misslyckas. Jag ser hur lampornas sken börjar tyna bort och jag känner hur skräcken börjar växa inom mig. Nej, inte mer, snälla inte mer. Jag vill att det här ska bli ett vackert minne. Jag vill inte vara en man med illusioner, jag vill vara en man med minnen. Snälla, inga fler illusioner. Plötsligt släcks lamporna och Mörkret gör entré. En tredje hand läggs på din axel. Snart är de alla här. När den siste väl kommer så vet jag inte vad som händer. Jag kan ju inte dö i tankevärlden. Det är omöjligt. Men du kan dö. Du måste dö. De fyra kräver ett offer och eftersom du är den svagaste tanken så blir det du. Väggarna skaker våldsamt trots att jag inte ser dem. Ifall jag hade kunnat se klockan på väggen så hade den nog tickat allt snabbare.
Och till slut så kommer också den siste av de fyra och det är Ensamheten. Den fjärde sprider sig i luften och jag känner hur du och jag slits ifrån varandra, tanken splittras och förstörs bortom allt. Jag kan varken höra dig skrika eller se ditt skräckslagna ansiktsuttryck, men jag känner din rädsla inom mig och den sliter också mig isär. Hela världen skakar och dånar och jag känner hur jag är det enda livet som är kvar i universum. Jag försöker förneka den stränge herren och hans fyra, jag försöker tänka på en cirkel, för en cirkel har varken ett början eller ett slut. Någonting börjar rinna inom mig, jag har en röst och jag tror det är Evigheten. Men han accepterar mig inte, han påstår att jag inte är redo. Någonstans i tomheten hör jag hur den svarta vinden hånar mig, för inte ens Tystnaden kan tysta den svarta vinden. Allting slits samman och bleknar bort."
(jag slår upp ögonen och ser att jag befinner mig i en lägenhet. jag tror det är min lägenhet. jo jag är ganska säker. ingen tjej ligger med huvudet i mitt knä och ett tomt mjölkpaket befinner sig i min högra hand. men vadå. tänk om det här också är en tanke. varför kommer jag inte ifrån tankevärlden hur mycket jag än försöker. hallå hallå hallå. ta mig tillbaka till illusionen. HÖR DU DET EVIGHETEN, TA MIG TILLBAKA, ACCEPTERA MIG BARA, JAG GÖR ALLTING SOM STÅR I MIN MAKT FÖR ATT FÅ TILLHÖRA DIG, SNÄLLA!!!!!!!!)))))))
.DAOSKJNNNNNNNNJKLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
dasfd+++++++++++++++
(bleknar)
kk----------...............
(bleknar)
(Ny tanke skapas. Återupptar tankeprocess.....)
_______________________-------------
Du vrider på dig och mumlar någonting. Jag leker med ditt hår och drar fingrarna i hårbottnen och ner på halsen. Du ser så trygg ut. Vad drömmer du om nu? Är det mig du ser innanför ögonlocken? Eller är det minnen som aldrig har existerat, tavlor som hänger i de röda salarna och flagnar bort inför tiden. Jag vet inte ifall jag har sagt det förut, men det enda som Konstnären aldrig skapade var just Evigheten. Den fanns innan skapelsen och den kommer finnas efter förintelsen. Förintelsen vet jag inte mycket om, eftersom den ännu ligger så långt borta. Tänk dig hur avlägset det faktiskt är och tänk dig att vi kanske hinner dö innan det. Bara för att sedan återfödas igen igen och igen. Kände jag dig i tankevärlden? Jag har inga minnen av dig, men jag minns en känsla som jag förknippar med dig. Jag kan inte riktigt sätta namn på den, men jag tror att det är mindre viktigt. Med ord kan man ljuga och manipulera sin omgivning, men det är mycket svårare att skapa en konstgjord känsla. Nu när jag ser ned på dig och dina slutna ögon så fylls jag av ångest, för jag minns inte hur det här började. Det börjar bara med att du och jag befinner oss i en soffa, men vart var vi innan? Existerade vi som tankar innan vi tänktes? Åh jag vet inte längre. För några sekunder börjar du tyna bort, innan jag tänker tillbaka dig och fokuserar på minnet av dig. Nu är du klar och tydlig igen. Jag letar efter din hand och hittar den. Den är varm. Levande. Plötsligt grips jag av rädslan att du kanske aldrig kommer få ta del av dessa tankar. Det vore så fruktansvärt.
Klockan på väggen har stannat och jag tror det har att göra med tidlösheten som vi befinner oss i. Egentligen har jag inte tid att tänka på dig, eftersom jag har ett samhällsprov imorgon. Varför skulle du komma hit just idag? Det går inte att fokusera på arbetet, jag tänker bara på dig. Du mumlar någonting. Det lät som "jag stannar". Jag ler för mig själv och suckar lite lätt. Ifall jag fick välja så skulle jag isolera oss i den här tanken förevigt. Visserligen så har klockan stannat, men det finns ingenting utanför det här rummet. Där finns bara tomheten och den trycker hårt emot väggarna och jag använder all min koncentration och fokus för att hålla ihop rummet. Jag vet dock att närsomhelst så kommer rummet kollapsa och du kommer försvinna ifrån mig. Men det här känns så verkligt. Det känns så fruktansvärt verkligt. Hur skulle jag kunna fejka det här? Minnet kanske inte existerar men detaljerna är så tydliga och KÄNSLAN. Känslan är det som nästan övertygar mig om att det här är verkligt. Det går inte att fejka en sån här känsla. Det går bara inte.
Plötsligt hör jag hur det börjar knaka i väggarna. Bokhyllan skakar. Lamporna blinkar. Måste bibehålla koncentrationen. Jag gör det här för vår skull. Plötsligt börjar du röra på dig och du öppnar ögonen. Blå ögon. Dina blå ögon. Jag ser hur din mun vrids till ett leende. Du ser så nöjd ut. Jag frågar dig om du känner att du hör hemma här. Du säger ingenting, istället sträcker du upp dina armar och börjar pilla med mitt hår. Sedan sträcker du på dig och låter händerna vila på magen. Du frågar hur länge du har sovit och jag svarar att jag inte minns att du var vaken tidigare. Du skrattar och jag ler och stirrar ut genom fönstret. Hela tiden slås jag av rädslan för att det här ska ta slut, men jag känner att koncentrationen fortfarande håller. Plötsligt ser jag en bild av morgondagen när jag sitter och skriver ett prov. Väggarna börjar skaka igen och lamporna blinkar. Jag suddar ut bilden snabbt och allt blir stilla igen. Du sätter dig upp i soffan och lutar huvudet mot min axel. Jag lutar huvudet emot ditt huvud och jag önskar att vi kunde bli fastlåsta i den positionen förevigt. Dina fingrar vandrar längs min arm och plötsligt brister du ut i gråt. Jag vänder ditt ansikte mot mitt och frågar vad som är fel. Du snyftar och säger att du tycker synd om mig eftersom att du inte existerar. Att det är fel att göra såhär emot mig. Jag skakar på huvudet även fast jag vet att det du säger är sant. Det här händer faktiskt inte. Det här är bara en scen i mitt huvud. Varför? Varför måste alla illusioner sluta så dramatiskt? Varför kan de inte bara få vara eviga och opåverkbara som minnen är? Varför måste det ta slut? Nu gråter jag också och rummet börjar skaka lite lätt. lamporna börjar blinka och du börjar blekna bort. Jag ser ditt förvridna ansikte, alldeles fuktig av tårar och dina händer som försöker gripa tag om mig, men de glider bara igenom min kropp. Jag ser hur du öppnar munnen för att försöka skrika, men inga ljud lämnar din mun. Varför kunde inte Konstnären måla dig evig? Varför kunde han inte måla en tavla i de röda salarna som är evig, som inte påverkas av hur världen förändras.
Det är också då som jag ser den första budbäraren göra entré i rummet. Han står där med sin huva och han lägger en hand på din axel. Du skriker och kastar dig runt, men det bekommer inte Tystnaden. Han står bara där och inväntar de andra tre. Väggarna skakar våldsamt nu och klockan på väggen har börjat ticka igen. Plötsligt känner jag hur värmen lämnar min kropp och in i rummet gör Kylan entré. Han ställer sig bakom dig och lägger en hand på din axel. Du försöker skaka av dig de två händerna som nu finns på din ena axel, men dina försök misslyckas. Jag ser hur lampornas sken börjar tyna bort och jag känner hur skräcken börjar växa inom mig. Nej, inte mer, snälla inte mer. Jag vill att det här ska bli ett vackert minne. Jag vill inte vara en man med illusioner, jag vill vara en man med minnen. Snälla, inga fler illusioner. Plötsligt släcks lamporna och Mörkret gör entré. En tredje hand läggs på din axel. Snart är de alla här. När den siste väl kommer så vet jag inte vad som händer. Jag kan ju inte dö i tankevärlden. Det är omöjligt. Men du kan dö. Du måste dö. De fyra kräver ett offer och eftersom du är den svagaste tanken så blir det du. Väggarna skaker våldsamt trots att jag inte ser dem. Ifall jag hade kunnat se klockan på väggen så hade den nog tickat allt snabbare.
Och till slut så kommer också den siste av de fyra och det är Ensamheten. Den fjärde sprider sig i luften och jag känner hur du och jag slits ifrån varandra, tanken splittras och förstörs bortom allt. Jag kan varken höra dig skrika eller se ditt skräckslagna ansiktsuttryck, men jag känner din rädsla inom mig och den sliter också mig isär. Hela världen skakar och dånar och jag känner hur jag är det enda livet som är kvar i universum. Jag försöker förneka den stränge herren och hans fyra, jag försöker tänka på en cirkel, för en cirkel har varken ett början eller ett slut. Någonting börjar rinna inom mig, jag har en röst och jag tror det är Evigheten. Men han accepterar mig inte, han påstår att jag inte är redo. Någonstans i tomheten hör jag hur den svarta vinden hånar mig, för inte ens Tystnaden kan tysta den svarta vinden. Allting slits samman och bleknar bort."
(jag slår upp ögonen och ser att jag befinner mig i en lägenhet. jag tror det är min lägenhet. jo jag är ganska säker. ingen tjej ligger med huvudet i mitt knä och ett tomt mjölkpaket befinner sig i min högra hand. men vadå. tänk om det här också är en tanke. varför kommer jag inte ifrån tankevärlden hur mycket jag än försöker. hallå hallå hallå. ta mig tillbaka till illusionen. HÖR DU DET EVIGHETEN, TA MIG TILLBAKA, ACCEPTERA MIG BARA, JAG GÖR ALLTING SOM STÅR I MIN MAKT FÖR ATT FÅ TILLHÖRA DIG, SNÄLLA!!!!!!!!)))))))
.DAOSKJNNNNNNNNJKLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
dasfd+++++++++++++++
(bleknar)
kk----------...............
(bleknar)
(Ny tanke skapas. Återupptar tankeprocess.....)
_______________________-------------
tre dagar eller mer?
"vi är inte emotionellt bundna till varandra."
(?????????????????)
(sa när hur då vas)
(sa)
(?????????????????)
(sa när hur då vas)
(sa)
==00sd+???????
NEJ INTE FLER ILLUSIONER DET RÄCKER NU
(fast illusionen är baserad på en äkta känsla)
(en äkta känsla)
(en äkta känsla)
????????????????????+
+?sd++++++++++
???sa?
DET VAR VACKERT FÖR STUNDEN OKEJ
(sedan förblir det inte mer än en illusion)
(det måste alltid finnas en man med illusioner)
(alltid)
(och han är ensam)
???????+++++fsas'
(så fel fel fel fel fel fel fel)
men det är baserat på en känsla
en riktig känsla
(riktig riktig riktig riktig riktig riktig riktig)
(fast illusionen är baserad på en äkta känsla)
(en äkta känsla)
(en äkta känsla)
????????????????????+
+?sd++++++++++
???sa?
DET VAR VACKERT FÖR STUNDEN OKEJ
(sedan förblir det inte mer än en illusion)
(det måste alltid finnas en man med illusioner)
(alltid)
(och han är ensam)
???????+++++fsas'
(så fel fel fel fel fel fel fel)
men det är baserat på en känsla
en riktig känsla
(riktig riktig riktig riktig riktig riktig riktig)
tidlöshet
här kan vi sitta i varandras trygghet
åh dina händer är så varma
så pulserande av liv
så fruktansvärt levande
hur kom det sig att vi fann varandra
var det så att vi lyssnade till våra inre röster
vi stod inte längre ut med deras klagan
förut kvävdes vi långtsamt i tomrummet
nu andas vi frisk luft i morgonsolen
samtidigt som de fallna löven är täckta av frost
på träden växer inte längre döda löv
världen har gått vidare
och du och jag är två nya människor
höstens annalkande kyla berör inte oss
ingen kyla kan bemöta den värme vi utstrålar
blå ögon gömmer sig under dina ögonlock
för de känner till tryggheten utanför
de känner brummandet ifrån mitt bröst
när jag berättar alla mina historier
alla idéer känslor och tankar jag har
allra oftast ler du och säger att det blir bra
och ibland är det enda svaret jag vill ha
de andra förstår inte vår gemenskap
de sitter där på sina troner
och tror att de kontrollerar sina liv
men de är förslavade åt varandras tankar
vi bär inte längre de kedjor dessa människor nu bär
endast vita band av tillförlit
kontinenter av tankar lossnar ifrån mitt sinne
när du viskar om vad du känner
det var aldrig så lätt att sätta ord på känslor
men det är inte orden i sig jag lyssnar efter
utan det är ljudet av vågorna från dina tankar
det är dem jag värderar allra mest
viskningar blir till smekningar
och skuggor dansar på vita stränder
tankarnas strömmar blir snabbare
vinden blåser och torkar våra tårfyllda ansikten
men det är inte tårar av sorg
utan tårar av vördnad inför livet själv
människans eviga sträven efter mening och helhet
här står vi nu på kanten av världen
och blickar ut allting bortom
jag viskar till dig att det inte spelar någon roll
för vi kommer ändå dö samtidigt
något låt spelas jag minns inte namnet
men det är en man som sjunger om blåa ögon
vi tycker båda om den här låten
gemenskap är trygghet viskar jag
du sträcker på dig
och ditt blonda hår faller ned över din axel
var det såhär vi föreställde oss det i början
i början när vi inte förstod varandra
satt vi ensamma hemma och drömde om livet då
du skrattar åt mina tankar och ler så underbart
och jag försöker minnas ett liv utan dig
men allt jag minns är ett tomrum och en klocka
vad det nu skulle ha betydit minns jag inte
det kanske inte spelar någon roll längre
min hand passar så perfekt in i din
och jag frågar om du tror att det här tar slut
du skrattar och pekar på klockan på väggen i mitt rum
den har stannat och tiden existerar inte längre
jag viskar att om jag fick ett evigt ögonblick skulle det vara detta
du skrattar och sveper in mig i täcket
därefter andas vi saktare och lugnare
och somnar till rösten av mannen som sjunger om blåa ögon
(det vackraste av alla minnen som aldrig har existarat, jag älskar den här känslan över allt annat och det finns ingenting som kan mäta sig med den, tack för att du finns och lever för annars skulle jag aldrig ha fått uppleva den här känslan, just den här känslan)
åh dina händer är så varma
så pulserande av liv
så fruktansvärt levande
hur kom det sig att vi fann varandra
var det så att vi lyssnade till våra inre röster
vi stod inte längre ut med deras klagan
förut kvävdes vi långtsamt i tomrummet
nu andas vi frisk luft i morgonsolen
samtidigt som de fallna löven är täckta av frost
på träden växer inte längre döda löv
världen har gått vidare
och du och jag är två nya människor
höstens annalkande kyla berör inte oss
ingen kyla kan bemöta den värme vi utstrålar
blå ögon gömmer sig under dina ögonlock
för de känner till tryggheten utanför
de känner brummandet ifrån mitt bröst
när jag berättar alla mina historier
alla idéer känslor och tankar jag har
allra oftast ler du och säger att det blir bra
och ibland är det enda svaret jag vill ha
de andra förstår inte vår gemenskap
de sitter där på sina troner
och tror att de kontrollerar sina liv
men de är förslavade åt varandras tankar
vi bär inte längre de kedjor dessa människor nu bär
endast vita band av tillförlit
kontinenter av tankar lossnar ifrån mitt sinne
när du viskar om vad du känner
det var aldrig så lätt att sätta ord på känslor
men det är inte orden i sig jag lyssnar efter
utan det är ljudet av vågorna från dina tankar
det är dem jag värderar allra mest
viskningar blir till smekningar
och skuggor dansar på vita stränder
tankarnas strömmar blir snabbare
vinden blåser och torkar våra tårfyllda ansikten
men det är inte tårar av sorg
utan tårar av vördnad inför livet själv
människans eviga sträven efter mening och helhet
här står vi nu på kanten av världen
och blickar ut allting bortom
jag viskar till dig att det inte spelar någon roll
för vi kommer ändå dö samtidigt
något låt spelas jag minns inte namnet
men det är en man som sjunger om blåa ögon
vi tycker båda om den här låten
gemenskap är trygghet viskar jag
du sträcker på dig
och ditt blonda hår faller ned över din axel
var det såhär vi föreställde oss det i början
i början när vi inte förstod varandra
satt vi ensamma hemma och drömde om livet då
du skrattar åt mina tankar och ler så underbart
och jag försöker minnas ett liv utan dig
men allt jag minns är ett tomrum och en klocka
vad det nu skulle ha betydit minns jag inte
det kanske inte spelar någon roll längre
min hand passar så perfekt in i din
och jag frågar om du tror att det här tar slut
du skrattar och pekar på klockan på väggen i mitt rum
den har stannat och tiden existerar inte längre
jag viskar att om jag fick ett evigt ögonblick skulle det vara detta
du skrattar och sveper in mig i täcket
därefter andas vi saktare och lugnare
och somnar till rösten av mannen som sjunger om blåa ögon
(det vackraste av alla minnen som aldrig har existarat, jag älskar den här känslan över allt annat och det finns ingenting som kan mäta sig med den, tack för att du finns och lever för annars skulle jag aldrig ha fått uppleva den här känslan, just den här känslan)
sk
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
SNART MÅSTE HAN LEVA DEN ROLLEN SOM HAN HAR BLIVIT TILLDELAD
SNART MÅSTE HAN LEVA DET LIV HAN HAR SKAPAT FÖR SIG SJÄLV
FÖR JAG KLARAR INTE AV ATT VARA DEN MANNEN
NÅGON ANNAN MÅSTE VARA DEN MANNEN
OCH JAG VET ATT JAG HAR FÖRMÅGAN ATT SKAPA DEN MANNEN
(historieberättandet historieberättandet historieberättandet)
DET MÅSTE ALLTID FINNAS EN MAN MED ILLUSIONER MEN JAG TÄNKER INTE VARA DEN MANNEN
(berätta för oss en historia om en man med illusioner och hur han kom att hantera dessa)
(?????????????????)
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
MANNEN MED ILLUSIONERNA
SNART MÅSTE HAN LEVA DEN ROLLEN SOM HAN HAR BLIVIT TILLDELAD
SNART MÅSTE HAN LEVA DET LIV HAN HAR SKAPAT FÖR SIG SJÄLV
FÖR JAG KLARAR INTE AV ATT VARA DEN MANNEN
NÅGON ANNAN MÅSTE VARA DEN MANNEN
OCH JAG VET ATT JAG HAR FÖRMÅGAN ATT SKAPA DEN MANNEN
(historieberättandet historieberättandet historieberättandet)
DET MÅSTE ALLTID FINNAS EN MAN MED ILLUSIONER MEN JAG TÄNKER INTE VARA DEN MANNEN
(berätta för oss en historia om en man med illusioner och hur han kom att hantera dessa)
(?????????????????)
again
"And she turned around and took me by the hand
And said I've lost control again.
And how I'll never know just why or understand
She said I've lost control again.
And she screamed out kicking on her side
And said I've lost control again.
And seized up on the floor, I thought she'd die.
She said I've lost control.
She's lost control again.
She's lost control."
(I lost control)
(again)
And said I've lost control again.
And how I'll never know just why or understand
She said I've lost control again.
And she screamed out kicking on her side
And said I've lost control again.
And seized up on the floor, I thought she'd die.
She said I've lost control.
She's lost control again.
She's lost control."
(I lost control)
(again)
dfhkö
i din frånvaro blir bandet mellan oss starkare
gemenskap
gemenskap
gemenskap
gemenskap
gemenskap
gemenskap
nu finns det tid
förut tänkte jag mindre på det????????????+++
förut existerade det inte??????++++
nu
men nu
nu existerar det
nu är det på riktigt
jaaaa
sluta låtsas
äntligen sluta låtsas
så glad
inget mer
äntligen på riktigt
(på riktigt på riktigt på riktigt)
ja nu
det är en förändring någonstans
ja
ja
ja
ja
snälla gör så det blir som jag vill bara
snälla snälla
förut existerade det inte??????++++
nu
men nu
nu existerar det
nu är det på riktigt
jaaaa
sluta låtsas
äntligen sluta låtsas
så glad
inget mer
äntligen på riktigt
(på riktigt på riktigt på riktigt)
ja nu
det är en förändring någonstans
ja
ja
ja
ja
snälla gör så det blir som jag vill bara
snälla snälla
ur tre synvinklar
som jag ser på dig nu
så mycket
så otroligt mycket
(allt är så spännande)
så mycket
så otroligt mycket
(allt är så spännande)
sebara
fyll mig
nu
bli mig
nu
bli mig
en vacker tanke
det är svårt att tänka på något annat
det är svårt att fokusera på något annat
vad är det som händer
vad är det som händer
det är svårt att fokusera på något annat
vad är det som händer
vad är det som händer
och fri
hörrududu
visst är det stämningsfullt
vi står är i vördnad inför varanda
samtidigt som nyfikenheten brinner
vad är det som kommer hända
jag är så otroligt förväntansfull
snart kommer något förändras
nu känner jag en slags trygghet
vad är det här förklara
såhär har jag inte känt på länge
vad är det som händer vad är det som förändras
i ditt sällskap är jag jag
och det är så skönt att vara jag
att äntligen få kasta av masken
och faktiskt känna att jag är jag
jag hoppas att du känner att du är du
för då finns det ett band av samhörighet
jag vet inte hur jag ska förklara för dig
om alla platser jag varit på
men jag tror jag kan börja med en sak
som allting egentligen började med
det är en berätteles om ett hav
som jag berättat så många gånger niu
och med den så börjar kedjan
den där kedjan av händelseförlopp
du har blivit en del av den nu
fastän du ännu inte vet
tänk när vi ser tillbaka på det
och skrattar åt alla dessa minnen
det här är trygghet
(trygghet som värmer)
(snart är hon på riktigt)
(snart snart alldeles snart på riktigt)
(och fri)
visst är det stämningsfullt
vi står är i vördnad inför varanda
samtidigt som nyfikenheten brinner
vad är det som kommer hända
jag är så otroligt förväntansfull
snart kommer något förändras
nu känner jag en slags trygghet
vad är det här förklara
såhär har jag inte känt på länge
vad är det som händer vad är det som förändras
i ditt sällskap är jag jag
och det är så skönt att vara jag
att äntligen få kasta av masken
och faktiskt känna att jag är jag
jag hoppas att du känner att du är du
för då finns det ett band av samhörighet
jag vet inte hur jag ska förklara för dig
om alla platser jag varit på
men jag tror jag kan börja med en sak
som allting egentligen började med
det är en berätteles om ett hav
som jag berättat så många gånger niu
och med den så börjar kedjan
den där kedjan av händelseförlopp
du har blivit en del av den nu
fastän du ännu inte vet
tänk när vi ser tillbaka på det
och skrattar åt alla dessa minnen
det här är trygghet
(trygghet som värmer)
(snart är hon på riktigt)
(snart snart alldeles snart på riktigt)
(och fri)
????????????l.(s)(föreb
jag hör genom väggen
hur mina grannar bråkar
och jag funderar för mig själv
ska jag bli sådär någon dag
ska jag falla för ett felaktig system
ska jag låtsasa att jag är lycklig
och allt eftersom det bankar i väggen
i takt till en kvinnas skrik
så funderar jag
lever de här människorna verkligen livet ut
varför har de blivit så isolerade
vart tog gemenskapen vägen?
hallå?
hallå hallå hallå
hur mina grannar bråkar
och jag funderar för mig själv
ska jag bli sådär någon dag
ska jag falla för ett felaktig system
ska jag låtsasa att jag är lycklig
och allt eftersom det bankar i väggen
i takt till en kvinnas skrik
så funderar jag
lever de här människorna verkligen livet ut
varför har de blivit så isolerade
vart tog gemenskapen vägen?
hallå?
hallå hallå hallå
såsom
här i gläntan
där solen tittar fram
här i gläntan är jag fri
här i gläntan är jag problemlös
och du
du är en fin tanke
jag är glad för att jag tänkte på dig
nu är du personifierad
nu är du på riktigt
jag gillar
gillar det här
i gläntan
du ser lite rädd ut
men det är lugnt det är lugnt
det är så bra
så
så tomt på tomhet
klara gröna färger
nubörjar du lära dig
i gläntan
där solen tittar fram
här i gläntan är jag fri
här i gläntan är jag problemlös
och du
du är en fin tanke
jag är glad för att jag tänkte på dig
nu är du personifierad
nu är du på riktigt
jag gillar
gillar det här
i gläntan
du ser lite rädd ut
men det är lugnt det är lugnt
det är så bra
så
så tomt på tomhet
klara gröna färger
nubörjar du lära dig
i gläntan
i gläntan
är glad för första gången på länge
en bra konversationen riktigt bra konversation
sedan är jag nöjd
det behövs faktiskt inte så mycket mer
bra människor glada människor
gemenskap fin gemenskap
men en sak saknas
det är en oknuten tråd
de andra träffar jag ofta
men inte dig
när träffas vi igen
hallå lyssnar du
när träffas vi igen
en bra konversationen riktigt bra konversation
sedan är jag nöjd
det behövs faktiskt inte så mycket mer
bra människor glada människor
gemenskap fin gemenskap
men en sak saknas
det är en oknuten tråd
de andra träffar jag ofta
men inte dig
när träffas vi igen
hallå lyssnar du
när träffas vi igen
rut (GARD)
(Det är bara minnen för livet
men du tar allting för givet)
någonting förändras inom mig
en antydan till beslutsamhet
en vilja som inte darrar
här står jag inte tveklös inför valen
men snart är det dags snart är det dags
snart kommer han vi väntat på
och han ska skänka oss redskapen
till-.
.
.
..........
??????????????+++
???????????????????????+
?????????????
???????????+
men du tar allting för givet)
någonting förändras inom mig
en antydan till beslutsamhet
en vilja som inte darrar
här står jag inte tveklös inför valen
men snart är det dags snart är det dags
snart kommer han vi väntat på
och han ska skänka oss redskapen
till-.
.
.
..........
??????????????+++
???????????????????????+
?????????????
???????????+
Tvistat (skruvåtdragare, dödsarvtagare)
skapa
skapa något vackert (ur ditt bröst jag ska slita)
slita
riva
bita
förstör
??????????????????????????????????????++++++
ab
abextrakt
ab
baaaaaaaaa
men om
men om jag gör såhär
såhär
såhär
(om jag delar på världen)
(varför river du ur dina ögon hallå hallå vad är fel)
MEN NU VILL JAG HA TRYGGHET SÅ NU SLITER JAG SÖNDER ALLA KNAPPAR SOM HAR MED DIN RÖST ATT GÖRA EFTERSOM TYSTNADEN V ÄGRAR LYSSNA PÅ DET SOM JAG HAR ATT SÄGA SÅ VAD HAR DU ATT SÄGA SÄGA SÄGA SÄGA SÄGA
.
-.-------------------------------------
(oformulerade odokumenterade olösliga oförmögna oseriösa obarmhärtiga)
VET DU VAD DET ÄR SOM MINNESBLDER SOM FLYGER FÖRBI OCH MAN FÖRSÖKER FÅNGA DEM MEN DÅ INSER MAN ATT MAN INTE ÄR MAN MAN MANA OCH ATT JAG INTE TÄNKER JAGA EFTER DIG PÅ ALLADE DÄR STIGARNA SOM VI GLÖMDE BORT FÖR FLERA HUNDRA ÅR SEDAN
(fler minnesbilder fler minnesbilder fler minnesbilder)
jaha?
dlea
jaha nu
- Hej! Jag söker Evigheten.
- Okej! Sätt dig här i väntrummet så anländer Evigheten strax!
- Okej! Hej! HEJEJEHEHJEJEHEJEHJE
(en lång väntan)
en man som klättrar i ett träd
ett barn som faller ifrån en klippa
en växt som springer på stranden
en lampa som sprängs i natten
en stjärna som faller men alljämt gråter
en skärm som visar ett svart hål
en bok utan sidor
en träd utan grenar
titta titta
flickan som gråter
mannen som gråter
Tomheten som tröstar
personifiering personifiering titta titta
där är tvillingarna
och de dödar varandra
SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT
.......====????????????????????????????++
??????????+
+??????????????++++++
(får jag ut någonting)
(av dig dig dig dig dig dig dig dig dig dig)
(jag minns inte dig vem är du snälla svara svaraq s)
.....
??+++++???????????++
(jag vet att jag har sagt det förut men du är en sådan perfekt personifiering av döden själv)
OKEJ FÖRLÅT FÖR ALLA BILDER JAG INTE VISADE DIG MEN DET FANNS EN BILD PÅ OSS NÄR VI SKRATTADE OCH VAR LYCKLIGA MEN JUST NU KÄNNER JAG ALLA SMÄRTA INFÖR LIVET OCH ALLT DET SOM ÄNNU INTE HAR INTRÄFFAT FÖRSTÅR DU INTE INTE INET INTE INTE INTE INTE INTE INTE INTE INTE
(nej jagtror inte att hon förstår och det tror inte jag hat tasajdanskd)
(förstår)
(fast vad finns det att förstå)
kom ihåg det här
kom ihåg känslan
KOM IHÅG DEN FÖR ANNARS HAR DU FÖRLORAT
KOM IHÅG ATT DU HATAR
(hatar???????)
(????????????????)
hatar
nej
inte hatar
gemenskap
ja
gemenskap
skapa något vackert (ur ditt bröst jag ska slita)
slita
riva
bita
förstör
??????????????????????????????????????++++++
ab
abextrakt
ab
baaaaaaaaa
men om
men om jag gör såhär
såhär
såhär
(om jag delar på världen)
(varför river du ur dina ögon hallå hallå vad är fel)
MEN NU VILL JAG HA TRYGGHET SÅ NU SLITER JAG SÖNDER ALLA KNAPPAR SOM HAR MED DIN RÖST ATT GÖRA EFTERSOM TYSTNADEN V ÄGRAR LYSSNA PÅ DET SOM JAG HAR ATT SÄGA SÅ VAD HAR DU ATT SÄGA SÄGA SÄGA SÄGA SÄGA
.
-.-------------------------------------
(oformulerade odokumenterade olösliga oförmögna oseriösa obarmhärtiga)
VET DU VAD DET ÄR SOM MINNESBLDER SOM FLYGER FÖRBI OCH MAN FÖRSÖKER FÅNGA DEM MEN DÅ INSER MAN ATT MAN INTE ÄR MAN MAN MANA OCH ATT JAG INTE TÄNKER JAGA EFTER DIG PÅ ALLADE DÄR STIGARNA SOM VI GLÖMDE BORT FÖR FLERA HUNDRA ÅR SEDAN
(fler minnesbilder fler minnesbilder fler minnesbilder)
jaha?
dlea
jaha nu
- Hej! Jag söker Evigheten.
- Okej! Sätt dig här i väntrummet så anländer Evigheten strax!
- Okej! Hej! HEJEJEHEHJEJEHEJEHJE
(en lång väntan)
en man som klättrar i ett träd
ett barn som faller ifrån en klippa
en växt som springer på stranden
en lampa som sprängs i natten
en stjärna som faller men alljämt gråter
en skärm som visar ett svart hål
en bok utan sidor
en träd utan grenar
titta titta
flickan som gråter
mannen som gråter
Tomheten som tröstar
personifiering personifiering titta titta
där är tvillingarna
och de dödar varandra
SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT SAMTIDIGT
.......====????????????????????????????++
??????????+
+??????????????++++++
(får jag ut någonting)
(av dig dig dig dig dig dig dig dig dig dig)
(jag minns inte dig vem är du snälla svara svaraq s)
.....
??+++++???????????++
(jag vet att jag har sagt det förut men du är en sådan perfekt personifiering av döden själv)
OKEJ FÖRLÅT FÖR ALLA BILDER JAG INTE VISADE DIG MEN DET FANNS EN BILD PÅ OSS NÄR VI SKRATTADE OCH VAR LYCKLIGA MEN JUST NU KÄNNER JAG ALLA SMÄRTA INFÖR LIVET OCH ALLT DET SOM ÄNNU INTE HAR INTRÄFFAT FÖRSTÅR DU INTE INTE INET INTE INTE INTE INTE INTE INTE INTE INTE
(nej jagtror inte att hon förstår och det tror inte jag hat tasajdanskd)
(förstår)
(fast vad finns det att förstå)
kom ihåg det här
kom ihåg känslan
KOM IHÅG DEN FÖR ANNARS HAR DU FÖRLORAT
KOM IHÅG ATT DU HATAR
(hatar???????)
(????????????????)
hatar
nej
inte hatar
gemenskap
ja
gemenskap
NI8
Tillsammans är ni åtta
Tillsammans håller ni ihop världen
samtidigt som ni förstör den
(när det första livet skapades så skapades även döden)
(innan livet fanns så fanns inte döden)
(intigheten)
ja han (han som jag inte ser)
smärtan i bröstet
samvetskvalet
nej nej nej nej nej
vad är det som händer
varför är det såhär
sluta sluta sluta
gå iväg
jag hatar dig
försvinn
(en slags form av tillgivenhet)
jag önskar
önskar att du förstod
förstod alla saker som hänt
men nej nej nej
alla saker jag trodde existerade
varför finns de inte här längre
varför minns jag inte alla stunder längre
det är bara en grådimma
vad är det som händer
varför kan jag inte minnas mitt liv
jag förstår inte
HÖR DU DET JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR LYSSNAR DU INTE PÅ MIG SÅ JAG KAN BERÄTTA OM ALLA DE SAKER SOM ALDRIG INTRÄFFAT OCH ALLA DE MINNEN SOM DU HAR PLACERAT DÄR FÖR ATT FÖRSÖKA FÖRSÄNKA MIG I NÅGONSLAGS INTIGHET SNÄLLA SNÄLLA VARFÖR HAR DU VILSELETT MIG
(ärlighet framför tillgivenhet)
(och en intighet)
(en intighet)
samvetskvalet
nej nej nej nej nej
vad är det som händer
varför är det såhär
sluta sluta sluta
gå iväg
jag hatar dig
försvinn
(en slags form av tillgivenhet)
jag önskar
önskar att du förstod
förstod alla saker som hänt
men nej nej nej
alla saker jag trodde existerade
varför finns de inte här längre
varför minns jag inte alla stunder längre
det är bara en grådimma
vad är det som händer
varför kan jag inte minnas mitt liv
jag förstår inte
HÖR DU DET JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR LYSSNAR DU INTE PÅ MIG SÅ JAG KAN BERÄTTA OM ALLA DE SAKER SOM ALDRIG INTRÄFFAT OCH ALLA DE MINNEN SOM DU HAR PLACERAT DÄR FÖR ATT FÖRSÖKA FÖRSÄNKA MIG I NÅGONSLAGS INTIGHET SNÄLLA SNÄLLA VARFÖR HAR DU VILSELETT MIG
(ärlighet framför tillgivenhet)
(och en intighet)
(en intighet)
ni (ni outgrundliga)
rop
viskningar
vilka är ni försvinn härifrån
men hallå ni hör inte hemma här
försvinn ifrån vår gemenskap
försvinn ifrån vårt liv
varför har ni valt att förstöra min tillvaro
den är inte utmärkande
den är inte speciell
varför har ni valt att förstöra mig
snälla vänd er om
titta där står den svartklädde
vem är det egentligen
NEJ NEJ
det går inte att fokusera
hur har det blivit såhär
hallå hallå hallå
MEN VARFÖR HÖR DU MIG INTE LYSSNAR DU INTE INTE INTE INTE
nej
nu gör vi det här rätt på mitt sätt
snälla
döda honom bara
döda honom
annars dör vår gemenskap
han får inte döda den
det är en av de fyra pelarna
han får inte döda gemenskapen
på inga vilkor
skydda den med ditt liv
samvetskval jag vet att du inte har något val
MEN DÖDA HONOM INNAN HAN DÖDAR GEMENSKAPEN
dränk honom
dränk honom
dränk honom
(du vet väl rätt plats)
(plats plats rätt rätt rätt plats rätt plats)
(ja)
(ett hav)
(ett hav av tankar)
(nu dör du parasit)
(dör dör dör dör dör)
viskningar
vilka är ni försvinn härifrån
men hallå ni hör inte hemma här
försvinn ifrån vår gemenskap
försvinn ifrån vårt liv
varför har ni valt att förstöra min tillvaro
den är inte utmärkande
den är inte speciell
varför har ni valt att förstöra mig
snälla vänd er om
titta där står den svartklädde
vem är det egentligen
NEJ NEJ
det går inte att fokusera
hur har det blivit såhär
hallå hallå hallå
MEN VARFÖR HÖR DU MIG INTE LYSSNAR DU INTE INTE INTE INTE
nej
nu gör vi det här rätt på mitt sätt
snälla
döda honom bara
döda honom
annars dör vår gemenskap
han får inte döda den
det är en av de fyra pelarna
han får inte döda gemenskapen
på inga vilkor
skydda den med ditt liv
samvetskval jag vet att du inte har något val
MEN DÖDA HONOM INNAN HAN DÖDAR GEMENSKAPEN
dränk honom
dränk honom
dränk honom
(du vet väl rätt plats)
(plats plats rätt rätt rätt plats rätt plats)
(ja)
(ett hav)
(ett hav av tankar)
(nu dör du parasit)
(dör dör dör dör dör)
ur syndarens perspektiv (han som bröt av penslarna)
ÄLSKADE KREATIVITET VARFÖR HAR DU ÖVERGIVIT MIG
(så fel så fel så fel så fel så fel)
(så fel så fel så fel så fel så fel)
varför ler du
hörru är vi lyckliga nu
jag ler du ler
är vi lyckliga nu
eller är det fortfarande något som fattas
MEN BÅDA LER JU BÅDA SKRATTAR
SERIÖST ALLVARLIGT KOM IGEN
VAD ÄR DET SOM SAKNAS BERÄTTA BERÄTTA
jag vet bara inte
bar inte hur bar hur bara inte hur
jag vet bara inte hur du ser på mig
jag tror inte riktigt du förstår vad du har skapat
även om det inte är ett band
duvet
ett band av tillförlit
det här är bara så fel
så destruktivt
så
snälla
inget mer nu
jag kan inte se på dig längre
jag vill att du ska gå
men inte så att du försvinner
när du är borta vill jag att du kommer tillbaka
varför
varför blev det så svårt att känna någonting
jag var så bra på sånt här förut
okej vi kanske inte är lyckliga
MEN VARFÖR LER VI DÅ
VARFÖR I HELVETE LER VI
VARFÖR LER VI NÄR VI INTE HAR NÅGONTING ATT LE ÅT
VARFÖR LER VI BARA FÖR ATT VI ÄR RÄDDA FÖR ALTERNATIVET
stackars
stackars oss
så instängda inom oss själva
känslor
nej inga känslor
bara tomma ord och gester
varför ler du
jag ler du ler
är vi lyckliga nu
eller är det fortfarande något som fattas
MEN BÅDA LER JU BÅDA SKRATTAR
SERIÖST ALLVARLIGT KOM IGEN
VAD ÄR DET SOM SAKNAS BERÄTTA BERÄTTA
jag vet bara inte
bar inte hur bar hur bara inte hur
jag vet bara inte hur du ser på mig
jag tror inte riktigt du förstår vad du har skapat
även om det inte är ett band
duvet
ett band av tillförlit
det här är bara så fel
så destruktivt
så
snälla
inget mer nu
jag kan inte se på dig längre
jag vill att du ska gå
men inte så att du försvinner
när du är borta vill jag att du kommer tillbaka
varför
varför blev det så svårt att känna någonting
jag var så bra på sånt här förut
okej vi kanske inte är lyckliga
MEN VARFÖR LER VI DÅ
VARFÖR I HELVETE LER VI
VARFÖR LER VI NÄR VI INTE HAR NÅGONTING ATT LE ÅT
VARFÖR LER VI BARA FÖR ATT VI ÄR RÄDDA FÖR ALTERNATIVET
stackars
stackars oss
så instängda inom oss själva
känslor
nej inga känslor
bara tomma ord och gester
varför ler du
insikt fast på svikt
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
jag behöver kreativiteten och hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
hon är inte kreativiteten
jag behöver kreativiteten och hon är inte kreativiteten
Tystnaden (den förste av de fyra)
skepnaden vandrade emot mig
han ställde sig med sin huva framför mig och pekade
jag förstod ingenting av honom och hans tysta tal
plötsligt föll huvan
de förtvivlade ögonen
den igensydda munnen
jag förstod honom ändå
han talade om livet ur hans synvinkel
och jag fann mig så förtvivlad
utan ord förklarade han världen
världen ur den döda synvinkeln
varför
VARFÖR LEVER DU INOM MIG
VAD HAR DU FÖR RÄTT ATT LEVA INOM MIG
VARFÖR SER JAG DIG IBLAND NÄR MIN FRUKTAN ÄR SOM STÖRST
VARFÖR FÖRFÖLJER DU MIG
VARFÖR FÖRFÖLJER DU MIG MED DITT DYSTRA TAL
vem har sytt igen din mun
hallå hallå hallå?
han ställde sig med sin huva framför mig och pekade
jag förstod ingenting av honom och hans tysta tal
plötsligt föll huvan
de förtvivlade ögonen
den igensydda munnen
jag förstod honom ändå
han talade om livet ur hans synvinkel
och jag fann mig så förtvivlad
utan ord förklarade han världen
världen ur den döda synvinkeln
varför
VARFÖR LEVER DU INOM MIG
VAD HAR DU FÖR RÄTT ATT LEVA INOM MIG
VARFÖR SER JAG DIG IBLAND NÄR MIN FRUKTAN ÄR SOM STÖRST
VARFÖR FÖRFÖLJER DU MIG
VARFÖR FÖRFÖLJER DU MIG MED DITT DYSTRA TAL
vem har sytt igen din mun
hallå hallå hallå?
bra bra
kreativ är bra idé
bra idé
bra bra bra
jag är bra idé
bra idé
ja
bra idé fullfölja en hel del idé del
ånej
det här var ju ingen meningsuppbyggnad
åh så fel
bra idé
bra bra bra
jag är bra idé
bra idé
ja
bra idé fullfölja en hel del idé del
ånej
det här var ju ingen meningsuppbyggnad
åh så fel
titta väggarna, de rasar in (växla till z)
jag har tillräckligt
fast vad rör det dig
en solnedgång någonstans
fast du ser inte den
du sitter undangömd någonstans
när ska du hitta ut
hur ska du hitta ut
hur i helvete ska du hitta ut ur dig själv
ser du inte hur klockan har stannat
en gatulykta lyser någonstans
den blinkar i takt till musiken
fast vänta
vilken musik
varför är det så tyst inom dig
tomma blickar ger inte så mycket
kalla händer skänker ingen trygghet
betydde det verkligen så mycket för dig
de där tomma ögonblicken
jag vet inte ens om de faktiskt fanns
järnhänder drar ned dig till marken
stanna här viskar de
som om det
som som om om som om
som om det var ett tvång
när ska du hitta ut
hallå hallå hallå
när ska du hitta ut
blå tapeter
en man går över gatan
varför ser du inte samma saker som mig
hallå hallå hallå
varför lyssnar du inte
betyder ingenting av vad jag säger
betyder det ingenting längre
men sitt där då
sitt där då
sitt där då i ditt tomrum
sitt där och skrik
för det är det enda du kommer höra
kanske med undatag för en vind
en vind som visslar en sorgsen melodi
nej just det ingenting betyder någonting
snälla lilla människa
när du ska hitta ut
(hur ska du hur hur hur hur ska du överleva livet själv)
(men om som omom som som om du betydde någonting för nån)
HALLÅ HALLÅ HALLÅ
VARFÖR ÄR DET SÅ TYST INOM DIG
fast vad rör det dig
en solnedgång någonstans
fast du ser inte den
du sitter undangömd någonstans
när ska du hitta ut
hur ska du hitta ut
hur i helvete ska du hitta ut ur dig själv
ser du inte hur klockan har stannat
en gatulykta lyser någonstans
den blinkar i takt till musiken
fast vänta
vilken musik
varför är det så tyst inom dig
tomma blickar ger inte så mycket
kalla händer skänker ingen trygghet
betydde det verkligen så mycket för dig
de där tomma ögonblicken
jag vet inte ens om de faktiskt fanns
järnhänder drar ned dig till marken
stanna här viskar de
som om det
som som om om som om
som om det var ett tvång
när ska du hitta ut
hallå hallå hallå
när ska du hitta ut
blå tapeter
en man går över gatan
varför ser du inte samma saker som mig
hallå hallå hallå
varför lyssnar du inte
betyder ingenting av vad jag säger
betyder det ingenting längre
men sitt där då
sitt där då
sitt där då i ditt tomrum
sitt där och skrik
för det är det enda du kommer höra
kanske med undatag för en vind
en vind som visslar en sorgsen melodi
nej just det ingenting betyder någonting
snälla lilla människa
när du ska hitta ut
(hur ska du hur hur hur hur ska du överleva livet själv)
(men om som omom som som om du betydde någonting för nån)
HALLÅ HALLÅ HALLÅ
VARFÖR ÄR DET SÅ TYST INOM DIG
klättra. ja klättra uppför stegen nu. såja. bra.
minns du de dagarna
de dagarna vi kallade de lyckligaste dagarna i våra liv
nej så klart du inte gör
du låg i koma under hela den tiden
bara för att vakna upp till en grå dimma
det känns som om det är mitt fel
mitt fel att du aldrig såg något
varför kunde jag inte väcka dig
varför kunde jag inte få dig att leva
jag beskyller mig själv för denna tragedi
jag tror du inte förstår vad du missat
jag tror inte du förstår vad livet handlade om
jag önskar jag kunde få dig att förstå
alla dessa minnen alla dessa färger
de betyder ingenting nu
en värld utan dig är så fruktansvärt tyst
du låg bara där och andades
ibland låg jag bredvid dig
och berättade om alla saker jag gjorde
om alla människor jag såg
men du bara låg där och log
vad var det du såg i dina drömmar
var det en värld där du var lycklig
en värld utan mig
jag förstår inte
hur kunde du välja bort mig
hur kan du andas på en plats där gemenskap inte finns
varför kunde jag inte väcka dig
varför
nu sitter du här på kanten av livet
och dinglar med dina svaga ben
och du tror att du har upplevt allt
men vad har du egentligen sett
du tittar inte på mig längre
du minns inte mig
du kan inte minnas någonting innan komat
varför släckte du ljuset runt dig själv
varför valde du att blunda för livet
det fanns aldrig något i livet
ingenting som du faktiskt höll fast vid
och hur var det då meningen att du skulle överleva
jag kan inte titta på dig längre
jag ser bara smärta
det går inte att fokusera
det går inte att tänka längre
varför valde du att släcka ljuset runt dig själv
varför
VARFÖR
de dagarna vi kallade de lyckligaste dagarna i våra liv
nej så klart du inte gör
du låg i koma under hela den tiden
bara för att vakna upp till en grå dimma
det känns som om det är mitt fel
mitt fel att du aldrig såg något
varför kunde jag inte väcka dig
varför kunde jag inte få dig att leva
jag beskyller mig själv för denna tragedi
jag tror du inte förstår vad du missat
jag tror inte du förstår vad livet handlade om
jag önskar jag kunde få dig att förstå
alla dessa minnen alla dessa färger
de betyder ingenting nu
en värld utan dig är så fruktansvärt tyst
du låg bara där och andades
ibland låg jag bredvid dig
och berättade om alla saker jag gjorde
om alla människor jag såg
men du bara låg där och log
vad var det du såg i dina drömmar
var det en värld där du var lycklig
en värld utan mig
jag förstår inte
hur kunde du välja bort mig
hur kan du andas på en plats där gemenskap inte finns
varför kunde jag inte väcka dig
varför
nu sitter du här på kanten av livet
och dinglar med dina svaga ben
och du tror att du har upplevt allt
men vad har du egentligen sett
du tittar inte på mig längre
du minns inte mig
du kan inte minnas någonting innan komat
varför släckte du ljuset runt dig själv
varför valde du att blunda för livet
det fanns aldrig något i livet
ingenting som du faktiskt höll fast vid
och hur var det då meningen att du skulle överleva
jag kan inte titta på dig längre
jag ser bara smärta
det går inte att fokusera
det går inte att tänka längre
varför valde du att släcka ljuset runt dig själv
varför
VARFÖR
du lever nu
SNART MÅSTE JAG GE EFTER
SNART MÅSTE JAG GE EFTER FÖR DIG
SNART ÄLSKADE KREATIVITET
SNART ORKAR JAG INTE STÅ EMOT LÄNGRE
SNART MÅSTE JAG GE EFTER FÖR DIG
SNART ÄLSKADE KREATIVITET
SNART ORKAR JAG INTE STÅ EMOT LÄNGRE
nu nu n nu nu u
hejhej
nejjustnej
du hör ju inte mig
så jag får väl hålla min monolog som vanligt
det är som att ständigt försöka hålla fast vid något
någonting som skänker en mening till den villkorslösa tillvaron
jag talade om alltings intighet
kan du inte höra den svarta vindens viskningar
nej det kan du inte
det är ju bara en fånig metafor
för någonting som du aldrig kommer förstå
jag borde tala om saker du kan relatera till
fast varför ska jag göra det
du kommer ju aldrig läsa det här
eller hur? eller hur eller hur?
en motorväg av ljus
en motorväg av ljus
nu är jag lycklig nu kan jag dö
nejjustnej
du hör ju inte mig
så jag får väl hålla min monolog som vanligt
det är som att ständigt försöka hålla fast vid något
någonting som skänker en mening till den villkorslösa tillvaron
jag talade om alltings intighet
kan du inte höra den svarta vindens viskningar
nej det kan du inte
det är ju bara en fånig metafor
för någonting som du aldrig kommer förstå
jag borde tala om saker du kan relatera till
fast varför ska jag göra det
du kommer ju aldrig läsa det här
eller hur? eller hur eller hur?
en motorväg av ljus
en motorväg av ljus
nu är jag lycklig nu kan jag dö
namnet som dyker upp(ur det orealistiska perspektivet)
varför är världen så konstig
och varför kommer ditt namn upp allt mer
vad är det meningen att jag ska göra?
ska jag vänta?
jag sitter och lyssnar på hur de talar om hur han beter sig emot dig
vad ska jag göra? nej ingenting
meningslösheten jag har inget att säga till om
åh jag vill ju tro det värsta
men hallå
hallå
vad håller jag på med
hallå
förstår inte
nej jo jag vet nu
snart går det över
bara de andra slutar prata om det
när de slutar prata om dig
då kommer du succesivt försvinna
hejdå
det var kul att träffa dig
men det var jobbigt eftersom du påminde om mig själv
hejdå
och varför kommer ditt namn upp allt mer
vad är det meningen att jag ska göra?
ska jag vänta?
jag sitter och lyssnar på hur de talar om hur han beter sig emot dig
vad ska jag göra? nej ingenting
meningslösheten jag har inget att säga till om
åh jag vill ju tro det värsta
men hallå
hallå
vad håller jag på med
hallå
förstår inte
nej jo jag vet nu
snart går det över
bara de andra slutar prata om det
när de slutar prata om dig
då kommer du succesivt försvinna
hejdå
det var kul att träffa dig
men det var jobbigt eftersom du påminde om mig själv
hejdå
blå tapeter (och en stillastående klocka)
hallå hallå
jag tänker fortsätta tills du svarar
även om du bara är en röst ur mörkret
hallå hallå
jag tänker hitta dig och sen kan vi knyta ett band
ett band av gemenskap
den starkaste gemenskapen som finns
men först måste jag hitta dig
HALLÅ HALLÅ VART ÄR DU
HALLÅ HALLÅ
nej svara inte då
svara inte
för du ser inte det här
du kommer förmodligen aldrig att läsa det här
jag vet inte ens vem du är
men jag vet att vi har så mycket gemensamt
samtidigt känner jag en avsmak för mig själv
alltså jag har ett substitut för dig
men jag vill ha dig istället
tänk dig hur världen skulle bli vacker
tänk dig alla samtal
tänk dig alla söndagar
kan inte söndag bli våran dag?
tänk dig fredagskvällarna
vi kan utgöra samma gemenskap!
i samma umgänge!
förstår du inte hur
hur
hur vackert det vore
det vore bara så perfekt
MEN HALLÅ HALLÅ
JAG TÄNKER FORTSÄTTA ROPA HÄR
HALLÅ HALLÅ
(till slut finns det inte mer än ett eko av det egna jaget, som studsar på de grå väggarna i ett visst fängelse)
HALLÅ HALLÅ JAG TÄNKER INTE SLUTA HALLÅ HALLÅ
(det här fungerar inte det här fungerar inte)
(säg nu åt mig att dra åt helvete på ett snällt sätt)
VÄNTA JAG TROR INTE JAG FICK SAGT DET JAG VILLE SÄGA
JAG VILL BESKRIVA MIN LÄNGTAN EFTER DIG KÄRA GEMENSKAP
MEN JAG TROR VISST ATT DU IGNORERAR MIG NÅGOT SÅ OERHÖRT MYCKET
FÖRLÅT FÖR ATT JAG TVIVLAR IBLAND MEN DU FÅR MIG ATT UNDRA
IBLAND TROR JAG NÄSTAN ATT DU INTE EXISTERAR MEN JAG ÄLSKAR DIG ÄNDÅ
DÄRFÖR TÄNKER JAG NU LÅTA MIG OMFAMNAS AV DE FYRA EFTERSOM DET ÄR SÅ MYCKET LÄTTARE
HEJ HEJ OCH HEJDÅ
(varför)
(varför har han så bråttom)
(det är nästan som att dödens fyra andas på hans nacke)
(varför har han så bråttom)
(jo det är för att det här är den lyckligaste perioden i hans liv och ifall han inte kan maximera lyckan i den så kommer han inte att kunna blicka tillbaka och se det som den lyckligaste perioden i hans liv)
OKEJ NU GÖR VI SÅHÄR ATT VI SKAPAR EN SLAGS FÖRVIRRING FÖR ATT SEDAN OMVANDLA DEN TILL EN STARK KÄNSLA SOM VI KAN GÖMMA OSS BAKOM, TYP HAT, EFTERSOM HAT ÄR EN GANSKA LÄTT KÄNSLA
(så så så FEG FEG FEG FEG FEG FEG?)
jag tänker fortsätta tills du svarar
även om du bara är en röst ur mörkret
hallå hallå
jag tänker hitta dig och sen kan vi knyta ett band
ett band av gemenskap
den starkaste gemenskapen som finns
men först måste jag hitta dig
HALLÅ HALLÅ VART ÄR DU
HALLÅ HALLÅ
nej svara inte då
svara inte
för du ser inte det här
du kommer förmodligen aldrig att läsa det här
jag vet inte ens vem du är
men jag vet att vi har så mycket gemensamt
samtidigt känner jag en avsmak för mig själv
alltså jag har ett substitut för dig
men jag vill ha dig istället
tänk dig hur världen skulle bli vacker
tänk dig alla samtal
tänk dig alla söndagar
kan inte söndag bli våran dag?
tänk dig fredagskvällarna
vi kan utgöra samma gemenskap!
i samma umgänge!
förstår du inte hur
hur
hur vackert det vore
det vore bara så perfekt
MEN HALLÅ HALLÅ
JAG TÄNKER FORTSÄTTA ROPA HÄR
HALLÅ HALLÅ
(till slut finns det inte mer än ett eko av det egna jaget, som studsar på de grå väggarna i ett visst fängelse)
HALLÅ HALLÅ JAG TÄNKER INTE SLUTA HALLÅ HALLÅ
(det här fungerar inte det här fungerar inte)
(säg nu åt mig att dra åt helvete på ett snällt sätt)
VÄNTA JAG TROR INTE JAG FICK SAGT DET JAG VILLE SÄGA
JAG VILL BESKRIVA MIN LÄNGTAN EFTER DIG KÄRA GEMENSKAP
MEN JAG TROR VISST ATT DU IGNORERAR MIG NÅGOT SÅ OERHÖRT MYCKET
FÖRLÅT FÖR ATT JAG TVIVLAR IBLAND MEN DU FÅR MIG ATT UNDRA
IBLAND TROR JAG NÄSTAN ATT DU INTE EXISTERAR MEN JAG ÄLSKAR DIG ÄNDÅ
DÄRFÖR TÄNKER JAG NU LÅTA MIG OMFAMNAS AV DE FYRA EFTERSOM DET ÄR SÅ MYCKET LÄTTARE
HEJ HEJ OCH HEJDÅ
(varför)
(varför har han så bråttom)
(det är nästan som att dödens fyra andas på hans nacke)
(varför har han så bråttom)
(jo det är för att det här är den lyckligaste perioden i hans liv och ifall han inte kan maximera lyckan i den så kommer han inte att kunna blicka tillbaka och se det som den lyckligaste perioden i hans liv)
OKEJ NU GÖR VI SÅHÄR ATT VI SKAPAR EN SLAGS FÖRVIRRING FÖR ATT SEDAN OMVANDLA DEN TILL EN STARK KÄNSLA SOM VI KAN GÖMMA OSS BAKOM, TYP HAT, EFTERSOM HAT ÄR EN GANSKA LÄTT KÄNSLA
(så så så FEG FEG FEG FEG FEG FEG?)
som ett substitut
jag sitter med dig på en bänk nånstans
varför varför är det alltid en bänk
är det en metafor för att vi står stilla i livet
för att vi inte kommer någon vart?
likväl så sitter vi på en bänk
jag frågar dig ifall du vill följa med mig hem
men nej nej nej nej
du har en massa läxor att göra
du vill vakna i din egen säng
och det är då jag funderar
varför kan ingen bara vara ärlig
varför dessa undanflykter
varför detta skådespel
jag värderar ju ärlighet
gör ingen annan det
varför det sociala skådespelet
jag vägrar vara en del av det
men jag måste precis som alla andra
åh herregud patetiska tankesätt
istället för bekräftelse istället för närhet
så sitter vi med vårt substitut för kärlek
det skänker oss ingen glädje
bara tomhet
plötsligt är det inte längre någon som bryr sig
allt för att dölja smärtan
men är tomheten verkligen så mycket bättre
att inte känna någonting
kommer vi överleva detta
en röst jag värderar är besviken
jag klarar inte av besvikna människor
speciellt inte dem jag ser upp till
varför så besviken
jag gjorde inte fel
jag ville bara vara tom
det förstår du väl
fast det kanske du inte gör
fast det kanske är jag som inte förstår
åh hur blev det såhär egentligen
varför varför är det alltid en bänk
är det en metafor för att vi står stilla i livet
för att vi inte kommer någon vart?
likväl så sitter vi på en bänk
jag frågar dig ifall du vill följa med mig hem
men nej nej nej nej
du har en massa läxor att göra
du vill vakna i din egen säng
och det är då jag funderar
varför kan ingen bara vara ärlig
varför dessa undanflykter
varför detta skådespel
jag värderar ju ärlighet
gör ingen annan det
varför det sociala skådespelet
jag vägrar vara en del av det
men jag måste precis som alla andra
åh herregud patetiska tankesätt
istället för bekräftelse istället för närhet
så sitter vi med vårt substitut för kärlek
det skänker oss ingen glädje
bara tomhet
plötsligt är det inte längre någon som bryr sig
allt för att dölja smärtan
men är tomheten verkligen så mycket bättre
att inte känna någonting
kommer vi överleva detta
en röst jag värderar är besviken
jag klarar inte av besvikna människor
speciellt inte dem jag ser upp till
varför så besviken
jag gjorde inte fel
jag ville bara vara tom
det förstår du väl
fast det kanske du inte gör
fast det kanske är jag som inte förstår
åh hur blev det såhär egentligen
fanns det några svar
som ett substitut för kärleken
fast du vet inte vad jag menar
du vet inte vad jag menar
du vet inte vad jag menar
du vet inte vad jag menar
så förlorad
så vilsen
så svag
så oförmögen att förändra tillvaron
vart finns viljan hallå hallå
den dagen vi talar sanning inför varandra så tänker jag skälla ut dig och hata dig för att du inte anlände tidigare
förstår du inte hur mycket jag hatar dig
hallå hallå hallå
förstår du inte hur mycket jag hatar dig
hallå hallå hallå
jag önskar att du var speciell
fast du vet inte vad jag menar
du vet inte vad jag menar
du vet inte vad jag menar
du vet inte vad jag menar
så förlorad
så vilsen
så svag
så oförmögen att förändra tillvaron
vart finns viljan hallå hallå
den dagen vi talar sanning inför varandra så tänker jag skälla ut dig och hata dig för att du inte anlände tidigare
förstår du inte hur mycket jag hatar dig
hallå hallå hallå
förstår du inte hur mycket jag hatar dig
hallå hallå hallå
jag önskar att du var speciell
