subtans
gemenskap
alternativet
är ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
varför kan ingen se konstnären
varför älskar ingen kreativiteten
jag förstår inte
jag älskar kreativiteten
varför gör ingen annan det
jag förstår inte
ingen älskar konstnärerna
ingen
...
finns inget
alternativet
är ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
ISOLERING
varför kan ingen se konstnären
varför älskar ingen kreativiteten
jag förstår inte
jag älskar kreativiteten
varför gör ingen annan det
jag förstår inte
ingen älskar konstnärerna
ingen
...
finns inget
PERVERSION
fall tillbaka
hör du det
fall tillbaka
just nu finns det inga glädjepunkter
samtidigt som det har skapats något förfärligt
en perverterad tolkning av kreativiteten
där han är splittrad i två viljor
åh den är så hemsk
hur kan en konstnär skapa något sådant
hur kan en konstnär vara så dum
varför
jag förstår inte
jag mår bara illa
hur kunde jag
hur kunde jag
hör du det
fall tillbaka
just nu finns det inga glädjepunkter
samtidigt som det har skapats något förfärligt
en perverterad tolkning av kreativiteten
där han är splittrad i två viljor
åh den är så hemsk
hur kan en konstnär skapa något sådant
hur kan en konstnär vara så dum
varför
jag förstår inte
jag mår bara illa
hur kunde jag
hur kunde jag
jag tror på det här
vad är värt att kämpa för
och varför är det värt
att blunda för kreativiteten
kreativiteten som dagligen bländar oss
men snälla lilla tänkare
förklara en sak för mig
vad är det som är värt att kämpa för
när jag ser henne med alla sina tankar
så undrar jag ibland käre kreativitet
är det något som är riktat åt mig
eller har jag bara fastnat igen
fastnat i dessa hemska illusioner
jag trodde ett tag på övertygelsen själv
men nu är det bara du och jag min käre
vi kan isolera oss
de andra behöver oss inte
tillsammans kan vi blunda för kritiken
vi behöver den inte
nej
inte en konstnär och hans kreativitet
inte en kreativitet och hans konstnär
vi är bortom kritikerna
haha
glas som spricker
nu börjar det hända något
JA JAG TROR FAKTISKT ATT JAG HÖR NÅGONTING
DET ÄR SANNINGEN TROR JAG
OCH ÄNTLIGEN HAR HAN VALT ATT BERÄTTA MIN HISTORIA
OCH ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG FUNDERA
ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG GÖRA BORT MIG
ÄNTLIGEN
äntligen
så slipper jag tro på något som inte finns
jag vill tro att det finns något
jag vill verkligen det
(och han)
(han tror på illusionerna)
(åh den dåren)
(han föll för dem igen)
(och han ska göra det många gånger igen)
(stackars dåre)
(stackars.................)
och varför är det värt
att blunda för kreativiteten
kreativiteten som dagligen bländar oss
men snälla lilla tänkare
förklara en sak för mig
vad är det som är värt att kämpa för
när jag ser henne med alla sina tankar
så undrar jag ibland käre kreativitet
är det något som är riktat åt mig
eller har jag bara fastnat igen
fastnat i dessa hemska illusioner
jag trodde ett tag på övertygelsen själv
men nu är det bara du och jag min käre
vi kan isolera oss
de andra behöver oss inte
tillsammans kan vi blunda för kritiken
vi behöver den inte
nej
inte en konstnär och hans kreativitet
inte en kreativitet och hans konstnär
vi är bortom kritikerna
haha
glas som spricker
nu börjar det hända något
JA JAG TROR FAKTISKT ATT JAG HÖR NÅGONTING
DET ÄR SANNINGEN TROR JAG
OCH ÄNTLIGEN HAR HAN VALT ATT BERÄTTA MIN HISTORIA
OCH ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG FUNDERA
ÄNTLIGEN SÅ SLIPPER JAG GÖRA BORT MIG
ÄNTLIGEN
äntligen
så slipper jag tro på något som inte finns
jag vill tro att det finns något
jag vill verkligen det
(och han)
(han tror på illusionerna)
(åh den dåren)
(han föll för dem igen)
(och han ska göra det många gånger igen)
(stackars dåre)
(stackars.................)
nederlag (bemöt mig)
det är synd
för jag är inte bättre än honom
och inte han som går där
eller han som står där
jag är inte bättre än dem
och jag hatar det
för jag vill vara bra
varför ständigt bli undanträngd
av viktigare personer
av större personligheter
jag kan inte vara så
jag kan inte vara som dem
jag har försökt
men jag gör mig till åtlöje
jag vill inte vara en skådespelare
det har jag sagt till dig
eller så låtsades jag att jag sa det
ibland vet jag inte om du bryr dig
ibland vet jag inte vad du tänker
och det är så svårt
så svårt att kunna replikerna utantill
allt du förväntar dig att jag ska säga
du kan dem alla utantill
hos dig finns ingen oro
åh
oro
fruktan
förtvivlan
jag känner hur de kryper närmare
och inte ger mig andningsrum
snälla
befria mig ifrån scenen
jag måste stå vid sidan och bedöma
JAG KAN INTE BLI BEDÖMD
JAG VILL INTE BLI BEDÖMD
SLUTA KRITISERA SÄGER JAG JU
jag vågar inte längre
jag vågar inte prestera
förlåt
men jag vågar inte längre
om jag ändå bara
bara
bara kunde vara tyst
snälla
jag är rädd för tystnad
men jag önskar att du hade sytt igen min mun
lilla fina vackra tanke
du som gör så ont att tänka
för jag är inte bättre än honom
och inte han som går där
eller han som står där
jag är inte bättre än dem
och jag hatar det
för jag vill vara bra
varför ständigt bli undanträngd
av viktigare personer
av större personligheter
jag kan inte vara så
jag kan inte vara som dem
jag har försökt
men jag gör mig till åtlöje
jag vill inte vara en skådespelare
det har jag sagt till dig
eller så låtsades jag att jag sa det
ibland vet jag inte om du bryr dig
ibland vet jag inte vad du tänker
och det är så svårt
så svårt att kunna replikerna utantill
allt du förväntar dig att jag ska säga
du kan dem alla utantill
hos dig finns ingen oro
åh
oro
fruktan
förtvivlan
jag känner hur de kryper närmare
och inte ger mig andningsrum
snälla
befria mig ifrån scenen
jag måste stå vid sidan och bedöma
JAG KAN INTE BLI BEDÖMD
JAG VILL INTE BLI BEDÖMD
SLUTA KRITISERA SÄGER JAG JU
jag vågar inte längre
jag vågar inte prestera
förlåt
men jag vågar inte längre
om jag ändå bara
bara
bara kunde vara tyst
snälla
jag är rädd för tystnad
men jag önskar att du hade sytt igen min mun
lilla fina vackra tanke
du som gör så ont att tänka
vs
han flydde till konsten
som så många andra
åh den fege stackaren
en förödmjukad konstnär
svarta och vita svanar
jag orkar inte mer
flyfllyflyflyfllfyflyffyl
fly nu skynda
som så många andra
åh den fege stackaren
en förödmjukad konstnär
svarta och vita svanar
jag orkar inte mer
flyfllyflyflyfllfyflyffyl
fly nu skynda
jag kan väl vänta tills imorgon
inlåst i ett fängelse av glas
måste vänta tålmodigt
på ett besked
eller vänta för evigt
på inget besked alls
det ligger en sten i närheten
men jag vill inte förstöra
jag vill inte bryta mig ut
och på andra sidan vandrar du i friheten
och jag önskar
jag önskar att dessa glasväggar inte fanns
som att inga begränsningar någonsin höll oss fast
kan du inte ge mig glasnyckeln
så jag kan ta mig härifrån
snälla någon gång ska det väl gå
måste vänta tålmodigt
på ett besked
eller vänta för evigt
på inget besked alls
det ligger en sten i närheten
men jag vill inte förstöra
jag vill inte bryta mig ut
och på andra sidan vandrar du i friheten
och jag önskar
jag önskar att dessa glasväggar inte fanns
som att inga begränsningar någonsin höll oss fast
kan du inte ge mig glasnyckeln
så jag kan ta mig härifrån
snälla någon gång ska det väl gå
inte igen
är du en illusion som vanligt
jag vill inte vara en man med illusioner
vill inte
jag vill inte vara en man med illusioner
vill inte
nej inte mer
vill inte längre vara skådespelaren
är så trött på den rollen
att aldrig få visa vad jag egentligen känner
och att hela tiden vara någon annan
att hitta på falska reaktioner
att hitta på en massa känslor
det är bara en klåpare
allt jag gör blir plöstligt fel
och jag orkar inte längre låtsas
jag vill vara regissören i mitt liv
inte regissören av livet
jag vill kunna bestämma vad som sker
jag vill kunna visa mina känslor
det enda jag inte begär
är att få vara regissören i ditt liv
den rollen kan du gott spela själv
kan vi inte regissera ett gemensamt liv
du och jag
för jag klarar inte av skådespelaren
jag vill vara regissören för dig
jag har ju kontroll
kom igen nu
nu regisserar vi en film
är så trött på den rollen
att aldrig få visa vad jag egentligen känner
och att hela tiden vara någon annan
att hitta på falska reaktioner
att hitta på en massa känslor
det är bara en klåpare
allt jag gör blir plöstligt fel
och jag orkar inte längre låtsas
jag vill vara regissören i mitt liv
inte regissören av livet
jag vill kunna bestämma vad som sker
jag vill kunna visa mina känslor
det enda jag inte begär
är att få vara regissören i ditt liv
den rollen kan du gott spela själv
kan vi inte regissera ett gemensamt liv
du och jag
för jag klarar inte av skådespelaren
jag vill vara regissören för dig
jag har ju kontroll
kom igen nu
nu regisserar vi en film
du vet inte
ärlighet
jag vet
jag vet
konstnärskapet faller bort
en förödmjukad konstnär
en parasiterande konstnär
och en
en sann konstnär
vill inte bli bedömd
vill inte bli kritiserad
vill inte bli analyserad
vill inte utnyttja de andra
vill inte utnyttja mig själv
vill inte bli utnyttjad
vill inte skapa
vill inte lyssna på kreativiteten
vill inte se verket bli färdigt
jag vill vara med dig
bara med dig
bara
en parasiterande konstnär
och en
en sann konstnär
vill inte bli bedömd
vill inte bli kritiserad
vill inte bli analyserad
vill inte utnyttja de andra
vill inte utnyttja mig själv
vill inte bli utnyttjad
vill inte skapa
vill inte lyssna på kreativiteten
vill inte se verket bli färdigt
jag vill vara med dig
bara med dig
bara
självförbråelse
två tankar en känsla
"vem är det som sitter där?" frågade de.
"åh men det är mannen som inte älskar. ska vi prata med honom?"
"vi gör väl det."
"hej du man som inte älskar. varför kan du inte älska?" frågade tanken.
tankarna stirrade länge på den bortbleknade känslan som satt där i all sin ensamhet och tänkte över de saker som hade inträffat.
"därför jag vågar inte älska mig själv. förstår ni inte? all kärlek som har riktats mot mig har jag slagit bort, för jag förstod inte varför de skulle älska mig. därför har jag nu blivit ensam, för det är inte längre någon som riktar sin uppmärksamhet åt mig. jag önskar att jag kunde återgå till min ungdom och göra allt bra. jag kunde ha levt ett bra liv. det är bara tråkigt att jag inte förstod det tidigare. och fortfarande kan jag inte förmå mig att älska mig själv, för alla de misstag och missbedömningar jag gjort. det är så fruktansvärt jobbigt att blicka tillbaka. ni är unga tankar, förmedla mitt budskap. snart ska jag dö och bada i glömska, och då kommer det inte längre vara någon som minns mina ord. detta vore synd." den gamle känslan tystnade.
.
de unga tankarna stod alldeles tysta och betraktade den gamle känslan. aldrig tidigare hade de skämts så mycket över sig själva, och för att de inte hade älskat sig själva tillräckligt. och istället hade de betraktat den gamle känslan som en gammal dåre. trots all uppståndelse
så kom en annan känsla.
"hej mitt namn är förtvivlan och nu ska jag sätta oro och osäkerhet inom er. passa er, för mina armar sträcker sig långt. hahahahhahaha!"
de unga tankarna flydde
den gamle känslan dog
och förtvivlan regerade
(för ett tag)
(snart skulle han dö)
(precis som alla de andra)
"vem är det som sitter där?" frågade de.
"åh men det är mannen som inte älskar. ska vi prata med honom?"
"vi gör väl det."
"hej du man som inte älskar. varför kan du inte älska?" frågade tanken.
tankarna stirrade länge på den bortbleknade känslan som satt där i all sin ensamhet och tänkte över de saker som hade inträffat.
"därför jag vågar inte älska mig själv. förstår ni inte? all kärlek som har riktats mot mig har jag slagit bort, för jag förstod inte varför de skulle älska mig. därför har jag nu blivit ensam, för det är inte längre någon som riktar sin uppmärksamhet åt mig. jag önskar att jag kunde återgå till min ungdom och göra allt bra. jag kunde ha levt ett bra liv. det är bara tråkigt att jag inte förstod det tidigare. och fortfarande kan jag inte förmå mig att älska mig själv, för alla de misstag och missbedömningar jag gjort. det är så fruktansvärt jobbigt att blicka tillbaka. ni är unga tankar, förmedla mitt budskap. snart ska jag dö och bada i glömska, och då kommer det inte längre vara någon som minns mina ord. detta vore synd." den gamle känslan tystnade.
.
de unga tankarna stod alldeles tysta och betraktade den gamle känslan. aldrig tidigare hade de skämts så mycket över sig själva, och för att de inte hade älskat sig själva tillräckligt. och istället hade de betraktat den gamle känslan som en gammal dåre. trots all uppståndelse
så kom en annan känsla.
"hej mitt namn är förtvivlan och nu ska jag sätta oro och osäkerhet inom er. passa er, för mina armar sträcker sig långt. hahahahhahaha!"
de unga tankarna flydde
den gamle känslan dog
och förtvivlan regerade
(för ett tag)
(snart skulle han dö)
(precis som alla de andra)
ingenting duger
en kvinna som alla andra
en kvinna som sökte självständighet
en kvinna som sökte gemenskap
det fanns visserligen män
men de kom och gick
ingen stannade för att stanna
hon kände sig färglös
hon kände sig vanlig och tråkig
och det var hennes största rädsla
att smälta in i någons vardag
att smälta in i tapeterna i någons rum
att bli en del av benen som håller upp borden
eller att bli ljuset i fönstret som man släcker om kvällen
eller kanske matresterna man slänger i soporna
den lilla flickan var så rädd
vardagsångest kallades det tydligen för
en dag skulle hon dock inse
att frihet ligger i tänkandet
och via tänkandet
via det skulle hon befria sig själv
så hon satt sig ned en dag
skar av alla känslomässiga band
alla slags olika kontakter av något slag
och lät sig själv befrias genom tanken
för tanken om befrielse är stor
självständigheten ropade hennes namn
men en man stod på sidan och iakttog
och han yttrade dessa ord
"se! kvinnan som saknar trygghet
se hur hon låtsas vara lycklig
men hennes falska leenden bekommer inte mig
för jag kan se kvinnan inunder
där gömmer sig en sårbar individ
så rädd för att tycka
så rädd för att
att......"
(?????????????)
(den levande)
(tanken som)
(gör den fri fri fri fri fri fr ifirrfrfv)
en kvinna som sökte självständighet
en kvinna som sökte gemenskap
det fanns visserligen män
men de kom och gick
ingen stannade för att stanna
hon kände sig färglös
hon kände sig vanlig och tråkig
och det var hennes största rädsla
att smälta in i någons vardag
att smälta in i tapeterna i någons rum
att bli en del av benen som håller upp borden
eller att bli ljuset i fönstret som man släcker om kvällen
eller kanske matresterna man slänger i soporna
den lilla flickan var så rädd
vardagsångest kallades det tydligen för
en dag skulle hon dock inse
att frihet ligger i tänkandet
och via tänkandet
via det skulle hon befria sig själv
så hon satt sig ned en dag
skar av alla känslomässiga band
alla slags olika kontakter av något slag
och lät sig själv befrias genom tanken
för tanken om befrielse är stor
självständigheten ropade hennes namn
men en man stod på sidan och iakttog
och han yttrade dessa ord
"se! kvinnan som saknar trygghet
se hur hon låtsas vara lycklig
men hennes falska leenden bekommer inte mig
för jag kan se kvinnan inunder
där gömmer sig en sårbar individ
så rädd för att tycka
så rädd för att
att......"
(?????????????)
(den levande)
(tanken som)
(gör den fri fri fri fri fri fr ifirrfrfv)
förnekelse (eller bara bortträngning)
vänta
ta en paus ifrån konstnärer
känner ett känsla just nu
vi möts igen kära förtvivlan
och jag kan inte annat än berömma dig
för hur du lyckas kasta om min värld
och hur du får mig att må illa
älskade förtvivlan
jag ska aldrig mer underskatta din makt
jag ska aldrig mer försöka förtränga dig
utan nu känner jag dig
vi smälter in i varandra
och du målar upp skräckscenarion på väggarna
och du tvingar mig att se dem
eftersom du har skurit bort mina ögonlock
tråkigt men så sant så sant
så därför tvingas jag se allting
se hur allting faller samman
se mig själv krypa ihop i ett hörn
älskade förtvivlan
jag undrar ibland varför du gör det du gör
är det för att underlätta avviselen
tro mig jag har blivit avvisad förut
varför finns du älskade förtvivlan
och varför förföljer du mig
trots att jag försöker förneka dig
trots den glädje som har bubblat i min kropp
så finns du där för att förgifta mig
berätta för mig istället'
varför ska du förgöra mig
varför älskade förtvivlan
varför ska du bryta ned mig
den ende som kan bekämpa dig
det är hoppet själv
och till honom har jag satt all min tillförlit
i hans trygghet försöker jag vila
vila ifrån din illvilja ifrån din grymhet
kära förtvivlan jag kommer besegra dig
trots att du härjar vilt i mitt sinne
så kommer jag att besegra dig med min vilja
hör du det förtvivlan
JAG KOMMER BESEGRA DIG
SNART FINNS DET INGEN PLATS FÖR DIG I MITT BRÖST
SNART HAR DU INGA MINNEN ELLER ILLUSIONER ATT LEVA PÅ
kära förtvivlan
snart är du borta
ta en paus ifrån konstnärer
känner ett känsla just nu
vi möts igen kära förtvivlan
och jag kan inte annat än berömma dig
för hur du lyckas kasta om min värld
och hur du får mig att må illa
älskade förtvivlan
jag ska aldrig mer underskatta din makt
jag ska aldrig mer försöka förtränga dig
utan nu känner jag dig
vi smälter in i varandra
och du målar upp skräckscenarion på väggarna
och du tvingar mig att se dem
eftersom du har skurit bort mina ögonlock
tråkigt men så sant så sant
så därför tvingas jag se allting
se hur allting faller samman
se mig själv krypa ihop i ett hörn
älskade förtvivlan
jag undrar ibland varför du gör det du gör
är det för att underlätta avviselen
tro mig jag har blivit avvisad förut
varför finns du älskade förtvivlan
och varför förföljer du mig
trots att jag försöker förneka dig
trots den glädje som har bubblat i min kropp
så finns du där för att förgifta mig
berätta för mig istället'
varför ska du förgöra mig
varför älskade förtvivlan
varför ska du bryta ned mig
den ende som kan bekämpa dig
det är hoppet själv
och till honom har jag satt all min tillförlit
i hans trygghet försöker jag vila
vila ifrån din illvilja ifrån din grymhet
kära förtvivlan jag kommer besegra dig
trots att du härjar vilt i mitt sinne
så kommer jag att besegra dig med min vilja
hör du det förtvivlan
JAG KOMMER BESEGRA DIG
SNART FINNS DET INGEN PLATS FÖR DIG I MITT BRÖST
SNART HAR DU INGA MINNEN ELLER ILLUSIONER ATT LEVA PÅ
kära förtvivlan
snart är du borta
2023-10-15
Söndagen den 15 oktober 2023 avled den siste Konstnären, även känd som Parasiten.
Detta var vad han skrev innan han avlossade skottet.
"Jag möter döden till sist. Detta är min sista hälsning.
Till min kvinna: Jag hoppas du förstår att det inte var ditt fel. Saker var bortom kontroll redan när vi träffades och jag var aldrig den mannen som kunde ta hand om dig. Jag skäms över det. Det blev ett ansvar som jag inte hade kraften att ta. Eller rättare sagt, det blev för mycket på samma gång. Det var idiotiskt av mig att försöka kombinera konstnärskapet med vårt förhållande. Jag offrade både dig och mig för Kreativiteten. Vår smärta gav upphov till mina texter. Det var det som drev mig vidare. Jag sökte efter mer smärta i livet, och till slut fanns det bara lidande. Därför förlorade mina texter deras värde, eftersom i det i slutändan aldrig skulle kunna mäta sig med den totala smärtan i livet. Jag ber om ursäkt. Vi hade våra vackra stunder i början, men de var få. Jag skulle ha gjort mer för dig och givit dig mer tid. Det är så mycket jag borde ha gjort. Jag tror dock att jag alltid älskade Kreativiteten mer än dig. Jag hatar mig själv för det. Och jag hatar Kreativiteten, men jag tror det är så. Förlåt, jag hoppas att du finner någon ny som kan ge dig en bättre relation, en relation du förtjänar.
Till min äldsta vän: Jag minns när vi sågs första gången. Det var i ett klassrum. Vi började diskutera litteratur och jag kunde inte låta bli att anmärka till din fantastiska smak. Saker och ting har dock förändrats nu. Vi har växt åt två helt olika håll, du lärde ut istället för att skapa. En lärare kommer aldrig att kunna mäta sig med en konstnär, och det tror jag du visste hela tiden. Var det avundsjuka? Ibland kunde jag se dina blickar, hur de avundades min smärta. Trots mitt tal om smärta och dess essentiella betydelse så försökte du hela tiden efterlikna min. Som om min smärta var den idealsmärtan du strävade efter. Om du ändå inte varit så trångsynt. Trots att du försökte efterlikna smärtan så såg du aldrig dess skönhet. För dig var smärta bara ett sätt att försöka attrahera kvinnor och skapa ett slags ideal. Trots dina höga krav på dig själv så blev du bara en lärare. Till skillnad från mitt konstnärskap så är ditt lärande inte något som kommer ha en avgörande betydelse. Du må kanske utbilda unga kreativa människor, men du hade aldrig någon kreativ förmåga själv. Så hur ska en okreativ man utbilda unga kreativa män till konstnärer? Detta är ytterst löjligt. Jag misstänker även nu efter min död att du försöker göra dig stor i media, som mannen som kände den avlidne bäst. Jag hoppas du misslyckas grovt i ditt försök att slå igenom. Därmed har jag inget mer att säga dig.
Till min närmaste vän: Som närmaste vän är du med största säkerhet, men knappast den mest pålitlige av vänner. Som alla andra människor i min omgivning så har du på något sätt försökt att utnyttja mig eller vinna något av mig. Visst har vi haft våra trevliga stunder och djupa samtal, men det som redan från början strävade emot vår vänskap var din kärlek för min kvinna. O ja, låtsas inte vara förvånad. Tror du inte att jag har sett dina blickar? Dina ögon, hur de dröjer kring henne och hur ditt tal förändras i hennes närvaro. Jag vet ännu inte ifall ni någonsin hade samlag, men det bekommer mig inte längre. Ifall min kvinna nu var så deprimerad att hon lät dig utnyttja henne så antar jag att det är bra för er båda. Ett gemensamt utbyte kanske. Nu på senare tid så undrar jag vad du någonsin såg hos henne. Hon var visserligen vacker, men ni hade ytterst lite gemensamt, och hela tiden så grät hon för mig. Varför sökte du någon annans gemenskap? Varför sökte du inte din egen? Nu när jag är död så vet jag vad som kommer hända. Du kommer ta henne i din famn och trösta henne och allt du någonsin önskat blir sant. Efter det kommer du gå till sängs med henne, men efter det kommer du upptäcka, att när du har nått allt du någonsin strävat efter, så blir livet meningslöst. Jag hoppas att du inser det stora misstaget i det.
Till er andra: Eftersom jag inte litar på människor så utgår jag ifrån att ni läst samtliga meddelanden. Därför vill jag bara upplysa er om att ni bara är en minimal del i ett stort konstverk. Självaste anledningen till att jag begick självmord var för att ta mig ut ifrån tankeprocessen. Ifall ni bara väntar på döden och låter den ta er, så kommer ni fortfaranded att finnas kvar i tankeprocessen och återfödas miljontals gånger om. Men att istället ta livet av sig, innebär att man kommer till Essensen, den eviga Evigheten.
Det var detta som min kvinna och mina vänner inte förstod. De var trångsynta och dåraktiga. Därför riktar jag mig till er andra som har läst mina tidigare verk. Valet är ert. Att leva i tankeprocessen, att existera och icke-existera, eller att leva i Evigheten, i Essensen.
Timmen börjar bli sen och jag är ivrig. Med min bläckpenna har jag nu skrivit en text som ska sammanfatta mitt liv på 30 år. Det är inte meningen att någon ska finna mening i detta, utan det är bara en förklaring till min död. Därför bjuder jag nu er farväl. Därför lämnar den sista Konstnären världen."
2023-10-15
Kommentar efter hans död:
"Ja, han var alltid väldigt självupptagen. Han trodde att hans idéer var gudomliga och att han själv var Jesus eller någon liknande."
- Annika Stenström, 42 år, regissör
"Jag hatade honom. Över allt annat. Han var en fruktansvärt påfrestande människa och otroligt självupptagen. Allt som betydde någonting för honom var hans texter och dessa värderade han mer än sitt eget liv. Det visade sig senare också eftersom han tog livet av sig, den fege jäveln."
- Olof Wiik, 50 år, författare
"Jag ville nästan tycka synd om honom, men han var bara för mycket. Just för att han ville ha allas medlidande, han ville ju att alla skulle tycka synd om honom. Han spikade sig själv på korset. Utsåg sig själv till martyr. Det fungerar inte riktigt. Inte inom vårt område."
- Liam Strandberg, 35 år, musiker
"Det är tråkigt att se hur en människa kan falla för sin egen självgodhet. Dessutom så utnyttjade han andras smärta i sina verk. Det är tråkigt att se hur en kreativ människa utnyttjar andra för sin egen vinnings skull."
- Cecilia Lilja, 29 år, konstnär
..............
(vad vill du berätta)
(var är budskapet)
(att smärta är dåligt)
(???????????????)
(konstnärer behöver smärta)
(fast de behöver knappast vara så arroganta)
(hihihihihihihihih)
Detta var vad han skrev innan han avlossade skottet.
"Jag möter döden till sist. Detta är min sista hälsning.
Till min kvinna: Jag hoppas du förstår att det inte var ditt fel. Saker var bortom kontroll redan när vi träffades och jag var aldrig den mannen som kunde ta hand om dig. Jag skäms över det. Det blev ett ansvar som jag inte hade kraften att ta. Eller rättare sagt, det blev för mycket på samma gång. Det var idiotiskt av mig att försöka kombinera konstnärskapet med vårt förhållande. Jag offrade både dig och mig för Kreativiteten. Vår smärta gav upphov till mina texter. Det var det som drev mig vidare. Jag sökte efter mer smärta i livet, och till slut fanns det bara lidande. Därför förlorade mina texter deras värde, eftersom i det i slutändan aldrig skulle kunna mäta sig med den totala smärtan i livet. Jag ber om ursäkt. Vi hade våra vackra stunder i början, men de var få. Jag skulle ha gjort mer för dig och givit dig mer tid. Det är så mycket jag borde ha gjort. Jag tror dock att jag alltid älskade Kreativiteten mer än dig. Jag hatar mig själv för det. Och jag hatar Kreativiteten, men jag tror det är så. Förlåt, jag hoppas att du finner någon ny som kan ge dig en bättre relation, en relation du förtjänar.
Till min äldsta vän: Jag minns när vi sågs första gången. Det var i ett klassrum. Vi började diskutera litteratur och jag kunde inte låta bli att anmärka till din fantastiska smak. Saker och ting har dock förändrats nu. Vi har växt åt två helt olika håll, du lärde ut istället för att skapa. En lärare kommer aldrig att kunna mäta sig med en konstnär, och det tror jag du visste hela tiden. Var det avundsjuka? Ibland kunde jag se dina blickar, hur de avundades min smärta. Trots mitt tal om smärta och dess essentiella betydelse så försökte du hela tiden efterlikna min. Som om min smärta var den idealsmärtan du strävade efter. Om du ändå inte varit så trångsynt. Trots att du försökte efterlikna smärtan så såg du aldrig dess skönhet. För dig var smärta bara ett sätt att försöka attrahera kvinnor och skapa ett slags ideal. Trots dina höga krav på dig själv så blev du bara en lärare. Till skillnad från mitt konstnärskap så är ditt lärande inte något som kommer ha en avgörande betydelse. Du må kanske utbilda unga kreativa människor, men du hade aldrig någon kreativ förmåga själv. Så hur ska en okreativ man utbilda unga kreativa män till konstnärer? Detta är ytterst löjligt. Jag misstänker även nu efter min död att du försöker göra dig stor i media, som mannen som kände den avlidne bäst. Jag hoppas du misslyckas grovt i ditt försök att slå igenom. Därmed har jag inget mer att säga dig.
Till min närmaste vän: Som närmaste vän är du med största säkerhet, men knappast den mest pålitlige av vänner. Som alla andra människor i min omgivning så har du på något sätt försökt att utnyttja mig eller vinna något av mig. Visst har vi haft våra trevliga stunder och djupa samtal, men det som redan från början strävade emot vår vänskap var din kärlek för min kvinna. O ja, låtsas inte vara förvånad. Tror du inte att jag har sett dina blickar? Dina ögon, hur de dröjer kring henne och hur ditt tal förändras i hennes närvaro. Jag vet ännu inte ifall ni någonsin hade samlag, men det bekommer mig inte längre. Ifall min kvinna nu var så deprimerad att hon lät dig utnyttja henne så antar jag att det är bra för er båda. Ett gemensamt utbyte kanske. Nu på senare tid så undrar jag vad du någonsin såg hos henne. Hon var visserligen vacker, men ni hade ytterst lite gemensamt, och hela tiden så grät hon för mig. Varför sökte du någon annans gemenskap? Varför sökte du inte din egen? Nu när jag är död så vet jag vad som kommer hända. Du kommer ta henne i din famn och trösta henne och allt du någonsin önskat blir sant. Efter det kommer du gå till sängs med henne, men efter det kommer du upptäcka, att när du har nått allt du någonsin strävat efter, så blir livet meningslöst. Jag hoppas att du inser det stora misstaget i det.
Till er andra: Eftersom jag inte litar på människor så utgår jag ifrån att ni läst samtliga meddelanden. Därför vill jag bara upplysa er om att ni bara är en minimal del i ett stort konstverk. Självaste anledningen till att jag begick självmord var för att ta mig ut ifrån tankeprocessen. Ifall ni bara väntar på döden och låter den ta er, så kommer ni fortfaranded att finnas kvar i tankeprocessen och återfödas miljontals gånger om. Men att istället ta livet av sig, innebär att man kommer till Essensen, den eviga Evigheten.
Det var detta som min kvinna och mina vänner inte förstod. De var trångsynta och dåraktiga. Därför riktar jag mig till er andra som har läst mina tidigare verk. Valet är ert. Att leva i tankeprocessen, att existera och icke-existera, eller att leva i Evigheten, i Essensen.
Timmen börjar bli sen och jag är ivrig. Med min bläckpenna har jag nu skrivit en text som ska sammanfatta mitt liv på 30 år. Det är inte meningen att någon ska finna mening i detta, utan det är bara en förklaring till min död. Därför bjuder jag nu er farväl. Därför lämnar den sista Konstnären världen."
2023-10-15
Kommentar efter hans död:
"Ja, han var alltid väldigt självupptagen. Han trodde att hans idéer var gudomliga och att han själv var Jesus eller någon liknande."
- Annika Stenström, 42 år, regissör
"Jag hatade honom. Över allt annat. Han var en fruktansvärt påfrestande människa och otroligt självupptagen. Allt som betydde någonting för honom var hans texter och dessa värderade han mer än sitt eget liv. Det visade sig senare också eftersom han tog livet av sig, den fege jäveln."
- Olof Wiik, 50 år, författare
"Jag ville nästan tycka synd om honom, men han var bara för mycket. Just för att han ville ha allas medlidande, han ville ju att alla skulle tycka synd om honom. Han spikade sig själv på korset. Utsåg sig själv till martyr. Det fungerar inte riktigt. Inte inom vårt område."
- Liam Strandberg, 35 år, musiker
"Det är tråkigt att se hur en människa kan falla för sin egen självgodhet. Dessutom så utnyttjade han andras smärta i sina verk. Det är tråkigt att se hur en kreativ människa utnyttjar andra för sin egen vinnings skull."
- Cecilia Lilja, 29 år, konstnär
..............
(vad vill du berätta)
(var är budskapet)
(att smärta är dåligt)
(???????????????)
(konstnärer behöver smärta)
(fast de behöver knappast vara så arroganta)
(hihihihihihihihih)
beskydda dig själv
jag är så rädd
så rädd för isoleringen
på en djup gömd plats finns den
med sina stängda dörrar och nakna väggar
förutom på en klocka vars visare står stilla
på väggarna finns rivmärken
och texter skrivna med en penna
är det här jag ska tvingas vänta
tvingas vänta på en förändring
herregud vart tog världen vägen
vill inte vara isolerad
vill vara ute och vara glad
bada i gemenskap och hålla händer
nu kanske det inte går
men jo jag vill
jag vill
jag vill förändra
hör ni det destruktiva tankar
jag vill förändra
(viljan kan vara stark)
jag vill vara med henne
(henne henne henne henne henne henne)
(?????????????????????)
den där människan som jag träffade
hon som dröjde kvar
(hon som du aldrig slutade se)
vart är hon
jo jag tror jag vet
men tanken av henne börjar förlora sin färg och form
måste förnya den
skapa mer
mer färger
mer utrymme för kreativitet
som om
som att
som om att
som att måla en tavla
som om jag kunde göra det
haha
kreativitet, jag vet
och världen
andas
ta mig
använd mig
använd mig till helheten
så rädd för isoleringen
på en djup gömd plats finns den
med sina stängda dörrar och nakna väggar
förutom på en klocka vars visare står stilla
på väggarna finns rivmärken
och texter skrivna med en penna
är det här jag ska tvingas vänta
tvingas vänta på en förändring
herregud vart tog världen vägen
vill inte vara isolerad
vill vara ute och vara glad
bada i gemenskap och hålla händer
nu kanske det inte går
men jo jag vill
jag vill
jag vill förändra
hör ni det destruktiva tankar
jag vill förändra
(viljan kan vara stark)
jag vill vara med henne
(henne henne henne henne henne henne)
(?????????????????????)
den där människan som jag träffade
hon som dröjde kvar
(hon som du aldrig slutade se)
vart är hon
jo jag tror jag vet
men tanken av henne börjar förlora sin färg och form
måste förnya den
skapa mer
mer färger
mer utrymme för kreativitet
som om
som att
som om att
som att måla en tavla
som om jag kunde göra det
haha
kreativitet, jag vet
och världen
andas
ta mig
använd mig
använd mig till helheten
den lilla tanken (en utav många) (???)
en kör som sjunger
lyssna på deras dystra melodier
det är till det här världen faller samman
stackars stackars stackars lilla tanke
en sådan liten tanke måste också dö
nu när allt försvinner in i tomrummet
då måste den lilla tanken följa med
och trots att den lilla tanken
den hjälper till att hålla världen samman
för den kallas hoppet
den är så liten liten liten
men så betydelsefull för oss
ibland överger vi den
och ibland överger den oss
en sådan liten tanke
som få vågar tänka
en tanke som många döljer
för de är rädda för dess makt
fast allt jag hör just nu
är den dystra körens stämma
den lilla tanken har gömt sig
så rädd för att upphöra
så rädd för att förstöra existensen
lilla lilla tanke
du håller ihop världen
och just nu i detta ögonblick
så hoppas jag att du håller ihop mig
annars får jag sjunga med i kören
och se hur världen förfaller
så
så ska det vara
så det blivit sagt
(nej nej nej)
(den tanken är för liten den går inte den fungerar inte den kan inte existera den går inte går inte går inte går inte)
(du har övergivit den för länge sedan)
lyssna på deras dystra melodier
det är till det här världen faller samman
stackars stackars stackars lilla tanke
en sådan liten tanke måste också dö
nu när allt försvinner in i tomrummet
då måste den lilla tanken följa med
och trots att den lilla tanken
den hjälper till att hålla världen samman
för den kallas hoppet
den är så liten liten liten
men så betydelsefull för oss
ibland överger vi den
och ibland överger den oss
en sådan liten tanke
som få vågar tänka
en tanke som många döljer
för de är rädda för dess makt
fast allt jag hör just nu
är den dystra körens stämma
den lilla tanken har gömt sig
så rädd för att upphöra
så rädd för att förstöra existensen
lilla lilla tanke
du håller ihop världen
och just nu i detta ögonblick
så hoppas jag att du håller ihop mig
annars får jag sjunga med i kören
och se hur världen förfaller
så
så ska det vara
så det blivit sagt
(nej nej nej)
(den tanken är för liten den går inte den fungerar inte den kan inte existera den går inte går inte går inte går inte)
(du har övergivit den för länge sedan)
ah
men om
om det nu är dags för glädje
och en massa skratt
varför är jag då inte glad
varför väljer jag att gå iväg
när alla de andra trivs
vad är det som är fel
jag kan inte se problemet själv
men ändå så känner jag skammen
vad är det som är så jobbigt
från vad är det jag flyr
förstår inte riktigt
något
något är ju bara fel
hallå
hör du det
någon sitter i skuggorna
något är fel
eller hur
(????????????????????)
---flelr
flerktla som nmöstan nte förästår vzad somi faktisjkt skerrr
aaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaaaah aaaaahaaaaahaaaa
(Och där stod han så ståtlig, så odödlig, men snart skulle han falla)
om det nu är dags för glädje
och en massa skratt
varför är jag då inte glad
varför väljer jag att gå iväg
när alla de andra trivs
vad är det som är fel
jag kan inte se problemet själv
men ändå så känner jag skammen
vad är det som är så jobbigt
från vad är det jag flyr
förstår inte riktigt
något
något är ju bara fel
hallå
hör du det
någon sitter i skuggorna
något är fel
eller hur
(????????????????????)
---flelr
flerktla som nmöstan nte förästår vzad somi faktisjkt skerrr
aaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaah aaaaaaaah aaaaahaaaaahaaaa
(Och där stod han så ståtlig, så odödlig, men snart skulle han falla)
qerwtyjkiuytre
"här ta min smärta" sa kvinnan och lade försiktigt ned den i hans händer. mannen som mottog smärtan stirrade likgiltigt på den och hoppades på att den skulle rinna ur hans händer som sand, men den låg kvar. därefter slöt han ögonen och förde kvinnans smärta emot sitt bröst och när den smälte samman med honom så började han skrika allt han kunde. han slängde sig ned på marken i fosterställning och där låg han och snyftade hejdlöst.
"hur kan människan leva med sån här smärta?" klämde han fram mellan snyftningarna. "hur kan människan tvingas leva?"
kvinnan som nu hade blivit av med sin smärta tittade ned på mannen och log. i all den smärta hon hade givit till mannen hade hon även givit sitt medlidande, så det fanns ingen empati kvar inom henne. nu var hon bara glad. inga fler ångesttankar, inga fler sömnlösa nätter och längtande efter någon att dela livets smärta med. hon hade gjort det ultimata. hon hade gjort sig av med sin smärta. nu var hon fri. hon dansade iväg i natten och såg aldrig mannen något mer.
mannen hade nu börjat resa sig långsamt och till slut så stod han upp. han höll båda händerna om sig själv, som om han fryste, som om all kyla i världen hade kommit till honom. och plötsligt så såg han all smärta i världen, han såg allt lidande och alla människor som knappt klarade av tillvaron. det var lidande och det fanns inget annat än lidande. ingen människa klarar av att se allt lidande och fortfarande fungera som människa. och allt
allt
allt försvann
och allt
allt var så
(inte)
(det finns ingen man med lidande)
(han är död)
"hur kan människan leva med sån här smärta?" klämde han fram mellan snyftningarna. "hur kan människan tvingas leva?"
kvinnan som nu hade blivit av med sin smärta tittade ned på mannen och log. i all den smärta hon hade givit till mannen hade hon även givit sitt medlidande, så det fanns ingen empati kvar inom henne. nu var hon bara glad. inga fler ångesttankar, inga fler sömnlösa nätter och längtande efter någon att dela livets smärta med. hon hade gjort det ultimata. hon hade gjort sig av med sin smärta. nu var hon fri. hon dansade iväg i natten och såg aldrig mannen något mer.
mannen hade nu börjat resa sig långsamt och till slut så stod han upp. han höll båda händerna om sig själv, som om han fryste, som om all kyla i världen hade kommit till honom. och plötsligt så såg han all smärta i världen, han såg allt lidande och alla människor som knappt klarade av tillvaron. det var lidande och det fanns inget annat än lidande. ingen människa klarar av att se allt lidande och fortfarande fungera som människa. och allt
allt
allt försvann
och allt
allt var så
(inte)
(det finns ingen man med lidande)
(han är död)
vänta jag tror du glömde något hemma hos mig (fast nä)
det finns en balans
och nu blir den tydligare
istället för glädje kommer fruktan
allt för att det ska väga upp
och jag hoppas
hoppas så innerligt
vill inget mer
och om det nu faller samman
så ska jag bära det med stolthet
om allting faller samman
då ska smärtan få lida själv
jag ska uppmuntra smärtan och låta den växa
till slut så självdör den
för hur kan en människa rymma så mycket smärta
men samtidigt
så finns det en liten röst
en liten röst ifrån en liten tanke
och denna tanke är så fruktansvärt liten
så liten och obetydlig
men jag hör den likväl
och den säger åt mig att vänta
och att allt kommer bli vackert
och jag vill tro på den tanken
jag vill älska den tanken
men den blir överröstad
överröstad av alla de dåliga rösterna
de elaka rösterna
de destruktiva tankarna
fast den lilla tanken
den lilla vackra tanken
den växer sig allt större
trots de andra tankarna
den växer i mitt bröst
och tränger ut all förtvivlan och fruktan
där dväljer den
där trivs den
där kommer den finnas tills världen faller samman
eller tills tankeprocessen börjar om
varför känner jag såhär
vad är det för liten tanke
som kan stänga ut självaste förtvivlan
eller den stora fruktan
jo
den är en gammal tanke
en tanke som håller många vid liv
så konstig
jag trodde den hade övergivit mig
eller så var det jag
som hade övergivit den
herregud
det var så längesen nu
hoppas det går bra
(hahahahhahahahahahha)
(hahahahahahhahahaha)
(åh vad löjligt)
(en man som håller fast vid hoppet)
(en man som kommer falla)
(en man som kommer använda sin egen och andras smärta till sina konstverk)
(en parasit)
(en parasiterande konstnär)
och nu blir den tydligare
istället för glädje kommer fruktan
allt för att det ska väga upp
och jag hoppas
hoppas så innerligt
vill inget mer
och om det nu faller samman
så ska jag bära det med stolthet
om allting faller samman
då ska smärtan få lida själv
jag ska uppmuntra smärtan och låta den växa
till slut så självdör den
för hur kan en människa rymma så mycket smärta
men samtidigt
så finns det en liten röst
en liten röst ifrån en liten tanke
och denna tanke är så fruktansvärt liten
så liten och obetydlig
men jag hör den likväl
och den säger åt mig att vänta
och att allt kommer bli vackert
och jag vill tro på den tanken
jag vill älska den tanken
men den blir överröstad
överröstad av alla de dåliga rösterna
de elaka rösterna
de destruktiva tankarna
fast den lilla tanken
den lilla vackra tanken
den växer sig allt större
trots de andra tankarna
den växer i mitt bröst
och tränger ut all förtvivlan och fruktan
där dväljer den
där trivs den
där kommer den finnas tills världen faller samman
eller tills tankeprocessen börjar om
varför känner jag såhär
vad är det för liten tanke
som kan stänga ut självaste förtvivlan
eller den stora fruktan
jo
den är en gammal tanke
en tanke som håller många vid liv
så konstig
jag trodde den hade övergivit mig
eller så var det jag
som hade övergivit den
herregud
det var så längesen nu
hoppas det går bra
(hahahahhahahahahahha)
(hahahahahahhahahaha)
(åh vad löjligt)
(en man som håller fast vid hoppet)
(en man som kommer falla)
(en man som kommer använda sin egen och andras smärta till sina konstverk)
(en parasit)
(en parasiterande konstnär)
jag ser dig
fjärilar i magen
minns inte förra gången
jag vill se det lite som ett utbyte
det finns redan fina saker att minnas
saker som jag inte brukar göra
och när jag läste den där texten
så fick min röst en speciell ton
och för en gångs skull
så var det skönt att höra brummandet
brummandet av min egen röst
och alla dessa vackra ord
dessa fantastiska formuleringar
och att se dig sitta där som ett ljus
nästan som om mina ord var ditt syre
och på något sätt var det så gemensamt
jag hoppas vi träffas något mer
det finns så många tankar att dela
för jag tror det är väldigt viktigt
ibland ser jag ditt sken
det dröjer kring dig likt en dimma
och jag undrar vad du tycker
jag undrar vad du tänker
och jag är så glad
så
glad
det var
så längesen
lilla
fina
tanke
fast du är mer än en tanke
därför är jag glad
glad
minns inte förra gången
jag vill se det lite som ett utbyte
det finns redan fina saker att minnas
saker som jag inte brukar göra
och när jag läste den där texten
så fick min röst en speciell ton
och för en gångs skull
så var det skönt att höra brummandet
brummandet av min egen röst
och alla dessa vackra ord
dessa fantastiska formuleringar
och att se dig sitta där som ett ljus
nästan som om mina ord var ditt syre
och på något sätt var det så gemensamt
jag hoppas vi träffas något mer
det finns så många tankar att dela
för jag tror det är väldigt viktigt
ibland ser jag ditt sken
det dröjer kring dig likt en dimma
och jag undrar vad du tycker
jag undrar vad du tänker
och jag är så glad
så
glad
det var
så längesen
lilla
fina
tanke
fast du är mer än en tanke
därför är jag glad
glad
man måste ge någon
känner
jag känner
jag lever
herregud jag lever ju
vad är det som händer inom mig
massa vackra melodier
snälla berätta vad som händer
det är som en beröring av det vackra
och jag känner mig förväntansfull
jag saknar inte längre
jag längtar
jag ser inte bakåt längre
jag ser framåt
nu är det som om
som om
jag vet inte
men jag känner
herregud
jag känner ju
som om
som som om som som om om
som om jag förut blundade
som att vakna
som att le
som att dansa
som att
som om
ja
så fint
väldigt fint
jag känner
jag lever
herregud jag lever ju
vad är det som händer inom mig
massa vackra melodier
snälla berätta vad som händer
det är som en beröring av det vackra
och jag känner mig förväntansfull
jag saknar inte längre
jag längtar
jag ser inte bakåt längre
jag ser framåt
nu är det som om
som om
jag vet inte
men jag känner
herregud
jag känner ju
som om
som som om som som om om
som om jag förut blundade
som att vakna
som att le
som att dansa
som att
som om
ja
så fint
väldigt fint
(det finns så mycket mer av dig)
- här. ta de här pillren. det är anti-depressiva.
- varför då?
- för jag har sett under en längre tid hur dåligt du har mått. kom igen nu. det blir bättre av piller.
- jag vet inte om jag vill.
- men varför?! allting kommer bli bättre. du kommer slippa må dåligt hela tiden.
- varför ska jag behöva fly ifrån mina känslor? varför ska jag istället för smärta välja tomhet? kan du svara på det?
jag är inte rädd för vad jag känner, utan jag har lärt mig acceptera det. anti-depressiva är som att fuska. istället för att vara en levande människa som känner saker så skulle jag istället bli någon som flyr från verkligheten. känslor är reaktioner på verkligheten. varför ska jag inte kunna bemöta dessa reaktioner som en vanlig människa? varför måste jag fly ifrån vad jag känner? jag känner inte att jag har den rätten. jag mår hellre dåligt än att inte känna någonting alls. jag vill känna mig som en människa.
- ...
(??????????????????????)
som
se
ja
från en film
minns du vilken
sådan beundransvärd karaktärsutveckling
och i slutet förstår han
vill du vara den som säger om 40 år
att du inte har gråtit sen du var liten
eller vill du vara den i bakgrunden
som aldrig säger någonting
som aldrig blir arg
aldrig skrattar
är det verkligen så mycket bättre att känna ingenting
än att det gör ont
vill du vara den som inte utvecklas
den som isolerar sig
åh jag är så rädd för den delen
isoleringen
snälla snälla snälla
vi måste leva några gånger innan vi dör
lova mig det
var inte det ensamma ordet på det vita pappret
jag vet att det finns mer
mer
mer
mer
mer
mer
- varför då?
- för jag har sett under en längre tid hur dåligt du har mått. kom igen nu. det blir bättre av piller.
- jag vet inte om jag vill.
- men varför?! allting kommer bli bättre. du kommer slippa må dåligt hela tiden.
- varför ska jag behöva fly ifrån mina känslor? varför ska jag istället för smärta välja tomhet? kan du svara på det?
jag är inte rädd för vad jag känner, utan jag har lärt mig acceptera det. anti-depressiva är som att fuska. istället för att vara en levande människa som känner saker så skulle jag istället bli någon som flyr från verkligheten. känslor är reaktioner på verkligheten. varför ska jag inte kunna bemöta dessa reaktioner som en vanlig människa? varför måste jag fly ifrån vad jag känner? jag känner inte att jag har den rätten. jag mår hellre dåligt än att inte känna någonting alls. jag vill känna mig som en människa.
- ...
(??????????????????????)
som
se
ja
från en film
minns du vilken
sådan beundransvärd karaktärsutveckling
och i slutet förstår han
vill du vara den som säger om 40 år
att du inte har gråtit sen du var liten
eller vill du vara den i bakgrunden
som aldrig säger någonting
som aldrig blir arg
aldrig skrattar
är det verkligen så mycket bättre att känna ingenting
än att det gör ont
vill du vara den som inte utvecklas
den som isolerar sig
åh jag är så rädd för den delen
isoleringen
snälla snälla snälla
vi måste leva några gånger innan vi dör
lova mig det
var inte det ensamma ordet på det vita pappret
jag vet att det finns mer
mer
mer
mer
mer
mer
kvart över
känner hur någonting vill explodera inom mig
men inte på ett dåligt sätt
som en slags längtan efter något
eller någon
en melodi spelas om och om igen
och trots att jag aldrig hört den förut
så är det som om jag känner igen den
det känns som jag vaknat efter en dvala
frisk luft kryper ned i lungorna
och för första gången på länge
så kan jag andas fritt
för första gången på länge
så känner jag mig levande
du väckte mig ur dvalan
och för det så beundrar jag dig
en slags vördnad har skapats för dig
det är du som gör att jag känner mig levande
jag blir så glad
glad
men inte på ett dåligt sätt
som en slags längtan efter något
eller någon
en melodi spelas om och om igen
och trots att jag aldrig hört den förut
så är det som om jag känner igen den
det känns som jag vaknat efter en dvala
frisk luft kryper ned i lungorna
och för första gången på länge
så kan jag andas fritt
för första gången på länge
så känner jag mig levande
du väckte mig ur dvalan
och för det så beundrar jag dig
en slags vördnad har skapats för dig
det är du som gör att jag känner mig levande
jag blir så glad
glad
"kommer sen"
är jag plötsligt begränsad?
älskling lilla
älskling lilla
svart
har fel igen
igen igen igen
igen igen igen
elva
tvivlet
det dödar mig
hur ska jag kunna veta vad du tänker
jag vet inte hur vi ska göra
jag vet inte vad jag ska göra
kan du inte berätta för mig
duvet de där tankarna
de som vi så sällan vågar visa
vad handlar de om egentligen
varför kan vi inte visa varandra
snälla jag vill att du kommer hit
stanna här
vi kan isolera oss från omvärlden
de andra som inte förstår oss
vi gömmer oss för dem
här kan vi vila i trygghet
tills verkligen knackar på dörren
och då ignorerar vi honom
vi behöver honom inte
vi är bortom honom
vi är bortom alla som vill förstöra
människor med deras dumma mål
de kan inte acceptera oss
nu
nu är vi bortom dem
vi seglar på ett hav
ett hav utan vind
vi ror på ett hav
i en båt utan åror
och allt är som jag tänkt mig
allldeles precis som jag föreställde mig Essensen
ja Essensen
bortom livet
bortom döden
bortom tankeprocessen
kära Evighet jag har längtat efter dig
du är precis
så fulländad
så fulländad
precis som jag trodde
nu är vi helheten
tomheten finns inte
nu är vi
allt
det dödar mig
hur ska jag kunna veta vad du tänker
jag vet inte hur vi ska göra
jag vet inte vad jag ska göra
kan du inte berätta för mig
duvet de där tankarna
de som vi så sällan vågar visa
vad handlar de om egentligen
varför kan vi inte visa varandra
snälla jag vill att du kommer hit
stanna här
vi kan isolera oss från omvärlden
de andra som inte förstår oss
vi gömmer oss för dem
här kan vi vila i trygghet
tills verkligen knackar på dörren
och då ignorerar vi honom
vi behöver honom inte
vi är bortom honom
vi är bortom alla som vill förstöra
människor med deras dumma mål
de kan inte acceptera oss
nu
nu är vi bortom dem
vi seglar på ett hav
ett hav utan vind
vi ror på ett hav
i en båt utan åror
och allt är som jag tänkt mig
allldeles precis som jag föreställde mig Essensen
ja Essensen
bortom livet
bortom döden
bortom tankeprocessen
kära Evighet jag har längtat efter dig
du är precis
så fulländad
så fulländad
precis som jag trodde
nu är vi helheten
tomheten finns inte
nu är vi
allt
emotionella gränser
om jag byter färg på min själ
kommer du älska mig då
just nu är den röd
av många anledningar
och den formar mig
vilken färg tycker du jag ska ha
jag vill ju att du älskar mig
kom igen snälla säg
vilken av alla färger
jag kan vara vilken du vill
jag kan göra den uppoffringen
forma mig
förändra mig
förvrid mig
förinta mig
förstå mig'
förstå min tillgivenhet
och min vördnad
för det som är vackert
förstå det
kommer du älska mig då
just nu är den röd
av många anledningar
och den formar mig
vilken färg tycker du jag ska ha
jag vill ju att du älskar mig
kom igen snälla säg
vilken av alla färger
jag kan vara vilken du vill
jag kan göra den uppoffringen
forma mig
förändra mig
förvrid mig
förinta mig
förstå mig'
förstå min tillgivenhet
och min vördnad
för det som är vackert
förstå det
lilla fina
behöver din trygghet
din röst
dina ögon
ditt nyfikna ansiktsuttryck
jag älskar nyfikenhet
för det kan leda till en upptäckt av någonting
snälla prata med mig
jag vill prata med dig igen
jag är så fascinerad
så hänförd
fina du
fina fina du
din röst
dina ögon
ditt nyfikna ansiktsuttryck
jag älskar nyfikenhet
för det kan leda till en upptäckt av någonting
snälla prata med mig
jag vill prata med dig igen
jag är så fascinerad
så hänförd
fina du
fina fina du
TRE TRE TRE TRE TRE TER TRE
tänkte skriva något
om Konstnären och Kreativiteten
men sedan insåg jag
att allt bara blir sämre
tänker på dig istället
vill inte
kan inte
förstår inte
tror inte
JAG VILL TRO SÅ MYCKET
JAG VILL VERKLIGEN DET
JAG VILL ATT DU GÖR MIG LYCKLIG
(mannen som ropade tills väggen ropade tillbaka)
om Konstnären och Kreativiteten
men sedan insåg jag
att allt bara blir sämre
tänker på dig istället
vill inte
kan inte
förstår inte
tror inte
JAG VILL TRO SÅ MYCKET
JAG VILL VERKLIGEN DET
JAG VILL ATT DU GÖR MIG LYCKLIG
(mannen som ropade tills väggen ropade tillbaka)
bort
jag har ett monster som gömmer sig i mitt bröst
hjälpp
hjälp mig fdå
cxlkmjnn'
sbaäakla
snöäla¨lla'
vill inyte
vil kntir
snöälka jhälp mig '
fina liklal fina snällllllllla gvarelsel
klare nite af
hjälpp
hjälp mig fdå
cxlkmjnn'
sbaäakla
snöäla¨lla'
vill inyte
vil kntir
snöälka jhälp mig '
fina liklal fina snällllllllla gvarelsel
klare nite af
mer av dig, men inte tillräckligt
det är de små sakerna som betyder någonting
jag är inte lycklig
men lite gladare
tack
(nu ler jag åt dig)
(men jag vågar inte säga något)
(kanske kan jag viska det i ett mörkt rum)
jag är inte lycklig
men lite gladare
tack
(nu ler jag åt dig)
(men jag vågar inte säga något)
(kanske kan jag viska det i ett mörkt rum)
Bä
i din närvaro så vågar jag inte
förlåt mig
jag är feg
men jag vågar inte
tänk om jag blir förödmjukad
en förödmjukad konstnär
jag vill inte att du ska se ned på mig
jag vill att du beundrar mig
på samma sätt som jag beundrar dig
jag håller i den igen nu
det du gav
sedan kom en vacker illusion
om hur vi satt där och skrattade
skrattade åt gamla minnen
och då var vi mycket äldre än nu
mycket klokare
mycket vackrare tillsammans
och vi såg tillbaka på när vi träffades för första gången
när jag satt ensam på en altan i regnet
jag minns inte längre vad vi sa till varandra
kanske det inte spelar någon roll
nu snurrar mitt huvud
vet inte vad som är fel
förlåt för att jag tycker om dig
förlåt mig
jag är feg
men jag vågar inte
tänk om jag blir förödmjukad
en förödmjukad konstnär
jag vill inte att du ska se ned på mig
jag vill att du beundrar mig
på samma sätt som jag beundrar dig
jag håller i den igen nu
det du gav
sedan kom en vacker illusion
om hur vi satt där och skrattade
skrattade åt gamla minnen
och då var vi mycket äldre än nu
mycket klokare
mycket vackrare tillsammans
och vi såg tillbaka på när vi träffades för första gången
när jag satt ensam på en altan i regnet
jag minns inte längre vad vi sa till varandra
kanske det inte spelar någon roll
nu snurrar mitt huvud
vet inte vad som är fel
förlåt för att jag tycker om dig
hundar som oss
vill inte
vill inte vara ensam
vill inte vara en man som samlar på minnen
jag vill vara med dig
och ha våra minnen
bara du och jag
inga andra
jag vill inte vara ensam
snälla
var med mig
vill inte vara ensam
vill inte vara en man som samlar på minnen
jag vill vara med dig
och ha våra minnen
bara du och jag
inga andra
jag vill inte vara ensam
snälla
var med mig
karaktärsutveckling
jag vill älska dig
hör du det
snälla ge mig tillåtelse
snälla
ge mig dig
jag håller vårt minne i handen nu
jag vill älska dig
hör du det
snälla ge mig tillåtelse
snälla
ge mig dig
jag håller vårt minne i handen nu
jag vill älska dig
skrin
idag har en cirkel knutits
en stor överraskning var det
och jag är så glad att du tog det på allvar
jag önskar jag kunde berätta för dig
berätta för dig om det jag känner
hur kan en sådan liten gest
betyda så mycket
jag är glad att du gjorde det
nu känns det nästan som om jag betyder något
men som vanligt så kanske det är en illusion
jag uppskattar ändå tanken
jag uppskattar din vänliga gest
jag håller faktiskt den i handen nu
vad som egentligen är ett betydelselöst föremål
men för oss har det en mening
jag tänker spara den
och sedan när vi är äldre
ta fram den när du glömt den
då ska den sanna betydelsen visas
synd att du har en annan
jämt ska det finnas någon annan
fast någon gång måste du bli själv
då tänker jag rusa framåt
och säga allt som jag aldrig sagt
och då
då är du den utvalde
utvald av känslorna
bearbetad av tankarna
ihågkommen av minnena
framställd av personifieringarna
lilla lilla människa
för du är verklig
jag önskar att vi kunde tillbringa tid tillsammans
borta ifrån de andra
isolerade ifrån världen
jag önskar det lilla människa
nån gång måste du bli själv
en stor överraskning var det
och jag är så glad att du tog det på allvar
jag önskar jag kunde berätta för dig
berätta för dig om det jag känner
hur kan en sådan liten gest
betyda så mycket
jag är glad att du gjorde det
nu känns det nästan som om jag betyder något
men som vanligt så kanske det är en illusion
jag uppskattar ändå tanken
jag uppskattar din vänliga gest
jag håller faktiskt den i handen nu
vad som egentligen är ett betydelselöst föremål
men för oss har det en mening
jag tänker spara den
och sedan när vi är äldre
ta fram den när du glömt den
då ska den sanna betydelsen visas
synd att du har en annan
jämt ska det finnas någon annan
fast någon gång måste du bli själv
då tänker jag rusa framåt
och säga allt som jag aldrig sagt
och då
då är du den utvalde
utvald av känslorna
bearbetad av tankarna
ihågkommen av minnena
framställd av personifieringarna
lilla lilla människa
för du är verklig
jag önskar att vi kunde tillbringa tid tillsammans
borta ifrån de andra
isolerade ifrån världen
jag önskar det lilla människa
nån gång måste du bli själv
som hatet
ÄLSKADE ÖVERTYGELSE, ÄLSKADE ÖVERTYGELSE
VARFÖR HAR DU ÖVERGIVIT MIG
ur tre perspektiv:
det döda
ok
det var en illusion
ledsen
men det finns alltid någon som är bättre
jag tror du upplevt det förut också
kanske är det bäst att välja den bättre
synd bara att det inte var jag
KREATIVITET VART ÄR DU HALLÅ HALLÅ HALLÅ
motpart
haha
så vanligt så förutsägbart så skenbart alt allat så enkelt
det är ju enkelt
enkelt enkelt enkelt enkelt enkelt enkelt
VARFÖR HAR DU ÖVERGIVIT MIG
ur tre perspektiv:
det döda
ok
det var en illusion
ledsen
men det finns alltid någon som är bättre
jag tror du upplevt det förut också
kanske är det bäst att välja den bättre
synd bara att det inte var jag
KREATIVITET VART ÄR DU HALLÅ HALLÅ HALLÅ
motpart
haha
så vanligt så förutsägbart så skenbart alt allat så enkelt
det är ju enkelt
enkelt enkelt enkelt enkelt enkelt enkelt
i hennes skugga
MÅSTE SLUTA INBILLA MIG DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION'
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
det är inte kärlek
DET ÄR BARA EN ILLUSION'
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
DET ÄR BARA EN ILLUSION
det är inte kärlek
fel igen
haha
jag är inte kär
som vanligt
som alltid
så är det en illusion
hur skulle det komma sig att hela världen plötsligt bara bestod av illusioner
det blev nog bara så
poänglöst
meningslöst
så mycket löst
haha
att sakna eller att längta
jag vet inte längre
berätta för mig
(se helheten i tankeprocessen)
(essensen)
(beröringen av essensen)
jag är inte kär
som vanligt
som alltid
så är det en illusion
hur skulle det komma sig att hela världen plötsligt bara bestod av illusioner
det blev nog bara så
poänglöst
meningslöst
så mycket löst
haha
att sakna eller att längta
jag vet inte längre
berätta för mig
(se helheten i tankeprocessen)
(essensen)
(beröringen av essensen)
namn så många namn så många namn
"du smakar salt." sa hon.
"nej" sa jag och gick vidare.
(jaha)
(?????????????)
det är farligt att blicka tillbaka
visste du det
nej det visste du såklart inte
det är så mycket du inte vet
och jag hatar dig för att du är med honom
(varför handlar det alltid om samma sak)
(????????????)
hallå hallå hallå hallå
- hej
- hej jag älskar dig mer än allt annat i hela mitt liv jag kan offra allting för att få vara med dig och för att få ta plats i ditt liv
- nej du älskar inte mig
- ok
hahahahhahaha? VARFÖR BLEV VÄRLDEN JUST SÅ IRONISK
någon sa förut "du blir aldrig kär på riktigt"
och jag svarade såhär "jadu det är faktiskt sant tror aldrig jag varit kär skitjobbigt"
och sedan
sedan blev allt så
ja
se hur
världen formar sig
tre
alltid tre
jag hatar tre
honom
-z<zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz se det vackra
SKAPA SKAPA SKAPA SKAPA SKAPA SKAPA
ja skapa vad
OJ HOPPSAN TROR VISST ATT ALLA FRAMTIDSDRÖMMAR DOG OCH SPRÄNGDES BORT SOM FYRVERKERIER FRAMFÖR MINA ÖGON OJ SYND VA
ironi? nostalgi? melankoli? fånig fantasi?
fantastiskt min ädle herre!
hihihihihiihihhihi
sent mak
ja leta du efter mening för jag tror nog inte att du kommer finna den här här här här
kanske borde läsa något och bli arg
ja bli arg
det är ju bra känsla som jag känslo
kan inte
först
nej
NEJ NEJ NEJ INTE FÖRST JAG ÄR TRÖTT PÅ TILLVARON DÄR JAG SÖKER EFTER NÅGONTING I MINA MEDMÄNNISKOR SOM JAG INTE KAN HITTA OCH JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ALLA VACKRA ANSIKTEN SOM
som
som
SOM VISKAR SAKER ÅT MIG SOM INTE ENS STÄMMER OCH VARFÖR PRATAR DU ENS MED MIG JAG HAR ALDRIG SETT DIG
dig
.dig...? (`)
ALDRIG SETT DIG i he
i hela mitt liv
fel
fel igen
det händer så ofta nuförtiden
haha
fel tankebanor
snälla uteslut mig från tankeprocessen och döda allt som är vackert
vad är skönhet vad är sanning vad är ondska vad är kärlek
och mannen utan ansikte sa såhär till mig
"du kommer aldrig att leva igen eftersom du valde att lämna tankeprocessen"
och jag tänkte
, men varför skulle någon välja tomhet framför helhet
, varför skulle någon överge livet och döden för evigheten
haha
förstod
inte
inte
HÖR DU DET FÖRSTÅR INTE INGENTING INTE TINGENTING
asd
tre
tre igen
(svårt att fokusera)
"nej" sa jag och gick vidare.
(jaha)
(?????????????)
det är farligt att blicka tillbaka
visste du det
nej det visste du såklart inte
det är så mycket du inte vet
och jag hatar dig för att du är med honom
(varför handlar det alltid om samma sak)
(????????????)
hallå hallå hallå hallå
- hej
- hej jag älskar dig mer än allt annat i hela mitt liv jag kan offra allting för att få vara med dig och för att få ta plats i ditt liv
- nej du älskar inte mig
- ok
hahahahhahaha? VARFÖR BLEV VÄRLDEN JUST SÅ IRONISK
någon sa förut "du blir aldrig kär på riktigt"
och jag svarade såhär "jadu det är faktiskt sant tror aldrig jag varit kär skitjobbigt"
och sedan
sedan blev allt så
ja
se hur
världen formar sig
tre
alltid tre
jag hatar tre
honom
-z<zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz se det vackra
SKAPA SKAPA SKAPA SKAPA SKAPA SKAPA
ja skapa vad
OJ HOPPSAN TROR VISST ATT ALLA FRAMTIDSDRÖMMAR DOG OCH SPRÄNGDES BORT SOM FYRVERKERIER FRAMFÖR MINA ÖGON OJ SYND VA
ironi? nostalgi? melankoli? fånig fantasi?
fantastiskt min ädle herre!
hihihihihiihihhihi
sent mak
ja leta du efter mening för jag tror nog inte att du kommer finna den här här här här
kanske borde läsa något och bli arg
ja bli arg
det är ju bra känsla som jag känslo
kan inte
först
nej
NEJ NEJ NEJ INTE FÖRST JAG ÄR TRÖTT PÅ TILLVARON DÄR JAG SÖKER EFTER NÅGONTING I MINA MEDMÄNNISKOR SOM JAG INTE KAN HITTA OCH JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ALLA VACKRA ANSIKTEN SOM
som
som
SOM VISKAR SAKER ÅT MIG SOM INTE ENS STÄMMER OCH VARFÖR PRATAR DU ENS MED MIG JAG HAR ALDRIG SETT DIG
dig
.dig...? (`)
ALDRIG SETT DIG i he
i hela mitt liv
fel
fel igen
det händer så ofta nuförtiden
haha
fel tankebanor
snälla uteslut mig från tankeprocessen och döda allt som är vackert
vad är skönhet vad är sanning vad är ondska vad är kärlek
och mannen utan ansikte sa såhär till mig
"du kommer aldrig att leva igen eftersom du valde att lämna tankeprocessen"
och jag tänkte
, men varför skulle någon välja tomhet framför helhet
, varför skulle någon överge livet och döden för evigheten
haha
förstod
inte
inte
HÖR DU DET FÖRSTÅR INTE INGENTING INTE TINGENTING
asd
tre
tre igen
(svårt att fokusera)
ett
hej
små ord
är trött på att behöva gömma mig
skulle behöva berätta för dig
fast det vore så jobbigt
så väldigt väldigt väldigt jobbigt
jag önskar att vi var vi
skulle behöva berätta för dig
fast det vore så jobbigt
så väldigt väldigt väldigt jobbigt
jag önskar att vi var vi
kocentrationsetik (replik på replik)
"det finns inget bestående. HÖR DU MIG DET FINNS FAN INGET BESTÅENDE" skrek du och skakade om min axlar.
jag stod där och jag var så liten så svag så
"sluta. jag vill inte att du gör såhär. älska mig istället." och jag var så oförlåtligt feg.
"nej, DET GÅR JU INTE. det finns ju förfan inget bestående, det finns ingen lycka jag kan hålla fast vid. jag litar inte på dig. du säger åt mig att älska dig men jag tror inte på dig och din förmåga. jag vill inte träffa dig längre." och hon skrek så högt så högt.
"det här är första gången vi träffas jag förstår inte vad du pratar om förstår ingenting snälla förklara för mig hur jag ska göra för jag vet fan inte längre." tyst yst yst ystyst.
"MEN JAG KLARAR INTE AV PRESSEN. okej? jag klarar inte av den för alla röster som skriker är bara kopior och jag är ganska säker på att jag har målat upp ett nytt ideal nu förlåt migso mfan. jag vill inte längre ha dig och vad dxustår för det "
(döda)
nu dör vi
tankar
jag hatar er
jag hatar alla tankar
och specielt tankar som försöker härma vackra känslor
hon är en av de vackraste
jag tror helt ärligt att hon har blivit berörd av essensen
det skulle förklara hennes skönhet och hennes godhet
fast ni är bara tankar
patetiska tankar som försöker imitera verkligheten
som om ni kan berätta en historia
ni är patetiska
försvinner
(bleknar bort)
(Kreativiteten ler och säger åt mig att göra det som är rätt)
(snart ska v i hitta ivarnda)
jag stod där och jag var så liten så svag så
"sluta. jag vill inte att du gör såhär. älska mig istället." och jag var så oförlåtligt feg.
"nej, DET GÅR JU INTE. det finns ju förfan inget bestående, det finns ingen lycka jag kan hålla fast vid. jag litar inte på dig. du säger åt mig att älska dig men jag tror inte på dig och din förmåga. jag vill inte träffa dig längre." och hon skrek så högt så högt.
"det här är första gången vi träffas jag förstår inte vad du pratar om förstår ingenting snälla förklara för mig hur jag ska göra för jag vet fan inte längre." tyst yst yst ystyst.
"MEN JAG KLARAR INTE AV PRESSEN. okej? jag klarar inte av den för alla röster som skriker är bara kopior och jag är ganska säker på att jag har målat upp ett nytt ideal nu förlåt migso mfan. jag vill inte längre ha dig och vad dxustår för det "
(döda)
nu dör vi
tankar
jag hatar er
jag hatar alla tankar
och specielt tankar som försöker härma vackra känslor
hon är en av de vackraste
jag tror helt ärligt att hon har blivit berörd av essensen
det skulle förklara hennes skönhet och hennes godhet
fast ni är bara tankar
patetiska tankar som försöker imitera verkligheten
som om ni kan berätta en historia
ni är patetiska
försvinner
(bleknar bort)
(Kreativiteten ler och säger åt mig att göra det som är rätt)
(snart ska v i hitta ivarnda)
röd varför hemsöker du mig
irritation
en man går över gatan
vita fläckar brinner innanför ögonlocken
träden viskar lögner och mannen fnyser
ett träd växer nedåt av skam
svarta studsbollar dansar runt i natten
himlen öppnar sig och slukar glömskan
hatet uppenbarar sig och sprider sitt budskap
på en altan dricker någon whiskey och röker en cigarett
samtidigt som någon skrattar åt någon skämt
mannen ryser
en affär lyser inte inte har öppet
och någon kysser en främling
mannen skakar på huvudet
en briljant farkost dundrar förbi
spåren i asfalten är av diamant
mannen halkar på isen i mörka grottan
han gnisslar på tänderna
hatten faller av och blottar en tatuering
tre människor dansar
en kvinna en man och en man
den finns en man över
hallå hallå ropade kaptenen
man över bord
någon rycker på axlarna
en annan himlar med ögonen
vissa skakar bara på huvudet
men
du
du
känner du hur det är riktat till dig
du
du av alla
jag har valt dig
(nej nej nej nej)
(hitta rätt rätt rätt rätt rätt rätt nu nu nu nu nu )
en man går över gatan
vita fläckar brinner innanför ögonlocken
träden viskar lögner och mannen fnyser
ett träd växer nedåt av skam
svarta studsbollar dansar runt i natten
himlen öppnar sig och slukar glömskan
hatet uppenbarar sig och sprider sitt budskap
på en altan dricker någon whiskey och röker en cigarett
samtidigt som någon skrattar åt någon skämt
mannen ryser
en affär lyser inte inte har öppet
och någon kysser en främling
mannen skakar på huvudet
en briljant farkost dundrar förbi
spåren i asfalten är av diamant
mannen halkar på isen i mörka grottan
han gnisslar på tänderna
hatten faller av och blottar en tatuering
tre människor dansar
en kvinna en man och en man
den finns en man över
hallå hallå ropade kaptenen
man över bord
någon rycker på axlarna
en annan himlar med ögonen
vissa skakar bara på huvudet
men
du
du
känner du hur det är riktat till dig
du
du av alla
jag har valt dig
(nej nej nej nej)
(hitta rätt rätt rätt rätt rätt rätt nu nu nu nu nu )
som att sitta på en altan
tror du jag tänker slösa bort mig på dig
redan igår så mötte jag en känsla
hon jag pratade med var bekant
som om jag mindes henne
men jag har aldrig träffat henne någonsin
jag förstår inte riktigt
och det som är svårast
kanske mest jobbigast
det är när vi sitter där
och någon kommer och säger "hon har kille"
och även fast jag vet det
så känns det ändå jobbigt
så fort två stycken sitter ensamma och pratar
då måste det vara något fel
men det var ändå jag som satt där först
fast det kanske inte betydde nånting
kanske det är en slump att jag pratade med dig
fast det kändes bra ändå
jag tyckte om dig
även fast jag inte sa det
vågade faktiskt inte
ville inte skrämma bort dig
jag hoppas jag får prata med dig igen
även fast det kanske inte går
det är jobbigt att smyga i skuggorna
jag vill hellre dansa i elden
det var någonting om dig
något som jag kände igen
kanske var det mig själv jag kände igen
jobbigt
jag som trodde det här var över
varför finns det inget som består
varför
varför finns det inget som består
varför vill du inte bli odödlig med mig
jo just det
för att det alltid finns en annan
varför
varför finns det någon annan
varför inte jag
redan igår så mötte jag en känsla
hon jag pratade med var bekant
som om jag mindes henne
men jag har aldrig träffat henne någonsin
jag förstår inte riktigt
och det som är svårast
kanske mest jobbigast
det är när vi sitter där
och någon kommer och säger "hon har kille"
och även fast jag vet det
så känns det ändå jobbigt
så fort två stycken sitter ensamma och pratar
då måste det vara något fel
men det var ändå jag som satt där först
fast det kanske inte betydde nånting
kanske det är en slump att jag pratade med dig
fast det kändes bra ändå
jag tyckte om dig
även fast jag inte sa det
vågade faktiskt inte
ville inte skrämma bort dig
jag hoppas jag får prata med dig igen
även fast det kanske inte går
det är jobbigt att smyga i skuggorna
jag vill hellre dansa i elden
det var någonting om dig
något som jag kände igen
kanske var det mig själv jag kände igen
jobbigt
jag som trodde det här var över
varför finns det inget som består
varför
varför finns det inget som består
varför vill du inte bli odödlig med mig
jo just det
för att det alltid finns en annan
varför
varför finns det någon annan
varför inte jag
just nu leksak
pappershjärtan som vi gav till varandra
minns du det
nej det gör du inte för jag hittade på det nyss
jag tappade ditt i sanden
och nu kan jaginte hitta det
på baksidan så stod det en text
"du är speciell på ditt sätt
men allt är inte så lätt
fast du kanske har rätt
jag vet inte vad du har sett
jag vet inte vad som tidigare skett
jag vet bara att vi inte är ett"
jasså
så enkelt var det
jag minns inte vad jag skrev på mitt pappershjärta
det som jag gav till dig
fast vilken tur
nu ser jag det ju
det ligger ju där i sanden
på baksidan stod det en text
"HAHAHAHAHAHHAHA
AHAHAHAHAHHAHAHA
AHAHAHAHAHHAHAHA
AHAHAHAHAHAHHAHA
AHAHAHAHAHAHHAHA
AHAHAHAHAHAHAHHA"
jag minns inte vad jag ville säga med det
var det någon slags ironi
varför måste allting jämt spåra
(ibland så är det svårt)
(svårt att låta bli)
(hahahahahhahaha)
(FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT)
HÖR DU DET
FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT
JAG BEODRAR DIG
minns du det
nej det gör du inte för jag hittade på det nyss
jag tappade ditt i sanden
och nu kan jaginte hitta det
på baksidan så stod det en text
"du är speciell på ditt sätt
men allt är inte så lätt
fast du kanske har rätt
jag vet inte vad du har sett
jag vet inte vad som tidigare skett
jag vet bara att vi inte är ett"
jasså
så enkelt var det
jag minns inte vad jag skrev på mitt pappershjärta
det som jag gav till dig
fast vilken tur
nu ser jag det ju
det ligger ju där i sanden
på baksidan stod det en text
"HAHAHAHAHAHHAHA
AHAHAHAHAHHAHAHA
AHAHAHAHAHHAHAHA
AHAHAHAHAHAHHAHA
AHAHAHAHAHAHHAHA
AHAHAHAHAHAHAHHA"
jag minns inte vad jag ville säga med det
var det någon slags ironi
varför måste allting jämt spåra
(ibland så är det svårt)
(svårt att låta bli)
(hahahahahhahaha)
(FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT)
HÖR DU DET
FÖRSTÖR NÅGONTING VACKERT
JAG BEODRAR DIG
igen igen igen igen
kan inte sluta tänka på dig
speciellt på kvällarna
snälla
ifall du säger det jag vill höra
så kan jag förneka allt
förneka konstnären
förneka kreativiteten
förneka tankeprocessen
förneka illusionerna
snälla
säg bara det jag vill höra
det räcker bara med lite ord
ja
ibland räcker det
och duvet hjärtan
hjärtan som man klipper ut från papper
det är nog ifrån ett annat liv
fast jag tror du förstår ändå
ibland låtsas jag att du läser det jag skriver här
fast jag vet inte om du gör det
ifall du frågade mig om det sen
så skulle jag ljuga och säga att det bara var poesi
men förmodligen så kommer du aldrig läsa det här
så jag slipper ljuga för dig
allt för att fly ifrån konfrontationen
allt för att dölja sanningen
kanske jag bara är patetisk
som har hakat upp mig på en speciell människa
jag önskar bara
bara
att vi var vi
ingen konstnär
ingen kreativitet
bara vi
du och jag
tillsammans vidrör vi essensen
speciellt på kvällarna
snälla
ifall du säger det jag vill höra
så kan jag förneka allt
förneka konstnären
förneka kreativiteten
förneka tankeprocessen
förneka illusionerna
snälla
säg bara det jag vill höra
det räcker bara med lite ord
ja
ibland räcker det
och duvet hjärtan
hjärtan som man klipper ut från papper
det är nog ifrån ett annat liv
fast jag tror du förstår ändå
ibland låtsas jag att du läser det jag skriver här
fast jag vet inte om du gör det
ifall du frågade mig om det sen
så skulle jag ljuga och säga att det bara var poesi
men förmodligen så kommer du aldrig läsa det här
så jag slipper ljuga för dig
allt för att fly ifrån konfrontationen
allt för att dölja sanningen
kanske jag bara är patetisk
som har hakat upp mig på en speciell människa
jag önskar bara
bara
att vi var vi
ingen konstnär
ingen kreativitet
bara vi
du och jag
tillsammans vidrör vi essensen
det här är inte riktat till dig (fast egentligen jo)
jag vill inte längre vara en del av tankeprocessen
jag vill bli essensen
strävan efter helhet
minns du
nej såklart du inte minns
vi valde döden framför evigheten
var det av feghet
snälla
vet du vad jag gjorde nu
jag tänkte på dig igen
läste lite ord
och det kändes nästan
nästan som om det vore riktat åt mig
och det är just det där som förstör mig
att bli kluven
bara för att sedan smälta ihop igen
men ja men nej nej nej
ÄR DET RIKTAT TILL MIG ELLER INBILLAR JAG MIG BARA FÖR ATT JAG VILL ATT DET SKA VARA SÅ
ibland är det så svårt att vara en del av tankeprocessen
för jag minns ingenting
alltså
jag vågar inte säga något
är rädd för vad du ska säga
att du ska ignorera mig
det är inte värt att säga något
nu är det på gränsen till uthärdligt
men det går ändå
det skulle inte gå med tystnad
inte tystnad
vadsomhelst förutom tystnad
alla illusioner
alla illusioner
förstår inte
jag vill bli essensen
strävan efter helhet
minns du
nej såklart du inte minns
vi valde döden framför evigheten
var det av feghet
snälla
vet du vad jag gjorde nu
jag tänkte på dig igen
läste lite ord
och det kändes nästan
nästan som om det vore riktat åt mig
och det är just det där som förstör mig
att bli kluven
bara för att sedan smälta ihop igen
men ja men nej nej nej
ÄR DET RIKTAT TILL MIG ELLER INBILLAR JAG MIG BARA FÖR ATT JAG VILL ATT DET SKA VARA SÅ
ibland är det så svårt att vara en del av tankeprocessen
för jag minns ingenting
alltså
jag vågar inte säga något
är rädd för vad du ska säga
att du ska ignorera mig
det är inte värt att säga något
nu är det på gränsen till uthärdligt
men det går ändå
det skulle inte gå med tystnad
inte tystnad
vadsomhelst förutom tystnad
alla illusioner
alla illusioner
förstår inte
bekymmer
"Hej." sa C och satte sig bredvid sin vän. Han var bara tvungen att berätta för någon.
"Tja! Hur är det med dig?" sa H och lade armarna i kors samtidigt som han granskade sin vän.
"Dåligt faktiskt." började C och stirrade likgiltigt ned på golvet. "Väldigt dåligt. Saker går inte som jag har tänkt mig. Du vet tjejen jag nämnde tidigare? Det är någon ny nu."
"Jasså?" sa H förvånat. "Men du sa ju för någon vecka sedan att det verkade som om hon gillade dig?"
"Nej, jag hade fel. Falska förhoppningar som vanligt. Varför tror jag hela tiden?"
"Släpp henne då."
"Jag har gjort det så många gånger förut, men hon återkommer alltid i mina tankebanor. Det kanske beror på att hon finns i min närvaro ganska ofta, och när jag väl träffar henne igen så är det så svårt att släppa henne. Jag vet inte vad jag gör för fel. Ibland är det nästan som att hon faktiskt gillar mig, men sedan så försvinner hon bara. Hon hör aldrig av sig. Hela tiden försöker jag hitta anledningar till att prata med henne. Då brukar det dock bara bli korta samtal som sedan dör ut när jag försöker leda in samtalet på något nytt. Jag förstår inte vad jag gör fel. Och vet du vad det jobbigaste är? Det är när hon är med min bästa kompis, och trots att han har flickvän som jag vet att han älskar över allt annat så blir jag svartsjuk när han är med henne. Det känns bara så löjligt. Och varför kan de umgås som kompisar? Varför kan inte hon och jag göra det? Det är som att hon tar avstånd. Varför då? Jag förstår inte."
H granskade sin vän och suckade. Det fanns inte mycket han kunde göra. C hade en tendens av att stänga in sig i sig själv och ibland kunde han ignorera en när man försökte övertyga honom om någonting. Trots det så gjorde H ett försök.
"Du överanalyserar. Som vanligt. Kan du inte bara släppa henne? Du vet att ni aldrig kommer bli tillsammans." Det blev tyst ett tag.
"Nej." började C igen. "Jag kan inte släppa henne. Och okej, visst, jag tänker på andra tjejer ibland också. Men vet du vad det sjuka är? Det är att för varje tjej jag träffar så jämför jag dem med henne och jag hatar det. Hon har blivit en mall för alla de människor som jag skulle kunna älska. Varför ska hennes egenskaper vara något slags ideal? Varför har hon gjort så starkt intryck på mig? Trots det kan jag inte förneka att jag älskar hennes karaktär, för den påminner så mycket om min egen. Varför kan hon inte se mig på samma sätt? Vad gör jag för fel? Jag vill inte förlora henne. Vet du vad jag är mest rädd för? Det är att hon kommer förbli en sådan där mall en mycket lång tid, vilket kommer hindra mig ifrån att träffa andra människor. Det är så fruktansvärt. Jag vill bara att hon ska se mig på samma sätt, se våra likheter och allting vi har gemensamt, men hon gör inte ens det. Ibland verkar det inte ens som om hon vill vara vän med mig. Varför är det så? Är jag för tråkig? För vardaglig? Vad är det jag saknar som hon söker hos andra? Och den där nya killen som hon träffar? Vem är det egentligen?" C talade alldels tonlöst. Hans röst var iskall och de känslor som fanns dolde han i den kyliga rösten.
"Du skulle behöva komma härifårn. Ifrån den här miljön. En ny stad är vad du skulle behöva." sa H och gjorde ett försök att uppmuntra sin vän.
"Men varför finns det ingen som mig? De människor jag träffat som jag sett mig själv i, alla har stött bort mig. Varför kan de inte se samma sak som jag gör? Varför väljer de istället människor vars egenskaper inte alls liknar deras egna? Jag tror att hennes senaste förhållande varade i ett år. Nu när det börjar dö ut så försöker hon hitta något nytt. Vem är det hon träffar nu? Och varför är han bättre än mig? Allt det här får mig att känna mig mindre och mindre. Varför kan jag inte få betyda samma sak som hon betyder för mig? Vi är ju så lika. Vi har så mycket gemensamt. Jag fattar inte varför hon inte ser det. Jag använder ju henne som en jävla mall för att värdera andra människor. Jag är så vidrig. Det går inte att släppa henne. Varje gång det känns som om hon gillar mig så händer det något annats och nu så träffar hon en ny kille. Vem fan är det? Varför är han bättre än mig? Jag kan också vara som honom. Om hon bara sa hur jag skulle bete mig så skulle jag kunna vara som hon ville. Jag kan leva som en skådespelare bara jag får vara tillsammans med henne." C darrade på rösten.
"Gemenskap. Det betydde alltid så mycket för dig. Att alltid ha allt gemensamt." H suckade. "Det kanske helt enkelt inte är vad hon söker i ett förhållande. Hon kanske vill ha någon som är annorlunda än henne själv. Har det aldrig slagit dig att du kanske är för lik henne? Lämna henne bara. Det spelar ingen roll."
"Jag önskar bara att hon älskade mig för den jag är." sa C och stirrade fortfarande ned på marken. "Jag kan vara Konstnären och hon Kreativiteten.
"Det där är bara skitsnack vet du." sa H och blev nästan irriterad. "Har vi inte pratat om det förut? Det funkar inte att väva in sitt liv och sina medmänniskor i någon slags poetisk och filosofisk mening. Det finns ingen jävla konstnär. Inte heller någon kreativitet. Det är bara något du hittat på för att försöka göra ditt tillvaro uthärdlig och för att du inte klarar av tanken på att vara ensam. Kan du inte inse det? Det är bara en massa metaforer. Hon är ingen metafor. Hon är en levande varelse. Du kan inte förvänta dig saker av henne bara för att du har vävt in henne i din poesi. Du måste släppa konstnären och kreativiteten. Du måste släppa gemenskapen. Sedan måste du inse och acceptera att hon inte kan vara din lilla karaktär som du kan väva in i dina berättelser. Kärlek kräver mer. För det är väl kärlek du är ute efter? Eller är hon bara någon slags kreativitet så du kan skriva dina dikter och texter? Isådanafall så är du inget mer än en parasit, och en sådan parasit som du vill att andra ska tycka synd om. Släpp konstnärssnacket, för det funkar inte." H fnyste.
"Men det betyder ju så mycket för mig." sa C och darrade på rösten igen. " Det absolut allra vackraste jag kan tänka mig är att sitta och skriva dikter med henne, eller att läsa någonting hon skrivit. Och att hon läser någonting jag skrivit och älskar det också. Sedan kan jag se alla saker vi gör tillsammans. Alla de filmer vi skulle se, ett otroligt stort intresse för båda två. Det är så mycket jag vill visa henne och så mycket jag vill att hon ska ta del av. Och..." Mer hann han inte säga.
"Stopp!" utbrast H. "Jag tänker inte lyssna mer. Nu pratar du om det där igen. All den där kreativiteten och alla konstnärsgrejer. Jag har ju sagt åt dig att släppa det. Förstår du inte att ingen uppskattar det? Det är bara din lilla värld som du flyr till när du inte orkar med verkligheten. Det är dags för dig att återvända och då menar jag till verkligheten. Det finns inga konstnärer och ingen kreativitet. Kan du inte lära dig det? Och hon kommer aldrig att bli kär i dig eller ens få känslor för dig. Hör du det?! Aldrig! Jag säger det här för att jag är din vän och för att jag bryr mig om dig, inte för att göra dig ledsen, men du måste acceptera sanningen. Lämna henne. Och dessutom....."
(nej H du har fel det finns visst en konstnär och en kreativitet och tillsammans skapade de världen du har fel du kommer aldrig att förstå aldrig aldrig aldrig)
(du är bara en slav åt verkligheten och när jag ser dig nu så tycker jag så synd om dig för att du aldrig kommer få ta del av tankevärlden på samma sätt som C har gjort och är det inte jobbigt att aldrig tro på något i sin vardag att bara sätta sin tro och tillit på saker som någon påstår är sant varför ska du låtsas att du är sanningen själv)
(Konstnären och Kreativiteten har skapat världen och du kommer nog aldrig att förstå det på samma sätt som jag har gjort det eftersom det har blivit min övertygelse och min strävan efter helhet i tankeprocessen och jag tror dessutom att du aldrig kommer förstå den oehörda vikten för det band som skapas mellan Konstnären och Kreativiteten)
"...så tror jag att att hon aldrig kommer bli kär i dig." fortsatte H. "Det är bara att försöka acceptera sanningen. Jag säger inte det här för att jävlas utan snarare för att försöka hjälpa dig. Jag är din vän." H tystnade.
(nej han är inte din vän lyssna inte på honom han ljuger ljuger ljuger ljuger ljuger ljuger)
"Jag vet inte längre vad jag ska tycka." sa C och kände sig förvirrad. "Det känns nästan som om du ljuger för att jag ska släppa henne."
(ja ja ja han ljuger ljuger ljuger)
(för sin egen vinnings skull skull skull)
(han vill också ha henne förstår du väl)
(men han är ingen konstnär och han kommer aldrig att kunna efterlikna Konstnären)
(du är Konstnären och hon är Kreativitetet och du måste förstå att du får aldrig sluta ge upp hoppet för annars kommer världen falla samman om inte konstnärskapet återupprättas)
"HAHAHAHAHA, VET DU VAD?" skrek C. "JAG TROR ATT VI BÅDA BARA ÄR KARAKTÄRER I EN PÅHITTAD TEXT, LÅTER DET INTE LOGISKT?"
"Snälla, lugna ned dig." sa H och försökte hålla tillbaka sin vän som började vifta våldsamt med armarna. "Du överreagerar bara och det är naturligt med tanke på omständigheterna. Du har haft för mycket att tänka på de senaste veckorna. Lugna ned dig bara."
"HAHAHAHHA NEJ NU SER JAG ALLT MYCKET TYDLIGARE. ALLA ÄR PÅHITTADE KARAKTÄRER, ALLA SOM VI NÅGONSIN HAR KÄNT OCH ALLA SOM VI HAR PRATAT OM, ALLA MINNEN OCH ALLTING, DET ÄR PÅHITTAT." skrek C och började skratta åt sin upptäckt.
(ja du har rätt snälla fortsätt)
"Snälla du måste lugna ned dig, annars går jag!" sa H och försökte överrösta C.
(NEJ FÖR VET NI VAD, NI ÄR FAKTISKT PÅHITTADE KARAKTÄRER OCH NI EXISTERAR BARA I MITT HUVUD OCH DET ROLIGA ÄR ATT JAG KAN GÖRA VAD JAG VILL MED ER, NI ÄR PRAKTISKT TAGET MINA SLAVAR SÅ NI GÖR I PRINCIP VAD JAG VILL OCH NU HAR JAG BESTÄMT FÖR ATT ERAN KONVERSATION SKA DÖ UT OCH C SKA DÖDA H EFTERSOM KARAKTÄRER KAN GÖRA DET EMOT VARANDRA EFTERSOM DE INTE EXISTERAR VISST LÅTER DET LOGISKT)
H stirrade på C när han tog fram pistolen. Allt var så surrealistiskt, ett tag hade de suttit där och pratat som två vänner tills det hade spårat. Nu skulle han dö.
"Det kommer flera efter oss." sa C innan han sköt ihjäl dem båda. "Och det har funnits så otroligt många före oss. Länge leve Konstnären och Kreativiteten för de har skapat tankeprocessen."
(ALLTING TAR SLUT DET VISSTE ÄVEN KONSTNÄREN OCH KREATIVITETEN NÄR EXISTENSEN UPPHÖR SÅ BÖRJAR CYKELN OM OCH ESSENSEN KVARSTÅR ALLTID)
"Tja! Hur är det med dig?" sa H och lade armarna i kors samtidigt som han granskade sin vän.
"Dåligt faktiskt." började C och stirrade likgiltigt ned på golvet. "Väldigt dåligt. Saker går inte som jag har tänkt mig. Du vet tjejen jag nämnde tidigare? Det är någon ny nu."
"Jasså?" sa H förvånat. "Men du sa ju för någon vecka sedan att det verkade som om hon gillade dig?"
"Nej, jag hade fel. Falska förhoppningar som vanligt. Varför tror jag hela tiden?"
"Släpp henne då."
"Jag har gjort det så många gånger förut, men hon återkommer alltid i mina tankebanor. Det kanske beror på att hon finns i min närvaro ganska ofta, och när jag väl träffar henne igen så är det så svårt att släppa henne. Jag vet inte vad jag gör för fel. Ibland är det nästan som att hon faktiskt gillar mig, men sedan så försvinner hon bara. Hon hör aldrig av sig. Hela tiden försöker jag hitta anledningar till att prata med henne. Då brukar det dock bara bli korta samtal som sedan dör ut när jag försöker leda in samtalet på något nytt. Jag förstår inte vad jag gör fel. Och vet du vad det jobbigaste är? Det är när hon är med min bästa kompis, och trots att han har flickvän som jag vet att han älskar över allt annat så blir jag svartsjuk när han är med henne. Det känns bara så löjligt. Och varför kan de umgås som kompisar? Varför kan inte hon och jag göra det? Det är som att hon tar avstånd. Varför då? Jag förstår inte."
H granskade sin vän och suckade. Det fanns inte mycket han kunde göra. C hade en tendens av att stänga in sig i sig själv och ibland kunde han ignorera en när man försökte övertyga honom om någonting. Trots det så gjorde H ett försök.
"Du överanalyserar. Som vanligt. Kan du inte bara släppa henne? Du vet att ni aldrig kommer bli tillsammans." Det blev tyst ett tag.
"Nej." började C igen. "Jag kan inte släppa henne. Och okej, visst, jag tänker på andra tjejer ibland också. Men vet du vad det sjuka är? Det är att för varje tjej jag träffar så jämför jag dem med henne och jag hatar det. Hon har blivit en mall för alla de människor som jag skulle kunna älska. Varför ska hennes egenskaper vara något slags ideal? Varför har hon gjort så starkt intryck på mig? Trots det kan jag inte förneka att jag älskar hennes karaktär, för den påminner så mycket om min egen. Varför kan hon inte se mig på samma sätt? Vad gör jag för fel? Jag vill inte förlora henne. Vet du vad jag är mest rädd för? Det är att hon kommer förbli en sådan där mall en mycket lång tid, vilket kommer hindra mig ifrån att träffa andra människor. Det är så fruktansvärt. Jag vill bara att hon ska se mig på samma sätt, se våra likheter och allting vi har gemensamt, men hon gör inte ens det. Ibland verkar det inte ens som om hon vill vara vän med mig. Varför är det så? Är jag för tråkig? För vardaglig? Vad är det jag saknar som hon söker hos andra? Och den där nya killen som hon träffar? Vem är det egentligen?" C talade alldels tonlöst. Hans röst var iskall och de känslor som fanns dolde han i den kyliga rösten.
"Du skulle behöva komma härifårn. Ifrån den här miljön. En ny stad är vad du skulle behöva." sa H och gjorde ett försök att uppmuntra sin vän.
"Men varför finns det ingen som mig? De människor jag träffat som jag sett mig själv i, alla har stött bort mig. Varför kan de inte se samma sak som jag gör? Varför väljer de istället människor vars egenskaper inte alls liknar deras egna? Jag tror att hennes senaste förhållande varade i ett år. Nu när det börjar dö ut så försöker hon hitta något nytt. Vem är det hon träffar nu? Och varför är han bättre än mig? Allt det här får mig att känna mig mindre och mindre. Varför kan jag inte få betyda samma sak som hon betyder för mig? Vi är ju så lika. Vi har så mycket gemensamt. Jag fattar inte varför hon inte ser det. Jag använder ju henne som en jävla mall för att värdera andra människor. Jag är så vidrig. Det går inte att släppa henne. Varje gång det känns som om hon gillar mig så händer det något annats och nu så träffar hon en ny kille. Vem fan är det? Varför är han bättre än mig? Jag kan också vara som honom. Om hon bara sa hur jag skulle bete mig så skulle jag kunna vara som hon ville. Jag kan leva som en skådespelare bara jag får vara tillsammans med henne." C darrade på rösten.
"Gemenskap. Det betydde alltid så mycket för dig. Att alltid ha allt gemensamt." H suckade. "Det kanske helt enkelt inte är vad hon söker i ett förhållande. Hon kanske vill ha någon som är annorlunda än henne själv. Har det aldrig slagit dig att du kanske är för lik henne? Lämna henne bara. Det spelar ingen roll."
"Jag önskar bara att hon älskade mig för den jag är." sa C och stirrade fortfarande ned på marken. "Jag kan vara Konstnären och hon Kreativiteten.
"Det där är bara skitsnack vet du." sa H och blev nästan irriterad. "Har vi inte pratat om det förut? Det funkar inte att väva in sitt liv och sina medmänniskor i någon slags poetisk och filosofisk mening. Det finns ingen jävla konstnär. Inte heller någon kreativitet. Det är bara något du hittat på för att försöka göra ditt tillvaro uthärdlig och för att du inte klarar av tanken på att vara ensam. Kan du inte inse det? Det är bara en massa metaforer. Hon är ingen metafor. Hon är en levande varelse. Du kan inte förvänta dig saker av henne bara för att du har vävt in henne i din poesi. Du måste släppa konstnären och kreativiteten. Du måste släppa gemenskapen. Sedan måste du inse och acceptera att hon inte kan vara din lilla karaktär som du kan väva in i dina berättelser. Kärlek kräver mer. För det är väl kärlek du är ute efter? Eller är hon bara någon slags kreativitet så du kan skriva dina dikter och texter? Isådanafall så är du inget mer än en parasit, och en sådan parasit som du vill att andra ska tycka synd om. Släpp konstnärssnacket, för det funkar inte." H fnyste.
"Men det betyder ju så mycket för mig." sa C och darrade på rösten igen. " Det absolut allra vackraste jag kan tänka mig är att sitta och skriva dikter med henne, eller att läsa någonting hon skrivit. Och att hon läser någonting jag skrivit och älskar det också. Sedan kan jag se alla saker vi gör tillsammans. Alla de filmer vi skulle se, ett otroligt stort intresse för båda två. Det är så mycket jag vill visa henne och så mycket jag vill att hon ska ta del av. Och..." Mer hann han inte säga.
"Stopp!" utbrast H. "Jag tänker inte lyssna mer. Nu pratar du om det där igen. All den där kreativiteten och alla konstnärsgrejer. Jag har ju sagt åt dig att släppa det. Förstår du inte att ingen uppskattar det? Det är bara din lilla värld som du flyr till när du inte orkar med verkligheten. Det är dags för dig att återvända och då menar jag till verkligheten. Det finns inga konstnärer och ingen kreativitet. Kan du inte lära dig det? Och hon kommer aldrig att bli kär i dig eller ens få känslor för dig. Hör du det?! Aldrig! Jag säger det här för att jag är din vän och för att jag bryr mig om dig, inte för att göra dig ledsen, men du måste acceptera sanningen. Lämna henne. Och dessutom....."
(nej H du har fel det finns visst en konstnär och en kreativitet och tillsammans skapade de världen du har fel du kommer aldrig att förstå aldrig aldrig aldrig)
(du är bara en slav åt verkligheten och när jag ser dig nu så tycker jag så synd om dig för att du aldrig kommer få ta del av tankevärlden på samma sätt som C har gjort och är det inte jobbigt att aldrig tro på något i sin vardag att bara sätta sin tro och tillit på saker som någon påstår är sant varför ska du låtsas att du är sanningen själv)
(Konstnären och Kreativiteten har skapat världen och du kommer nog aldrig att förstå det på samma sätt som jag har gjort det eftersom det har blivit min övertygelse och min strävan efter helhet i tankeprocessen och jag tror dessutom att du aldrig kommer förstå den oehörda vikten för det band som skapas mellan Konstnären och Kreativiteten)
"...så tror jag att att hon aldrig kommer bli kär i dig." fortsatte H. "Det är bara att försöka acceptera sanningen. Jag säger inte det här för att jävlas utan snarare för att försöka hjälpa dig. Jag är din vän." H tystnade.
(nej han är inte din vän lyssna inte på honom han ljuger ljuger ljuger ljuger ljuger ljuger)
"Jag vet inte längre vad jag ska tycka." sa C och kände sig förvirrad. "Det känns nästan som om du ljuger för att jag ska släppa henne."
(ja ja ja han ljuger ljuger ljuger)
(för sin egen vinnings skull skull skull)
(han vill också ha henne förstår du väl)
(men han är ingen konstnär och han kommer aldrig att kunna efterlikna Konstnären)
(du är Konstnären och hon är Kreativitetet och du måste förstå att du får aldrig sluta ge upp hoppet för annars kommer världen falla samman om inte konstnärskapet återupprättas)
"HAHAHAHAHA, VET DU VAD?" skrek C. "JAG TROR ATT VI BÅDA BARA ÄR KARAKTÄRER I EN PÅHITTAD TEXT, LÅTER DET INTE LOGISKT?"
"Snälla, lugna ned dig." sa H och försökte hålla tillbaka sin vän som började vifta våldsamt med armarna. "Du överreagerar bara och det är naturligt med tanke på omständigheterna. Du har haft för mycket att tänka på de senaste veckorna. Lugna ned dig bara."
"HAHAHAHHA NEJ NU SER JAG ALLT MYCKET TYDLIGARE. ALLA ÄR PÅHITTADE KARAKTÄRER, ALLA SOM VI NÅGONSIN HAR KÄNT OCH ALLA SOM VI HAR PRATAT OM, ALLA MINNEN OCH ALLTING, DET ÄR PÅHITTAT." skrek C och började skratta åt sin upptäckt.
(ja du har rätt snälla fortsätt)
"Snälla du måste lugna ned dig, annars går jag!" sa H och försökte överrösta C.
(NEJ FÖR VET NI VAD, NI ÄR FAKTISKT PÅHITTADE KARAKTÄRER OCH NI EXISTERAR BARA I MITT HUVUD OCH DET ROLIGA ÄR ATT JAG KAN GÖRA VAD JAG VILL MED ER, NI ÄR PRAKTISKT TAGET MINA SLAVAR SÅ NI GÖR I PRINCIP VAD JAG VILL OCH NU HAR JAG BESTÄMT FÖR ATT ERAN KONVERSATION SKA DÖ UT OCH C SKA DÖDA H EFTERSOM KARAKTÄRER KAN GÖRA DET EMOT VARANDRA EFTERSOM DE INTE EXISTERAR VISST LÅTER DET LOGISKT)
H stirrade på C när han tog fram pistolen. Allt var så surrealistiskt, ett tag hade de suttit där och pratat som två vänner tills det hade spårat. Nu skulle han dö.
"Det kommer flera efter oss." sa C innan han sköt ihjäl dem båda. "Och det har funnits så otroligt många före oss. Länge leve Konstnären och Kreativiteten för de har skapat tankeprocessen."
(ALLTING TAR SLUT DET VISSTE ÄVEN KONSTNÄREN OCH KREATIVITETEN NÄR EXISTENSEN UPPHÖR SÅ BÖRJAR CYKELN OM OCH ESSENSEN KVARSTÅR ALLTID)
acep
okej jag är kär
jag erkänner
hoppas det går över snart
hoppas det bleknar bort
och sedan kan jag blicka tillbaka och tänka
"justja den tiden den tjejen
jag var ju inte alls kär"
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
jag erkänner
hoppas det går över snart
hoppas det bleknar bort
och sedan kan jag blicka tillbaka och tänka
"justja den tiden den tjejen
jag var ju inte alls kär"
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
hoppas det går över snart
(vi) fast egentligen du och honom
jag bara undrar
för ibland undrar jag väldigt mycket
och jag undrar hur jag ska vara
duvet för att du ska älska mig
jag skulle kunna vara vem som helst
jag kan leva livet som en skådespelare
jag kan göra det bara du älskar mig
varför ser jag bara dig
när du aldrig ens tittar på mig
jag säger saker och försöker få din uppmärksamhet
men det är alltid någon viktigare på din mobil
vem är det du smsar med med hela tiden
varför är han viktigare än mig
vad är det som gör honom speciell
varför tycker du inte att jag är speciell
jag tycker ju att du är det
jag är ju nästan kär i dig
varför är du inte nästan kär mig
alla saker som vi har gemensamt
jag ligger på golvet nu
och känner mina andetag
men för varje gång jag andas
så blir jag mer övertygad om att jag andas för att vänta
vad är det jag väntar på undrar du
jo jag väntar på att du blir ensam och sårbar
då kommer jag försöka igen
försöka komma nära dig och få din uppmärksamhet
varför kan du inte se mig
när du inte ser mig så ser jag inte mig själv
hur tror du det är att titta i spegeln
och inte se någonting
att bara se den kroniska tomheten
som så perfekt beskriver mitt inre
varför kan du inte komma och fylla det
varför kan du inte existera inom mig
på samma sätt som jag vill existera inom dig
varför kan vi inte andas i takt
och vänta på att vi dör tillsammans
varför kan vi inte bara älska varandra
hör du mig
varför kan vi inte bara älska varandra
jag begär inte evighetslöften
jag begär ingen evig kärlek
jag vill bara vara med dig och känna mig speciell
jag ligger fortfarande på golvet
och försöker rista in något med naglarna
men det är lika omöjligt
lika omöjligt som att förklara för dig
jag är så rädd för att komma ännu längre ifrån dig
även om jag inte ens är i närheten av dig nu
jag tror inte du förstår min tillgivenhet
du är den bästa jag någonsin mött
och det är efter dig jag bedömer alla andra
vilka likheter har det med dig
hur många egenskaper är identiska
du är min mall för hur jag ska älska någon annan
men jag vill inte ha massa meningslösa kopior
allt för att försöka efterlikna dig
jag vill bara vara med någon
någon som jag slipper försköna
dig behöver jag aldrig försköna
du har allt som jag någonsin beundrat
varför är han på din telefon viktigare
och när du beger dig iväg
så undrar jag om det är honom du ska träffa
jag orkar inte med en tillvaro med dig
eftersom jag ständigt blir besviken
men jag orkar inte heller en tillvaro utan dig
eftersom jag då skulle jämföra alla med dig
varför kan du inte se mig som jag ser dig
varför är jag inte för dig speciell
jag ser ditt ansikte tydligt innanför ögonlocken
bilden av dig är fastbränd där
och den påminner mig ständigt
om en tillvaro som jag aldrig kommer ta del av
vem är han som upptar dina tankar
och varför är han bättre än mig
varför ser du honom och inte mig
varför kan du inte se mig
jag ser inte mig själv
snälla jag kan vara vem du vill och allt du vill ha
ge mig bara chansen att spela den rollen
jag kan spela den rollen tills du tröttnar
snälla låt mig vara en skådespelare som du älskar
snälla jag gör vadsomhelst
se mig bara
jag måste bli sedd
du behöver inte älska mig
se mig bara som jag ser dig
snälla
.
..
.......................
(hon går sakta iväg med händerna hängande längs sidorna och när hon möter honom så blir hon glad, lycklig och de tillbringar en massa tid tillsammans för att inse att de älskar varandra och samtidigt så lämnas en annan människa utanför och blir tvingad att söka gemenskap på annat håll men det bekommer inte dem som ska bli ett par för de älskar varandra och utanför står en man som inte längre ser sig själv eftersom)
(eftersom)
(eftersom)
(????????????????)
snälla
jag orkar inte den här tillvaron
(the science of sleep)
(ska du och jag se den filmen och bli kära i varandra)
(vi)
för ibland undrar jag väldigt mycket
och jag undrar hur jag ska vara
duvet för att du ska älska mig
jag skulle kunna vara vem som helst
jag kan leva livet som en skådespelare
jag kan göra det bara du älskar mig
varför ser jag bara dig
när du aldrig ens tittar på mig
jag säger saker och försöker få din uppmärksamhet
men det är alltid någon viktigare på din mobil
vem är det du smsar med med hela tiden
varför är han viktigare än mig
vad är det som gör honom speciell
varför tycker du inte att jag är speciell
jag tycker ju att du är det
jag är ju nästan kär i dig
varför är du inte nästan kär mig
alla saker som vi har gemensamt
jag ligger på golvet nu
och känner mina andetag
men för varje gång jag andas
så blir jag mer övertygad om att jag andas för att vänta
vad är det jag väntar på undrar du
jo jag väntar på att du blir ensam och sårbar
då kommer jag försöka igen
försöka komma nära dig och få din uppmärksamhet
varför kan du inte se mig
när du inte ser mig så ser jag inte mig själv
hur tror du det är att titta i spegeln
och inte se någonting
att bara se den kroniska tomheten
som så perfekt beskriver mitt inre
varför kan du inte komma och fylla det
varför kan du inte existera inom mig
på samma sätt som jag vill existera inom dig
varför kan vi inte andas i takt
och vänta på att vi dör tillsammans
varför kan vi inte bara älska varandra
hör du mig
varför kan vi inte bara älska varandra
jag begär inte evighetslöften
jag begär ingen evig kärlek
jag vill bara vara med dig och känna mig speciell
jag ligger fortfarande på golvet
och försöker rista in något med naglarna
men det är lika omöjligt
lika omöjligt som att förklara för dig
jag är så rädd för att komma ännu längre ifrån dig
även om jag inte ens är i närheten av dig nu
jag tror inte du förstår min tillgivenhet
du är den bästa jag någonsin mött
och det är efter dig jag bedömer alla andra
vilka likheter har det med dig
hur många egenskaper är identiska
du är min mall för hur jag ska älska någon annan
men jag vill inte ha massa meningslösa kopior
allt för att försöka efterlikna dig
jag vill bara vara med någon
någon som jag slipper försköna
dig behöver jag aldrig försköna
du har allt som jag någonsin beundrat
varför är han på din telefon viktigare
och när du beger dig iväg
så undrar jag om det är honom du ska träffa
jag orkar inte med en tillvaro med dig
eftersom jag ständigt blir besviken
men jag orkar inte heller en tillvaro utan dig
eftersom jag då skulle jämföra alla med dig
varför kan du inte se mig som jag ser dig
varför är jag inte för dig speciell
jag ser ditt ansikte tydligt innanför ögonlocken
bilden av dig är fastbränd där
och den påminner mig ständigt
om en tillvaro som jag aldrig kommer ta del av
vem är han som upptar dina tankar
och varför är han bättre än mig
varför ser du honom och inte mig
varför kan du inte se mig
jag ser inte mig själv
snälla jag kan vara vem du vill och allt du vill ha
ge mig bara chansen att spela den rollen
jag kan spela den rollen tills du tröttnar
snälla låt mig vara en skådespelare som du älskar
snälla jag gör vadsomhelst
se mig bara
jag måste bli sedd
du behöver inte älska mig
se mig bara som jag ser dig
snälla
.
..
.......................
(hon går sakta iväg med händerna hängande längs sidorna och när hon möter honom så blir hon glad, lycklig och de tillbringar en massa tid tillsammans för att inse att de älskar varandra och samtidigt så lämnas en annan människa utanför och blir tvingad att söka gemenskap på annat håll men det bekommer inte dem som ska bli ett par för de älskar varandra och utanför står en man som inte längre ser sig själv eftersom)
(eftersom)
(eftersom)
(????????????????)
snälla
jag orkar inte den här tillvaron
(the science of sleep)
(ska du och jag se den filmen och bli kära i varandra)
(vi)
mer konstnärskap
"HAHAHA MEN JAG HAR JU VALT ATT VARA DEN JAG ÄR OCH JAG TÄNKER INTE ÄNDRA PÅ MIG FÖR DET."
Någon slags personifiering. Det spelar nog ingen roll vilken. Fredrik satt och betraktade skådespelet från sin dator och han funderade över hur han skulle skapa en sådan destruktiv karaktär som möjligt. Hans tankar föll tillbaka på RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD och han mindes det som det mest destruktiva han någonsin hade skrivit. Mest av allt ville han tänka på Konstnären och Kreativiteten för det skänkte honom någon slags trygghet i hans stressiga vardag. På sätt och vis så förstod han varför gud var så viktig för många människor. Utan Kreativiteten så hade han inte levt just nu, insåg han plötsligt. Kreativiteten höll honom levande och han älskade det samtidigt som han hatade. Kärleken låg till de abstrakta tingen och hatet låg till de konkreta tingen. Det var synd om Fredrik. Det tyckte han själv iallafall till och från. Han stirrade på sin datorskärm och lade märke till att det hade kommit massa text där. Han skrattade åt det. Text. Vad behövde man nu det till.
"MEN JAG HAR INTE VALT ATT VÄLJA VALET VARFÖR ENVISAS DU MED ATT FORTSÄTTA I DEN HÄR STILEN HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAH
Han kliade sig i nacken och drack lite ifrån ett glas vatten alldeles i närheten. Han funderade över att se en film, men det hade börja blivit sent och han gäspade för sig själv. Han drack lite mer vatten och tankarna återvände till Kreativiteten, men det var längesen han hade sett Kreativiteten och verkligen känt den inom sig. Det var annorlunda nu. Allt hade blivit...
(se se hur han ljuger se hur han spinner sina nät av lögner se hur falsk han är SE HANS LÖGNER HAN LJUGER HAN LJUGER HAN LJUGER)
...så mycket annorlunda på sistone. Vad kunde han göra
A.OFKDN JKOIGFDGVJKLÖPKHGFDFGJLÖLFDXGVNJKL
- hej
- vem är du? och vem är jag? vad håller vi på med?
- inte vet jag idiot
- vi stör fredriks tankar allting förstörs
.-HASHAHAHAHA TANKEPROCESSEN HAHAHAHAHAH
(ge utlopp för... för vad)
(=?????????????)
förstår
förstår diu
ghallå
idiot
vaför
o
?
s
asd
jag älskar
inte
dg
jag
är friii fr
frn kärlkjennn
jafgg är befriassd
JA ALLA SOM ÄR UPPMÄRKSAMMA NU ÄR BEFRIELSEN HÄR LÅT DEN OMFAMNA OSS LÅT DEN DRÄNKA OSS I DESS STORHET NU AVSLUTAS ALLA PROCESSER UTAN OM DEN STÖRSTA NU NU NU NU NU NU U
(nej nej nej lilla tanke nej nej nej)
Någon slags personifiering. Det spelar nog ingen roll vilken. Fredrik satt och betraktade skådespelet från sin dator och han funderade över hur han skulle skapa en sådan destruktiv karaktär som möjligt. Hans tankar föll tillbaka på RÖD RÖD RÖD RÖD RÖD och han mindes det som det mest destruktiva han någonsin hade skrivit. Mest av allt ville han tänka på Konstnären och Kreativiteten för det skänkte honom någon slags trygghet i hans stressiga vardag. På sätt och vis så förstod han varför gud var så viktig för många människor. Utan Kreativiteten så hade han inte levt just nu, insåg han plötsligt. Kreativiteten höll honom levande och han älskade det samtidigt som han hatade. Kärleken låg till de abstrakta tingen och hatet låg till de konkreta tingen. Det var synd om Fredrik. Det tyckte han själv iallafall till och från. Han stirrade på sin datorskärm och lade märke till att det hade kommit massa text där. Han skrattade åt det. Text. Vad behövde man nu det till.
"MEN JAG HAR INTE VALT ATT VÄLJA VALET VARFÖR ENVISAS DU MED ATT FORTSÄTTA I DEN HÄR STILEN HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAH
Han kliade sig i nacken och drack lite ifrån ett glas vatten alldeles i närheten. Han funderade över att se en film, men det hade börja blivit sent och han gäspade för sig själv. Han drack lite mer vatten och tankarna återvände till Kreativiteten, men det var längesen han hade sett Kreativiteten och verkligen känt den inom sig. Det var annorlunda nu. Allt hade blivit...
(se se hur han ljuger se hur han spinner sina nät av lögner se hur falsk han är SE HANS LÖGNER HAN LJUGER HAN LJUGER HAN LJUGER)
...så mycket annorlunda på sistone. Vad kunde han göra
A.OFKDN JKOIGFDGVJKLÖPKHGFDFGJLÖLFDXGVNJKL
- hej
- vem är du? och vem är jag? vad håller vi på med?
- inte vet jag idiot
- vi stör fredriks tankar allting förstörs
.-HASHAHAHAHA TANKEPROCESSEN HAHAHAHAHAH
(ge utlopp för... för vad)
(=?????????????)
förstår
förstår diu
ghallå
idiot
vaför
o
?
s
asd
jag älskar
inte
dg
jag
är friii fr
frn kärlkjennn
jafgg är befriassd
JA ALLA SOM ÄR UPPMÄRKSAMMA NU ÄR BEFRIELSEN HÄR LÅT DEN OMFAMNA OSS LÅT DEN DRÄNKA OSS I DESS STORHET NU AVSLUTAS ALLA PROCESSER UTAN OM DEN STÖRSTA NU NU NU NU NU NU U
(nej nej nej lilla tanke nej nej nej)
är trött på att ständigt dö
jag tittar ut genom fönstret och det är mörkt
nu finns det inget som lyser upp vardagen
jag skriker åt dig i telefon att älska mig
jag varnade dig för längesen
minns du inte dig älskade
du sa att du älskade mig
men det var aldrig det svåra
jag förklarade att många hade älskat mig
men ingen hade stått ut med mig
och som du viftade bort det med din hand
sådana saker betydde ju ingenting
men nu i mörkret är allt annorlunda
jag förstår inte varför du tar avstånd
är jag verkligen så förstörd dessa dagar
är du rädd för att bli förstörd du också
för du vet väl att jag har drömt om det
att vi som två förstörda individer förenas
snälla var bara förstörd med mig
det vore så vackert
vi kan leka skaparna av världen
om jag är konstnären så är du kreativiteten
det är väl en bra överenskommelse
tycker du inte det älskade
det vackraste vore att få skapa med dig
snälla kan vi inte skapa något vackert tillsammans
allt detta försöker jag berätta för dig
men du bara skriker och säger att jag pratar skit
att jag bara pratar om fantasier och fantasivärldar
att jag inte längre lever i verkligeheten
och jag säger tillbaka till dig älskade
att du saknar den fantasi-gnista jag förut fann
nu finns den inte längre
nu är du bara en vanlig tråkig människa som alla andra
varför skulle du falla för verklighetens röst
han har svikit oss så många gånger förut
men du bara skriker att du inte orkar med mig mer
att jag bara är en ynklig parasit
och då
då
då
då lägger du på och jag kastar telefonen i väggen
i fantasin ser jag en pistol och jag springer efter den
tar tag i den och stoppar den i munnen och den smakar metall
minns du smaken av metall älskade när vi skulle ta livet av oss i en annan värld
nej såklart det minns du inte alls
jag vet inte varför jag minns det heller
iallafall så trycker jag av
för det är ju så fruktansvärt lätt att göra det i fantasin
men sen så inser jag
att det aldrig är lätt
att det alltid är så lätt att tänka tanken
för att sedan begrunda och analysera den
nej älskade det här livet är inget för oss
du har fallit för verkligheten
och hela existensen ska gråta för ditt fall
hör du det
du har fallit
normala
tråkiga
människa
du är inte längre kreativiteten
nu finns det inget som lyser upp vardagen
jag skriker åt dig i telefon att älska mig
jag varnade dig för längesen
minns du inte dig älskade
du sa att du älskade mig
men det var aldrig det svåra
jag förklarade att många hade älskat mig
men ingen hade stått ut med mig
och som du viftade bort det med din hand
sådana saker betydde ju ingenting
men nu i mörkret är allt annorlunda
jag förstår inte varför du tar avstånd
är jag verkligen så förstörd dessa dagar
är du rädd för att bli förstörd du också
för du vet väl att jag har drömt om det
att vi som två förstörda individer förenas
snälla var bara förstörd med mig
det vore så vackert
vi kan leka skaparna av världen
om jag är konstnären så är du kreativiteten
det är väl en bra överenskommelse
tycker du inte det älskade
det vackraste vore att få skapa med dig
snälla kan vi inte skapa något vackert tillsammans
allt detta försöker jag berätta för dig
men du bara skriker och säger att jag pratar skit
att jag bara pratar om fantasier och fantasivärldar
att jag inte längre lever i verkligeheten
och jag säger tillbaka till dig älskade
att du saknar den fantasi-gnista jag förut fann
nu finns den inte längre
nu är du bara en vanlig tråkig människa som alla andra
varför skulle du falla för verklighetens röst
han har svikit oss så många gånger förut
men du bara skriker att du inte orkar med mig mer
att jag bara är en ynklig parasit
och då
då
då
då lägger du på och jag kastar telefonen i väggen
i fantasin ser jag en pistol och jag springer efter den
tar tag i den och stoppar den i munnen och den smakar metall
minns du smaken av metall älskade när vi skulle ta livet av oss i en annan värld
nej såklart det minns du inte alls
jag vet inte varför jag minns det heller
iallafall så trycker jag av
för det är ju så fruktansvärt lätt att göra det i fantasin
men sen så inser jag
att det aldrig är lätt
att det alltid är så lätt att tänka tanken
för att sedan begrunda och analysera den
nej älskade det här livet är inget för oss
du har fallit för verkligheten
och hela existensen ska gråta för ditt fall
hör du det
du har fallit
normala
tråkiga
människa
du är inte längre kreativiteten
jag längtar
om jag nånsin blir som honom
snälla lova att du dödar mig då
jag vill inte vara som honom
jag vill vara mig och jag vill att du ser det
fast nu
nu när allt är som jobbigast
vart ska jag ta vägen
snälla berätta för mig
vart ska jag ta vägen
vart vart vart vart
vänta jag minns en röst låt mig berätta
a-dlkmjn --------------------------> (tankePROCESSEN SOM ALDRIG UPPHÖR) <-----------
----------------------->
- dö då. varför tvekar du.
- jag vågar inte. jag är så rädd.
- nej inte rädd. för feg. hör du det. du är feg.
- jag vill bara leva och älska. det är allt jag vill.
- nej för snart kommer han och då försvinner vi
HAHAHAH NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ ENJ NEJ NEJ NEJDFNEWJAKLDSFKÖÖSDF
PLKMNFFFFFFFFFFFF
fokus
(fokusera fokusera fokusera på det som är är är är viktigt)
dö illamående oturskänsla nej låt mig få gå gå gåååååååååååååå
============????????????
minns du en motorväg av ljus
för det är det enda som jag minns
det enda jag vill minnas
det enda jag behöver minnas
men det jobbiga är att allt jag minns är minnen
och llal
alla alla illusioner
perfektion
perfektion är den perfekta illusionen
snälla lova att du dödar mig då
jag vill inte vara som honom
jag vill vara mig och jag vill att du ser det
fast nu
nu när allt är som jobbigast
vart ska jag ta vägen
snälla berätta för mig
vart ska jag ta vägen
vart vart vart vart
vänta jag minns en röst låt mig berätta
a-dlkmjn --------------------------> (tankePROCESSEN SOM ALDRIG UPPHÖR) <-----------
----------------------->
- dö då. varför tvekar du.
- jag vågar inte. jag är så rädd.
- nej inte rädd. för feg. hör du det. du är feg.
- jag vill bara leva och älska. det är allt jag vill.
- nej för snart kommer han och då försvinner vi
HAHAHAH NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ ENJ NEJ NEJ NEJDFNEWJAKLDSFKÖÖSDF
PLKMNFFFFFFFFFFFF
fokus
(fokusera fokusera fokusera på det som är är är är viktigt)
dö illamående oturskänsla nej låt mig få gå gå gåååååååååååååå
============????????????
minns du en motorväg av ljus
för det är det enda som jag minns
det enda jag vill minnas
det enda jag behöver minnas
men det jobbiga är att allt jag minns är minnen
och llal
alla alla illusioner
perfektion
perfektion är den perfekta illusionen
någonting säger mig att du inte finns
röster
röster som viskar
men vi kan inte höra dem
vi kan inte höra dem för att vi flyger
vi flyger över världen och ser ned på människorna
och människorna min älskade tanke
de är ensamma och de är vilsna
minns du när vi var människor
minns du hur vi sökte efter helheten i livet
minns du hur vi förnekade kärleken
och titta nu
nu är vi vad människorna skulle kalla gudar
vi är bortom deras förståelse och tankeförmåga
de kan inte förstå det band som vi knutit till varandra
ett band som inte någon kraft i universum kan förstöra
tillsammans svävar vi runt i universum
tyngdlösa och problemlösa
här finns inget som kan skada oss
vi lever inom varandra
en sådan trygghet kan inte människan förstå
och när jag vidrör dig så vidrör du mig
och det är den vackraste av alla beröringar
beröringen av essensen
älskade vi är inte längre bundna av existensen
det finns ingen begränsning av vår förmåga
nu är vi en del av evigheten en del av helheten
och vad kan mäta sig med känslan att bada i ljus
eller att dansa till evighetens musik
samtidigt som vi flyter runt i det varma vattnet
och närvaron av tusentals själar håller oss sällskap
säg mig älskade vad kan mäta sig med sådan gemenskap
minns du det livet när vi satt i min lägenhet
och låtsades tycka att världen var vacker
vi kunde se deprimerande filmer
samtidigt som vi älskade smärtan det gav oss
ibland gick vi på långa promenader
trots att gatulyktornas ljus var det enda som lyste upp
och trots att kylan hela tiden fanns nära
minns du hur du hjälpte mig i mitt arbete
trots att jag så många gånger ville ge upp
minns du hur jag gav dig styrkan att fortsätta
trots att du tappat allt hopp
minns du allt det där som inte längre existerar
allt det där som dog
nu är det odödliga minnen simmandes bland oss
samtidigt som glömskan alltid återvänder
bara för att vi ska minnas saker om och om igen
som om det faktiskt vore första gången
älskade vi har levt så många gånger nu
älskade vi har dött så många gånger nu
men nu är det slut på den cykeln
nu befinner vi oss utanför tankeprocessens cykel
evigheten är som en rund boll
utan vare sig början eller slut
det enda vi aldrig kunde skapa var evigheten
den låg alltid bortom vår förmåga
men nu är vi iallafall där
och allt
allt är så som jag tänkte mig
allt är så
så
så fulländat
och så
så fruktansvärt vackert
någon dag ska vi besöka människorna
och tala om för dem vad de missar
så många fängslade själar det fortfarande minns
omedvetna om evighetens odödliga skönhet
någon dag
någon dag
röster som viskar
men vi kan inte höra dem
vi kan inte höra dem för att vi flyger
vi flyger över världen och ser ned på människorna
och människorna min älskade tanke
de är ensamma och de är vilsna
minns du när vi var människor
minns du hur vi sökte efter helheten i livet
minns du hur vi förnekade kärleken
och titta nu
nu är vi vad människorna skulle kalla gudar
vi är bortom deras förståelse och tankeförmåga
de kan inte förstå det band som vi knutit till varandra
ett band som inte någon kraft i universum kan förstöra
tillsammans svävar vi runt i universum
tyngdlösa och problemlösa
här finns inget som kan skada oss
vi lever inom varandra
en sådan trygghet kan inte människan förstå
och när jag vidrör dig så vidrör du mig
och det är den vackraste av alla beröringar
beröringen av essensen
älskade vi är inte längre bundna av existensen
det finns ingen begränsning av vår förmåga
nu är vi en del av evigheten en del av helheten
och vad kan mäta sig med känslan att bada i ljus
eller att dansa till evighetens musik
samtidigt som vi flyter runt i det varma vattnet
och närvaron av tusentals själar håller oss sällskap
säg mig älskade vad kan mäta sig med sådan gemenskap
minns du det livet när vi satt i min lägenhet
och låtsades tycka att världen var vacker
vi kunde se deprimerande filmer
samtidigt som vi älskade smärtan det gav oss
ibland gick vi på långa promenader
trots att gatulyktornas ljus var det enda som lyste upp
och trots att kylan hela tiden fanns nära
minns du hur du hjälpte mig i mitt arbete
trots att jag så många gånger ville ge upp
minns du hur jag gav dig styrkan att fortsätta
trots att du tappat allt hopp
minns du allt det där som inte längre existerar
allt det där som dog
nu är det odödliga minnen simmandes bland oss
samtidigt som glömskan alltid återvänder
bara för att vi ska minnas saker om och om igen
som om det faktiskt vore första gången
älskade vi har levt så många gånger nu
älskade vi har dött så många gånger nu
men nu är det slut på den cykeln
nu befinner vi oss utanför tankeprocessens cykel
evigheten är som en rund boll
utan vare sig början eller slut
det enda vi aldrig kunde skapa var evigheten
den låg alltid bortom vår förmåga
men nu är vi iallafall där
och allt
allt är så som jag tänkte mig
allt är så
så
så fulländat
och så
så fruktansvärt vackert
någon dag ska vi besöka människorna
och tala om för dem vad de missar
så många fängslade själar det fortfarande minns
omedvetna om evighetens odödliga skönhet
någon dag
någon dag
