sekvens
du är ondska
hör du det
jag hatar dig för du är ondska
du är förtvivlan som rinner som gift i mina ådror
jag hatar hur du får mig att tveka
hur du får mig att tiga
hur du övertygar mig om min inkompetens
och mest av allt
så hatar jag din trovärdighet
snälla försvinn
du är gift
tvätta bort förtvivlan
riv upp alla sår
töm mig på din ondska
hör du det
jag hatar dig och din ondska
hör du det
jag hatar dig för du är ondska
du är förtvivlan som rinner som gift i mina ådror
jag hatar hur du får mig att tveka
hur du får mig att tiga
hur du övertygar mig om min inkompetens
och mest av allt
så hatar jag din trovärdighet
snälla försvinn
du är gift
tvätta bort förtvivlan
riv upp alla sår
töm mig på din ondska
hör du det
jag hatar dig och din ondska
n iinn
först kommer mannen med illusioner
och han är så isolerad
han är så instängd
han är så intstängd i sig själv
och när mannen med illusioner bleknar bort
så tar parasiten över
och parasiten är så krävande
för i parasitens värld
så finns bara han själv
och allt han söker
allt han någonsin krävde
det var allas kärlek och omtänksamhet
allt för att bevara självbevarelsedriften
kanske var det bättre med en man med illusioner
instängd i sig själv
förseglad i sitt fängelse
nyckeln till friheten finns i form av självkännedom
men mannen med illusioner kan inte förneka sina upplevelser
inte heller kan parasiten förkasta sin föda
för de vägrar förändras
de byter av varandra
för mannen de styr måste vara så komplex
han kan inte längre skilja på verkliget och overklighet
blunda
för allt är fel
och han är så isolerad
han är så instängd
han är så intstängd i sig själv
och när mannen med illusioner bleknar bort
så tar parasiten över
och parasiten är så krävande
för i parasitens värld
så finns bara han själv
och allt han söker
allt han någonsin krävde
det var allas kärlek och omtänksamhet
allt för att bevara självbevarelsedriften
kanske var det bättre med en man med illusioner
instängd i sig själv
förseglad i sitt fängelse
nyckeln till friheten finns i form av självkännedom
men mannen med illusioner kan inte förneka sina upplevelser
inte heller kan parasiten förkasta sin föda
för de vägrar förändras
de byter av varandra
för mannen de styr måste vara så komplex
han kan inte längre skilja på verkliget och overklighet
blunda
för allt är fel
Oförmåga
besvikelsen
jag klarar inte av besvikelsen
jag vänder mig bort i förtvivlan
du och din likgiltighet
så kall
så mörk
det finns inga eviga ögonblick
hör du det
det finns inga eviga ögonblick
det finns bara evigt slutna ögonlock
jag klarar inte av besvikelsen
jag vänder mig bort i förtvivlan
du och din likgiltighet
så kall
så mörk
det finns inga eviga ögonblick
hör du det
det finns inga eviga ögonblick
det finns bara evigt slutna ögonlock
kaffefläckar
din doft är fortfarande kvar på min tröja
när jag tvättar den kommer den försvinna
men jag kan inte tvätta bort ditt intryck på mig
jag är dränkt i din essens
och jag känner och ser den hela tiden
som kaffefläckar på mina favoritjeans
som jag vägrar tvätta bort
det är ett konkret bevis på din existens
sådana behöver jag för att bekräfta verkligheten
nu är du min verklighet
du är lukten från min tröja
du är kaffefläckarna på mina byxor
du är kanelbullarna i min mage
du är johnny depp i en film från 1990
du är klingandet i mitt eget skratt
du har lämnat fotspår inne i mig
duvet den där stranden jag aldrig berättat om
just nu springer vi där
och allt som vi någonsin gjort
är alla dessa fotspår
och därför hoppas jag att vi aldrig börjar flyga
för jag behöver mina konkreta bevis
jag behöver mer kaffefläckar
och jag hoppas vi kan skapa så många fler
för jag älskar dina fotavtryck
snart ska vi göra snöänglar i sanden
och bygga sandslott i snöstormen
vi ror redan utan åror
vi seglar redan utan vind
och nu flyger
men vi lämnar spår i himlen
det är som en våg av värme
och allting som flyger igenom den
färgas rött
överallt
överallt finns det spår av vår gemenskap
och jag ler
men det är du som ler åt mig
du är mitt leende
du
när jag tvättar den kommer den försvinna
men jag kan inte tvätta bort ditt intryck på mig
jag är dränkt i din essens
och jag känner och ser den hela tiden
som kaffefläckar på mina favoritjeans
som jag vägrar tvätta bort
det är ett konkret bevis på din existens
sådana behöver jag för att bekräfta verkligheten
nu är du min verklighet
du är lukten från min tröja
du är kaffefläckarna på mina byxor
du är kanelbullarna i min mage
du är johnny depp i en film från 1990
du är klingandet i mitt eget skratt
du har lämnat fotspår inne i mig
duvet den där stranden jag aldrig berättat om
just nu springer vi där
och allt som vi någonsin gjort
är alla dessa fotspår
och därför hoppas jag att vi aldrig börjar flyga
för jag behöver mina konkreta bevis
jag behöver mer kaffefläckar
och jag hoppas vi kan skapa så många fler
för jag älskar dina fotavtryck
snart ska vi göra snöänglar i sanden
och bygga sandslott i snöstormen
vi ror redan utan åror
vi seglar redan utan vind
och nu flyger
men vi lämnar spår i himlen
det är som en våg av värme
och allting som flyger igenom den
färgas rött
överallt
överallt finns det spår av vår gemenskap
och jag ler
men det är du som ler åt mig
du är mitt leende
du
du bryter ned mig
krav
förväntningar
krossar mig
smular sönder mig
och oviljan att fortsätta
och oförmågan att klara av tillvaron
vart finns motivationen
jag ser bara målen
mål som inbrända på mina ögonlock
och alla dessa krav
alla dessa förväntningar
det är dina
och omgivningens
men mina egna
de bildar bara sprickor under huden
mot alla dessa slag
kan jag inte försvara mig emot
likgiltigt ser du på
likgiltigt ser du mig krossas
alldeles söndersmulad av omgivningens krav
men vad du inte ser
är bilderna inbrända på mina ögonlock
och du kan inte höra rösten
den där rösten som talar om misslyckandet
jag hör den varje dag
hur den hånar mig
och det fruktansvärda
är att det är min egen
sen när jag står där
just där framför spegeln
och när all min självkänsla är krossad
när krav och förväntningar brutit ned mig
då är mitt misslyckande totalt
och du bara står där och ser på
du med din likgiltiga blick
förväntningar
krossar mig
smular sönder mig
och oviljan att fortsätta
och oförmågan att klara av tillvaron
vart finns motivationen
jag ser bara målen
mål som inbrända på mina ögonlock
och alla dessa krav
alla dessa förväntningar
det är dina
och omgivningens
men mina egna
de bildar bara sprickor under huden
mot alla dessa slag
kan jag inte försvara mig emot
likgiltigt ser du på
likgiltigt ser du mig krossas
alldeles söndersmulad av omgivningens krav
men vad du inte ser
är bilderna inbrända på mina ögonlock
och du kan inte höra rösten
den där rösten som talar om misslyckandet
jag hör den varje dag
hur den hånar mig
och det fruktansvärda
är att det är min egen
sen när jag står där
just där framför spegeln
och när all min självkänsla är krossad
när krav och förväntningar brutit ned mig
då är mitt misslyckande totalt
och du bara står där och ser på
du med din likgiltiga blick
jag tyckte hon sa "jag är vad du behöver"
hur kan man måla en vit vägg
när det inte finns några färger
hur kan man fylla ett tomrum
när det inte finns några känslor
precis innan jag hoppade
så andades jag in den sista kalla luften
för att sedan klyva den iskalla vattenytan
ögon som sluts och en kropp som löses upp
jag är ingenting och jag är allting som är ingenting
sekundrar blir till år
och efter flera minutrar
så känner jag mig så fruktansvärt gammal
när jag väl bryter ytan och andas in den kalla luften
så vet jag att jag har överlevt
jag klättrar över kanten och ruller över på sidan
en bröstkorg som höjer och sänker sig
sedan reser jag mig och springer allt vad jag förmår
och när världen rusar förbi
och vattnet torkar
så känner jag mig så fruktansvärt levande
träd och gräs blixtrar förbi
jag andas in och känner doften av sommar
solen värmer mig i ryggen samtidigt som jag springer
och där på andra sidan vägen ser jag hur du vinkar
träden viskar mina önskningar och himlen är full av målade löften
jag omfamnar dig och känner vågen av trygghet som pulserar igenom mig
här hör jag hemma och ingen annanstans
jag tar din hand och vi springer vidare
vi springer igenom tiden
och allting blir som suddiga konturer bredvid oss
och plötsligt flyger vi
himlen ger vika och stjärnor exploderar som fyrverkerier
från att vara ingenting som är allting
till att vara alllting som är ingenting
och vi ser på varandra med blickar som aldrig glömmer
och sedan målar vi den vita väggen utan färger
och sedan fyller vi tomrummet med all vår gemenskap
och vi är allting
vi är allting som är ingenting som är allting
när det inte finns några färger
hur kan man fylla ett tomrum
när det inte finns några känslor
precis innan jag hoppade
så andades jag in den sista kalla luften
för att sedan klyva den iskalla vattenytan
ögon som sluts och en kropp som löses upp
jag är ingenting och jag är allting som är ingenting
sekundrar blir till år
och efter flera minutrar
så känner jag mig så fruktansvärt gammal
när jag väl bryter ytan och andas in den kalla luften
så vet jag att jag har överlevt
jag klättrar över kanten och ruller över på sidan
en bröstkorg som höjer och sänker sig
sedan reser jag mig och springer allt vad jag förmår
och när världen rusar förbi
och vattnet torkar
så känner jag mig så fruktansvärt levande
träd och gräs blixtrar förbi
jag andas in och känner doften av sommar
solen värmer mig i ryggen samtidigt som jag springer
och där på andra sidan vägen ser jag hur du vinkar
träden viskar mina önskningar och himlen är full av målade löften
jag omfamnar dig och känner vågen av trygghet som pulserar igenom mig
här hör jag hemma och ingen annanstans
jag tar din hand och vi springer vidare
vi springer igenom tiden
och allting blir som suddiga konturer bredvid oss
och plötsligt flyger vi
himlen ger vika och stjärnor exploderar som fyrverkerier
från att vara ingenting som är allting
till att vara alllting som är ingenting
och vi ser på varandra med blickar som aldrig glömmer
och sedan målar vi den vita väggen utan färger
och sedan fyller vi tomrummet med all vår gemenskap
och vi är allting
vi är allting som är ingenting som är allting
to
ser tillbaka
och
något fattas
och
något fattas
ovanför molnen är det svårt att andas
längtar efter det
vill vara där nu
för en gångs skull
så kan jag väl få slippa
slippa alla dessa krossade förhoppningar
det finns en önskan
längtan
efter det vackra
och jag tror det kanske faktiskt mycket möjligt går
vill bara klara av allt
och se tillbaka
och vara glad
vara glad
glädje
vill klara av det här nu
låt det som händer hända
men snälla gör så
så som jag så gärna vill
känner en sån längtan
en längtan efter att knyta band
och dessa band
dessa vackra band
dem ska jag sköta
omhänderta
åh du levande
du gör det här
så annorlunda
du
du den levande
vill vara där nu
för en gångs skull
så kan jag väl få slippa
slippa alla dessa krossade förhoppningar
det finns en önskan
längtan
efter det vackra
och jag tror det kanske faktiskt mycket möjligt går
vill bara klara av allt
och se tillbaka
och vara glad
vara glad
glädje
vill klara av det här nu
låt det som händer hända
men snälla gör så
så som jag så gärna vill
känner en sån längtan
en längtan efter att knyta band
och dessa band
dessa vackra band
dem ska jag sköta
omhänderta
åh du levande
du gör det här
så annorlunda
du
du den levande
mmmmn
jag hatar alla människor
alla utom dig
alla utom dig
