qerwtyjkiuytre
"här ta min smärta" sa kvinnan och lade försiktigt ned den i hans händer. mannen som mottog smärtan stirrade likgiltigt på den och hoppades på att den skulle rinna ur hans händer som sand, men den låg kvar. därefter slöt han ögonen och förde kvinnans smärta emot sitt bröst och när den smälte samman med honom så började han skrika allt han kunde. han slängde sig ned på marken i fosterställning och där låg han och snyftade hejdlöst.
"hur kan människan leva med sån här smärta?" klämde han fram mellan snyftningarna. "hur kan människan tvingas leva?"
kvinnan som nu hade blivit av med sin smärta tittade ned på mannen och log. i all den smärta hon hade givit till mannen hade hon även givit sitt medlidande, så det fanns ingen empati kvar inom henne. nu var hon bara glad. inga fler ångesttankar, inga fler sömnlösa nätter och längtande efter någon att dela livets smärta med. hon hade gjort det ultimata. hon hade gjort sig av med sin smärta. nu var hon fri. hon dansade iväg i natten och såg aldrig mannen något mer.
mannen hade nu börjat resa sig långsamt och till slut så stod han upp. han höll båda händerna om sig själv, som om han fryste, som om all kyla i världen hade kommit till honom. och plötsligt så såg han all smärta i världen, han såg allt lidande och alla människor som knappt klarade av tillvaron. det var lidande och det fanns inget annat än lidande. ingen människa klarar av att se allt lidande och fortfarande fungera som människa. och allt
allt
allt försvann
och allt
allt var så
(inte)
(det finns ingen man med lidande)
(han är död)
"hur kan människan leva med sån här smärta?" klämde han fram mellan snyftningarna. "hur kan människan tvingas leva?"
kvinnan som nu hade blivit av med sin smärta tittade ned på mannen och log. i all den smärta hon hade givit till mannen hade hon även givit sitt medlidande, så det fanns ingen empati kvar inom henne. nu var hon bara glad. inga fler ångesttankar, inga fler sömnlösa nätter och längtande efter någon att dela livets smärta med. hon hade gjort det ultimata. hon hade gjort sig av med sin smärta. nu var hon fri. hon dansade iväg i natten och såg aldrig mannen något mer.
mannen hade nu börjat resa sig långsamt och till slut så stod han upp. han höll båda händerna om sig själv, som om han fryste, som om all kyla i världen hade kommit till honom. och plötsligt så såg han all smärta i världen, han såg allt lidande och alla människor som knappt klarade av tillvaron. det var lidande och det fanns inget annat än lidande. ingen människa klarar av att se allt lidande och fortfarande fungera som människa. och allt
allt
allt försvann
och allt
allt var så
(inte)
(det finns ingen man med lidande)
(han är död)
Kommentarer
Trackback
