frostnätter
känns som om melodin förändras
någonting gammalt kommer på tal
hon växer sig längre och längre
och viljestyrkan rinner ut i ett hav
andningen hämmas
och knutna nävar
släppar sitt vitnande grepp
hon sa håll hårt
håll hårt om det du älskar
men moralen i sin egen person
han skiftar mellan åsikter
och gamla värderingar gäller ej mer
hon sa att jag inte längre var vacker
när sminket mitt runnit bort
men det var ju aldrig smink
det var blodet som rann
efter alla smällar jag tog
och det lidandet
tog jag tigande emot
där med mina slutna ögon
och en sinnesdjup suck
det är som när friheten begränsas
av fjättrande kedjor av gem
och ett finger punkterar ögat
i en kaskad av blod
synen fördärvas
och ingeting kan längre tolkas klart
en längtan efter en romantisk komedi
ja se där
vi dansar runt gravar
i en grekisk tragedi
vi håller händer
och det regnar skuld
skuld som smeker våra nakna kroppar
för här finns ingen trygghet
inte i kylan bakom gravstenarna
när frostnätternas grepp hårdnar
då är vi fastspikade på skammens vägg
oförmögna till handling
omedvetna om konsekvensens bittra eftersmak
Kommentarer
Trackback
