aer
två år har gått
dussintals människor som har passerat
trots det har en tanke om dig
fortfarande funnits kvar
ren vit och äkta
inte som de andra
som aldrig kommer vara mer än fläckar
fast jag är ju fortfarande så rädd
så rädd för att någon ska förstöra dig
för ingen får göra det förutom jag
och då kan vi förstöra varandra tillsammans
vi kan hata livet ur varandra
bara det finns ett högre mål
bara jag slipper se dig med någon annan
du är ju så rädd
rädd för att förändras
för att inte längre vara dig själv
men vem bryr sig om idag
att faktiskt vara sig själv
att faktiskt vara sig själv
är vi inte bara billiga kopior
av våra bländade självideal
varför kan du inte se att förändring
hela tiden är någonting i rörelse
varför kan du inte lägga rädslan åt sidan
ibland när jag pratar med dig
känner jag mig så dum
då allt självförtroende blåser bort
och jag är 14 år igen
som att peta med foten i gruset
korsade armar och blicken i marken
varför kan du inte se
att det faktiskt finns något äkta
är det för hur jag beter mig
men du ska veta en sak
jag har mina sätt
för att inte tänka på dig
även om det innebär
att hela tiden ha svarta fläckar
svarta fläckar växande på kroppen
som inte går att tvätta bort i duschen
förlåt mig men jag ser inget annat sätt
(men vänta lite)
(nej)
(schhhhhhhhhhhh)
(det är äkta)
(det är rent)
(det är vitt)
(och det är det vackraste som finns i hela världen)
(fast det finns ju inte på riktigt)
(men hon finns på riktigt)
(men hon finns på riktigt)
(jag skulle nästan kunna älska henne)
Kommentarer
Trackback
